Arbetsgivaren har det övergripande ansvaret för arbetsmiljön. Det slås bland annat fast i arbetsmiljölagen. Men vad som händer om hen inte lever upp till kraven är inte lika solklart. Det visar en ny avhandling i rättsvetenskap från Umeå universitet.
Det måste finnas ett tydligt samband, en hel kedja som hänger ihop mellan arbetsgivarens ansvar och vilka konsekvenserna blir om kraven inte uppfylls. I dag är sambandet komplext och inte alltid solklart. Det menar forskaren Johan Holm, numera doktor i rättsvetenskap vid Umeå universitet, och tycker att det är ett av problemen i dagens arbetsmiljörätt.
Att arbetsgivare har ett tungt ansvar för både arbetsmiljö och rehabilitering är en del i strävan efter att uppnå ett hållbart arbetsliv. Så få som möjligt ska skadas eller bli sjuka på jobbet – och de som ändå blir sjuka ska så fort som möjligt komma tillbaka till arbetet. Målet om ett hållbart arbetsliv är en del av de globala målen för hållbar utveckling som ingår i FN:s Agenda 2030. Där ingår bland annat delmål om anständiga arbetsvillkor och trygg och säker arbetsmiljö för alla.
Trots de högt uppställda målen blir tiotusentals människor sjuka eller skadade på grund av sina arbeten varje år. Tusentals dör av arbetsrelaterade sjukdomar och omkring 40 personer mister livet i olyckor på jobbet. Ändå är det förhållandevis få arbetsgivare som döms för arbetsmiljöbrott eller tvingas betala sanktionsavgifter.
Belyser rättsliga svagheter
I sin avhandling går Johan Holm igenom hur krav på arbetsgivare och rättsliga sanktioner samspelar och belyser det som han uppfattar som svagheter.
– När man inför krav på arbetsgivare måste man också ha en idé om hur de ska genomdrivas rättsligt. Man måste se på hela systemet, inte bara en del av kedjan. Annars finns det risk att man skapar falska förhoppningar hos till exempel skyddsombud och andra anställda, säger Johan Holm.
Han menar att mekanismerna för att driva igenom krav på arbetsgivare förutsätter att de är formulerade på ett visst sätt. Det kan låta snårigt, men han ger ett exempel:
– Ju enklare och tydligare kraven är, som till exempel när det handlar om den fysiska arbetsmiljön, desto lättare är det att genomdriva dem. Det finns fler verktyg för att se till att kraven efterlevs, om det är specificerat att ”ett skyddsräcke ska vara så högt och ha den hållfastheten”.
Industriarbetsplats har varit norm
Mycket av den lagstiftning och de förordningar som reglerar arbetsmiljöområdet har hunnit få ganska många år på nacken. Arbetsmiljölagen till exempel, tillkom på 1970-talet då arbetslivet såg annorlunda ut än det gör i dag. Det är en orsak till att sanktioner och krav inte alltid hänger ihop. När arbetslivet förändras fungerar inte kedjan lika bra som den gjorde ursprungligen.
Perspektivet i lagstiftningen vittnar om att det är industrin som har varit den rådande normen för vad en arbetsplats är.
– Det arvet finns kvar. Och det går bra, när det handlar om att förebygga en fysisk olycka eller sätta upp ett tekniskt krav. Det funkar med reglerna. Men när det gäller den organisatoriska och sociala arbetsmiljön så är det svårare att formulera något konkret, säger Johan Holm.
I sin avhandling pekar han på att ett otydligt eller för generellt regelverk gör det svårare för arbetsgivare att göra rätt.
– Hur vet man att man gjort tillräckligt om kraven är väldigt övergripande? Om man hoppas få hjälp från exempelvis Arbetsmiljöverkets föreskrifter och de är allt för generella så blir det svårt att få vägledning. Det kan vara ett problem för arbetsgivare som vill göra rätt. Det är inte otydligt vem som har ansvaret för arbetsmiljön, för det är ju arbetsgivaren, men vad som ska göras.
Att införa väldigt strikta regler kan vara en lösning. Men det skulle å andra sidan kunna föra med sig andra problem, tror Johan Holm.
– Det finns ju en del länder där det till exempel är förbjudet för chefen att mejla anställda efter kontorstid. Det är ju ett väldigt tydligt krav. Men det blir samtidigt väldigt oflexibelt, och det är inte riktigt vårt sätt att reglera saker i Sverige.
Olika risker regleras på olika sätt
I avhandlingen konstaterar Johan Holm också att olika typer av arbeten och risker regleras på olika sätt. Till exempel är det mer omfattande och detaljerade krav när det gäller fysisk arbetsmiljö i mansdominerade branscher som industri och bygg, jämfört med hur det ser ut i andra sektorer.
– Vi har ändå sett en del förändringar de senaste åren, som föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö. Den innebär att kraven förändras, men inte sanktionerna. Då måste man vara medveten om att det innebär begränsningar i hur effektivt den kan tillämpas, eftersom man inte har förändrat hela kedjan.
Johan Holm menar dock att föreskriften kan göra nytta ändå, men att man måste ha realistiska förväntningar.
– Även om den innehåller krav som inte kan drivas rättsligt hela vägen, så kan det vara bra. Till exempel för skyddsombud, när de ska driva olika arbetsmiljöfrågor gentemot arbetsgivaren på arbetsplatsen.
Företagsbot flyttar ansvaret
Företagsbot är en påföljd som Johan Holm tar upp i avhandlingen. Han menar att det är en förflyttning av det personliga ansvaret hos en enskild chef eller arbetsmiljöansvarig till en övergripande företagsnivå.
– Det gör möjligen att det blir lättare att komma åt brister i en organisation, det blir en logik i att det är företaget som straffas för något som är felaktigt. Å andra sidan är det svårt att bedöma effekterna. Om ingen person döms för brott, ses det då som mindre klandervärt? När en chef döms för arbetsmiljöbrott så pekar samhället tydligt ut att det är någon som har gjort ett allvarligt fel.
Johan Holm hoppas att hans avhandling ska leda till en tydligare och i förlängningen mer effektiv arbetsmiljörätt. Frågan om hur de rättsliga kraven på arbetsgivare kan omvandlas till rättsligt ansvar behöver analyseras kontinuerligt.
– Förhoppningsvis kan min avhandling öka möjligheterna att skapa en effektiv reglering av arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljö och rehabilitering.
Text: Anna Hjorth
