Tema: Användbart nr 1 2019 Tema: Belastningsskador

Tandhygienist är ett yrke med tunga belastningar på händer och rygg. Foto: Anna Holmgren

Minskad fysisk belastning kan ge ett längre arbetsliv

Mindre än hälften av alla arbetare i Sverige orkar jobba ända fram till 65 års ålder. I ett projekt på Karolinska institutet undersöker forskarna vad som gör att några med fysiskt ansträngande arbeten lämnar arbetsmarknaden, medan andra orka stanna kvar, kanske genom att byta yrke.

 

Det är väl känt att en stor del av befolkningen har besvär av fysisk belastning och fortsätter arbeta trots dessa besvär.  Likaså att det finns riskfaktorer som man bör undvika och förebygga. Och det finns mängder av litteratur om rehabilitering och återgång till arbetet.

Men det finns väldigt lite forskning om dem som fortsätter arbeta med etablerade besvär och om deras möjligheter att stanna kvar i arbete.

– Det saknas också kunskap om minskad arbetsbelastning ökar chanserna för dem med besvär att fortsätta jobba, säger Katarina Kjellberg, ergonom och projektledare.

Hon forskar och undervisar på magisterprogrammet i Arbete och hälsa och har doktorerat på vårdpersonalens arbetsmiljö. Tidigare har hon som sjukgymnast haft många patienter med besvär i rörelseorganen.

12-årsuppföljning

Det projekt hon nu leder heter Betydelsen av fysisk belastning i arbetet för besvärsutveckling, arbetsförmåga och tidigt utträde från arbetslivet för arbetstagare med besvär från rörelseorganen – en 12-årsuppföljning.

Studien fokuserar tre områden:

  • Hur påverkar tung fysisk belastning utvecklingen av besvär i rörelseorganen. Och hur påverkar det i sin tur arbetsförmåga och utträde ur arbetslivet.
  • Kan byte till ett yrke med lägre fysisk belastning bidra till minskad smärta, bättre arbetsförmåga och till att man kan stanna kvar längre i arbetslivet.
  • Vad innebär det för arbetsförmågan om tung fysisk belastning kombineras med brist på kontroll på jobbet?

Huvudfokus i projektet är på att undvika att lämna arbetslivet i förtid.

– Vi vill veta om det hjälper att byta yrke, om det kan var ett sätt att förhindra att man åker ut. Den frågan är väldigt aktuellt nu när pensionsåldern ska höjas, säger Katarina Kjellberg.

Höjd pensionsålder

Idag kan man ta ut den statliga pensionen tidigast vid 61, nu vill regeringen höja den. Regeringen vill också utöka tiden för anställningsskyddet med flera år.

Redan nu är över 50 procent av befolkningen i arbetaryrken inte kvar i arbete vid 65 år, säger Katarina Kjellberg.
Även bland tjänstemännen är det väldigt många, drygt en fjärdedel, som inte kvar i arbetslivet vid 65 års ålder.

– För oss med fysiskt lätta jobb kan det vara bra att kunna fortsätta jobba och tjäna pengar men de som inte orkar jobba ens till 65, dem pratar man inte så mycket om, säger hon.

Ekonomiska incitament räcker inte

Resultatet av projektet kan bidra till att visa att nivån av fysisk belastning har betydelse och att det kan minska besvären om man sänker belastningen i arbetet.

– Att bara höja pensionsåldrarna fungerar inte, ekonomiska incitament räcker inte, om inte arbetsförhållandena i tunga jobb samtidigt förbättras säger Katarina Kjellberg.

Hon anser att många av de som har fysiskt tunga jobb borde byta arbetsuppgifter tidigare i sitt yrkesliv, kanske redan i 50-årsåldern.

– Jag hoppas att vi kan visa för arbetsgivarna att en minskad belastning bidrar till att människor kan vara kvar i arbete och kan minska risken för olika utträden ur arbetslivet, säger hon.

Ett resultat kan också bli att visa för arbetstagarna att det kan vara bra att byta jobb.

I Sverige har vi relativt låg rörlighet på arbetsmarknaden. Efter sex månaders sjukskrivning ska arbetsförmågan bedömas mot hela arbetsmarknaden. Samtidigt har vi i Sverige inget bra system för att byta arbete.

Svårt att byta jobb

Tanken är att personen ska skickas till arbetsförmedlingen till någon åtgärd. Men det är väldigt få åtgärder som leder till att man byter jobb.

– När man inte orkar längre kan det vara bra att byta jobb, men i praktiken är det väldigt svårt i yrken med tung fysisk belastning och låg kontroll.

Arbetsgivaren har ett lagstadgat ansvar för att anpassa arbetsförhållandena till arbetstagarens förutsättningar.

Strategier för att orka

– Önskvärt vore om arbetsgivare hade strategier för hur de äldre arbetstagarna ska orka arbeta kvar tills pensionen, säger Katarina Kjellberg.

Det kan handla om att ha en planering för de äldre anställda så att de till exempel kan få vidareutbildning inom företaget, byta arbetsuppgifter, bli erbjudna arbetstidsschema och arbetspass som tar hänsyn till den äldres större behov av återhämtningstid. Men arbetsgivarnas ansvar sträcker sig inte hur långt som helst. De behöver inte skapa nya arbetsuppgifter, bara anpassa det befintliga arbetet.

– Det måste finnas vägar att byta jobb när det inte går att ordna på samma arbetsplats. Men hur det ska gå till är en fråga som staten och parterna behöver lösa, säger hon.

Mer fakta om projektet

Totalt ingår cirka 30 000 personer i de grupper som studeras i projektet. I grunden ligger de folkhälsoenkäter som riktar sig till ett slumpmässigt urval av den vuxna befolkningen i Stockholm.

– Det intressanta med detta projekt är att vi tittar på exponering under lång tid. Annan forskning brukar bara mäta exponeringen av tung fysisk belastning vid ett enda tillfälle. Risken då är att man bara mäter tillfälliga exponeringar, säger Katarina Kjellberg.

– Här kan vi få ut både nivån på exponeringen, hur den förändras över tid och hur den förändras om man byter yrke.

Folkhälsoenkäterna till stockholmarna skickas ut vart fjärde år. Efter enkäten 2002 började man med att skicka ut uppföljningsenkäter till samma grupp av individer som svarat 2002, en så kallad kohort startades. Det gör att forskarna kan följa samma individers hälsa över serier av tid. Uppföljningar av 2002-års enkäten har gjorts år 2007, 2010 och 2014. En ny kohort startades 2006 med uppföljning 2010 och 2014.

Samkör enkäterna med stora register

Forskarna samkör dessa enkäter med data från register över hela Sveriges befolkning. Till ett av registren rapporterar arbetsgivarna de anställdas yrke, inkomster och andra ersättningar. Forskarna har också tillgång till Försäkringskassans register över individernas sjukskrivningar och sjukersättningar (tidigare förtidspension), samt register över sluten sjukvård och dödsorsaksregistret.

Med hjälp av Statistiska centralbyrån, kopplar forskarna enkätsvaren till individerna i dessa stora register.

– Av de 30 000 som ingår i våra kohorter kommer vi att närstudera de individer som uppgett att de har belastningsbesvär. Det är betydligt färre.

Enkäterna innehåller frågor om fysisk belastning, kontroll i arbetet och om besvär i muskler och leder och hur de bedömer sin egen arbetsförmåga i förhållande till kraven i arbetet. Forskarna har också tillgång till medelvärden för fysisk och psykisk belastning i olika yrken, till exempel för hur ofta en sjuksköterska arbetar i obekväma arbetsställningar.

– Dessa mått på exponering i yrket kommer vi att använda som ett mer objektivt komplement till enkätsvaren, eftersom det finns en risk att de som har besvär i muskler och leder själva överskattar sin exponering i enkäter, säger Katarina Kjellberg.

Projektet har fått medel från Forte och ska pågå i tre år vid Institutet för miljömedicin på Karolinska Institutet. Fyra forskare medverkar. Förutom projektledaren är det doktoranden Kathryn Badarin, Lena Hillert, överläkare på Centrum för arbets- och miljömedicin, samt Tomas Hemmingsson, professor vid institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.

Anna Holmgren

- Det gjorde så ont att jag inte kunde hålla i ett instrument, säger Susanne. Foto: Anna Holmgren

Susanne bytte yrke och kunde fortsätta jobba heltid

Susanne jobbade i många år som tandhygienist. Besvären kom successivt. Så småningom blev jobbet som tandhygienist omöjligt att utföra. För några år sedan bytte Susanne jobb på mottagningen till tandsköterska och receptionist. Hon klarar fortfarande att jobba heltid trots att händerna numera värker dygnet runt.

 

Länge gjorde det bara ont i viloläge och på helgerna. När smärtorna blev värre skaffade Susanne hjälpmedel; klämbollar för att träna händerna, en slags platta att ha på natten för att hindra tummen att dra sig inåt handflatan och ett tumskydd att ha på jobbet.

Men det var omöjligt att få in skyddet under handskarna och dessutom var det för klumpigt att arbeta med, säger hon.

Bytte yrke efter 18 år

När besvären med tummarna blev för jobbiga bytte hon yrke efter 18 år som tandhygienist. Hon fick ta över receptionsjobbet på mottagningen.

– Det var en superbra lösning på två problem. Jag kunde fortsätta jobba heltid och mottagningen fick en receptionist som inte var ny för någon.

Susanne har flera utbildningar, något som var till stor hjälp när hon skulle byta yrke. Hon har gått ekonomiskt gymnasium, är utbildad till förskollärare, tandsköterska och tandhygienist.

– Övergången till det nya jobbet gick smidigt och helt utan problem.  Man kan nog säga att jag var aningen överkvalificerad, säger Susanne.

I receptionen hade hon till en början inga besvär med tummarna och det gjorde inte ont när hon arbetade. Hon skötte patientkontakter, ekonomi, administration, kontakt med myndigheter, landsting, försäkringsbolag, reception, sterilarbete och inköp.

Efter tre år i receptionen fick hon jobbet som tandsköterska som blev ledigt på mottagningen.

– Även som tandsköterska får jag numera ont av att hålla i sugen länge, men oftast är det inte så långa stunder och jag brukar byta hand under en behandling. Hantering av instrument medför mycket plock, men där kan jag för det mesta själv välja i vilken takt jag gör det, säger hon.

Susanne hade kvar några patienter som tandhygienist tills det blev ohållbart. Hon hade sin sista patient för fem år sedan.

– Då gick det inte längre, det gjorde så ont att jag inte kunde hålla i ett instrument. Jag kan inte hålla i en penna och jag kan inte skruva av ett burklock eller öppna flaskor.

Gillar att jobba trots allt

Det är svårt och smärtsamt att använda tumgreppet och det blir successivt värre och värre. Senaste året har hon fått ont också när hon använder datormusen. Hon har köpt pennor med tjockare skaft, headset och hörsnäcka för att slippa hålla i lur och mobiltelefon.

Nuförtiden sitter värken i dygnet runt, men Susanne har vant sig vid kronisk smärta

– Jag tar värktabletter, men bara vid något enstaka tillfälle. Jag brukar istället sticka mig i händerna med något vasst för att få igång endorfinerna. Har ingen lust att ta tabletter dygnet runt, det är inte bra för andra organ, säger Susanne.

Hon är snart sextio år och siktar på att arbeta fram till pension. Att sluta jobba är inget alternativ för henne.

– För mig vore det en katastrof. Jag är väl i det närmaste en jobbknarkare. Jag gillar helt enkelt att jobba, säger Susanne med ett leende. (Susanne heter egentligen något annat.)

Anna Holmgren

– Fler har högre smärta och kroniska besvär i äldreomsorgen än i industrin, säger forskaren David Hallman.

Belastning – mer än bara tunga lyft

Ojämn arbetsfördelning, hög stress och ont om tid för återhämtning. Det är några av omständigheterna som kan öka risken för fysiska belastningsskador. Det tror forskaren David Hallman, som genomför en stor studie om hur psykosociala faktorer påverkar smärta och sjukfrånvaro i äldreomsorgen.– När medarbetare får belastningsskador tänker man ofta att den fysiska belastningen är grejen. Men den psykosociala arbetsmiljön är väldigt viktig den också, säger David Hallman, docent i hälsovetenskap.

 

Äldreomsorgen är ett utmärkt område för den som är nyfiken på belastningsskador. Det är en drabbad bransch, med höga sjuktal. En stor del av sjukskrivningarna beror på det man brukar kalla för psykosociala faktorer: Stress, konflikter med chefen, mobbning bland kollegor eller hot från brukare. En annan del är den fysiska arbetsmiljön. Personal i äldreomsorgen gör ofta tunga lyft, vilket leder till förslitningsskador eller akuta arbetsplatsolyckor.

Samspel av faktorer

Tidigare forskning har ofta varit inriktad på att undersöka den ena eller den andra av dessa delar. Men kanske låter sig den här uppdelningen inte riktigt göras, menar David Hallman. Kanske har de två “delarna” mer med varandra att göra än vi hittills känt till.

 

– Inom äldreomsorg är det hög förekomst av smärta och sjukfrånvaro. Vi känner till att smärtan och sjukfrånvaron kan vara kopplad till både psykosocial och fysisk arbetsmiljö. Men man har inte tittat så mycket på hur de samverkar, säger han.

 

Det intressanta, enligt David Hallman, är inte att titta på antingen psykosociala eller fysiska faktorer påverkar sjukskrivningar och smärta. I stället handlar det om hur den psykosociala och fysiska arbetsmiljön samspelar med varandra. Ifall det finns brister i ledarskapet eller kommunikationen på arbetsplatsen, så hjälper det inte att det finns hjälpmedel på plats – de kanske inte används ändå.

 

– Tanken har varit att man måste ha fysiska hjälpmedel så att man lyfter rätt, och undviker belastning på det sättet. Till exempel använder man en lift för att lyfta en tung brukare som inte kan ställa sig på egen hand. Men om kraven är för höga och kommunikationen i teamet är dålig så kanske man ändå inte använder liften, säger David Hallman.

David Hallman hoppas att studien ska hjälpa till att skapa förståelse för hur fysiska och psykosociala förutsättningar interagerar när det gäller belastning, sjukskrivning och smärta. Foto: Anna Sällberg

Bästa nivån

Just nu pågår ett forskningsprojekt, som under ledning av David Hallman undersöker det här samspelet. Projektet pågår fram till 2021, och är ett samarbete mellan högskolan i Gävle och det nationella forskningscentret för arbetsmiljö i Köpenhamn (NFA). Finansiärer är bland annat AFA försäkring, som bidragit med 2,9 miljoner kronor.

 

Målet med studien är att kunna förstå hur den fysiska och psykosociala arbetsmiljön interagerar med varandra, och på sikt kunna ge råd som förbättrar arbetsmiljön i äldreomsorgen. Forskarna undersöker arbetsmiljön på många nivåer. Därför är förhoppningen att det ska gå att nå slutsatser om vilken av dessa nivåer eventuella insatser gör mest nytta.

 

– Chefen är kopplad till avdelningschefen som är kopplad till medarbetarna som är kopplad till brukarna. Vi kan närma oss frågorna på flera nivåer, och förhoppningsvis se var en insats ger störst effekt både för smärtan över tid, för sjukfrånvaron och för arbetsförmågan, säger David Hallman.

 

David Hallman hoppas att studien ska hjälpa till att skapa förståelse för hur fysiska och psykosociala förutsättningar interagerar när det gäller belastning, sjukskrivning och smärta.

 

Deltagarna är personal och chefer på 20 äldreboenden i Danmark. Det handlar om över 500 medarbetare och nästan 60 chefer. Dessutom ingår data från nästan 1500 brukare. Trots att alla observationer gjorts i vårt södra grannland förväntas kunskapen från projektet vara direkt överförbar till Svenska arbetsmiljöförhållanden, enligt David Hallman

 

– Arbetsuppgifter och arbetsmiljö i äldreomsorgen ser ungefär lika ut i Danmark och Sverige. Så vi förväntar oss att resultaten ska kunna generaliseras till Sverige.

Data ska självrapporteras

För att kunna besvara frågeställningarna har David Hallman och hans kolleger en mängd mått till sitt förfogande. Psykosociala faktorer, såsom medarbetarnas uppfattning om arbetsmiljön, eller chefernas upplevelse av hur ledningen kommunicerar. Denna data självrapporteras.

Förutom självrapportering har också flera objektiva mått på arbetsmiljön använts. Till exempel har en accelerometer använts för att hålla koll på hur lång tid medarbetarna har tillbringat i obekväma ställningar.

Dessutom har observationer gjorts på plats, där tränade observatörer tittat på hur lyften gått till.

 

– Det är väldigt bra mätningar i det här projektet. Vi har haft både frågeformulär och observationer på plats där man stått och tittat på olika lyftsituationer, och knappat in exakt hur belastningen sett ut: om man använt hjälpmedel, tagit hjälp av sina kollegor eller om man blivit illa behandlad av brukaren.

Ha ont och må dåligt

Att de objektiva måtten finns är väldigt viktigt för att kunna dra slutsatser, menar David Hallman. På så sätt undviker forskarna en vanlig fälla när man undersöker samband mellan smärta och mer externa faktorer. Nämligen att personer som har ont tenderar att må dåligt, och därmed se mer negativt på sin tillvaro i övrigt. Därigenom är det lätt att råka hitta samband som egentligen inte finns.

 

– Det kan vara så att de med hög smärta skattar arbetsmiljön som sämre. Genom våra objektiva mätningarna av fysisk belastning får vi mer objektiva resultat, och minskar risken för feltolkningar. Det är något som är väldigt viktigt, säger David Hallman.

 

Under uppföljningsfasen har deltagarna fått skatta sin smärta genom att svara på ett SMS varje månad, samtidigt som de kvartalsvis rapporterat hur många sjukdagar de haft.

Drabbad bransch

Än så länge befinner sig studien i dataanalysstadiet. Det går inte att dra några långtgående slutsatser ännu. Åtminstone inte när det gäller råd för insatser. Men än så länge har forskarna noterat att de besvär som deltagarna rapporterar är ännu högre än väntat.

 

– De här medarbetarna skattar väldigt hög belastning, både fysisk och mental-emotionell, säger David Hallman.

 

För att illustrera detta berättar David Hallman om en tiogradig skala där deltagarna har fått uppge hur mycket belastning respektive smärta de upplever i arbetet.

 

– Om tio är det absolut värsta man kan tänka sig, så är medelskattningen för belastning sju. Och skattningen för smärta är i genomsnitt mellan fyra och fem, säger han.

 

– I det här projektet ser vi också att det är fler som har hög ihållande smärta och kroniska besvär i äldreomsorgen, jämfört med andra branscher. Exempelvis industrin, där det ju också förekommer tungt fysiskt arbete. Det pekar mot att vi verkligen måste försöka förstå varför det är så här, och hur vi kan göra något åt det.

 

Utifrån den befintliga forskningen går det att ge råd för hur arbetet ska läggas upp för att minska belastningen, särskilt när det gäller så krävande miljöer som äldreomsorgen.

Krävs variation över tid

– För den fysiska arbetsmiljön säger forskningen att är bra med variation. Men samma sak gäller även mental belastning. Man behöver tid då man är stimulerad, och man behöver tid för att återhämta sig. För att minska negativ påverkan krävs variation i intensitet över tid, precis som det behövs variation mellan mentala och fysiska arbetsuppgifter.

 

Och när det handlar specifikt om smärta säger har forskningen hittills visat att de psykosociala faktorerna, de som David Hallman och hans kollegor nu undersöker, absolut spelar in när det gäller smärta.

 

– Att det är rimliga arbetskrav, högt inflytande och bra gemenskap i gruppen är viktigt. Men också att ledarskapet är relationsinriktat. Då går det att skapa en miljö där man kan få stöd både från kollegorna och chefen, säger han.

Nils Otto

Medarbetarna på äldreboendet Älvbacken i Vindeln kanske kommer att ha nytta av stresskursen i framtiden. Foto: Jenny From

Kurs ska minska stressen i Vindeln

Att minska eller hantera stressen i arbetslivet kan vara en nyckel till att få ner sjuktalen. Både när det gäller stressrelaterade tillstånd, och kanske även för att minska belastning och smärta. I Vindelns kommun pågår ett pilotprojekt där offentligt anställda med hög belastning får gå stresskursen “Kraft och balans” under arbetstid.

– Det är ett helt annat tankesätt, vi ska jobba förebyggande och främjande med stress, snarare än rehabiliterande, säger Tom Norrgård, HR-partner.

 

I Vindeln i Västerbotten pågår en pilotstudie för att minska effekterna av stress hos kommunens anställda. Projektet är ett samarbete mellan Vindelns kommun, Samordningsförbundet Umeåregionen och Försäkringskassan.

 

Deltagarna i pilotstudien är kommunanställda, som riskerar att sjukskrivas på grund av stress. Hälften av deltagarna kommer från äldreomsorgen, där det är vanligt med långa stressrelaterade sjukskrivningar.

 

– För att förhindra de långa sjukfallen gäller det att ligga steget före, säger Tom Norrgård, som är HR-partner på Vindelns kommun.

Går det att lindra medarbetarnas stress innan de hamnar i sjukskrivning? Det hoppas Tom Norrgård, I bakgrunden syns Vindelns folkhögskola där kursen ‘stress och balans’ äger rum. Foto: Maria Höglund

Förebygga sjukskrivning

Själva insatsen består av en fyra veckor lång kurs i stresshantering, med namnet “Kraft och balans”. Kursen bygger på modern forskning om stress och återhämtning, och ges av Vindelns folkhögskola. Bland annat får deltagarna lära sig om hur stress fungerar och hur den påverkar kroppen och hjärnan, och öva sig i att genomföra återhämtande tekniker. Kommunen står för kostnaden för kursen, och deltagarna ansöker om så kallad “förebyggande sjukpenning” från Försäkringskassan medan hen är borta från arbetet.

 

Eftersom deltagarna inte drabbats av så mycket stress att de sjukskrivits, finns möjligheten att fånga upp dem i god tid. Insatsen har potential att göra störst nytta när den ges förebyggande, tror Tom Norrgård.

 

– Vi vill förhindra sjukskrivning. Under ett antal år har vi fokuserat mer på just det förebyggande arbetet, i stället för att tänka i termer av rehabilitering efteråt.

 

Pilotstudien har pågått sedan hösten 2017, och avslutas under 2019. Förhoppningen är att den så småningom ska påvisa positiva resultat när det gäller att hindra sjukskrivningar till följd av stress. I så fall finns chans att satsningen “Kraft och balans” blir ett permanent inslag i kommunen.

 

– Vi tänker att det såklart kan hindra lidandet för de enskilda personerna. Men vi hoppas också att det kan leda till ett annat arbetssätt, där man förekommer och förebygger sjukskrivningar genom att minska stressen, säger Tom Norrgård.

Nils Otto

Mikael Forsman stoppar ner en sensor i Lars Hansons smarta tröja. Sensorn känner av ryggens vinkel och en röst talar om när han jobbar felaktigt.

Smarta arbetskläder kan minska belastningsskador

I Sverige beräknas belastningsskador kosta 50 miljoner kronor årligen.
Smarta arbetskläder kan minska problemet avsevärt.
– Tekniken ska minska arbetsskadorna och göra jobbet mer effektivt, säger Lars Hanson, produktionsingenjör på Scania och professor vid Högskolan i Skövde, som är drivande i forskningsprojektet, Smarta textilier för ett hållbart arbetsliv.

 

Repetitiva och monotona rörelser orsakar många arbetsrelaterade belastningsskador som leder till sjukskrivning och förtidspensioneringar. Värst utsatta är de som arbetar med tunga, repetitiva uppgifter, till exempel inom industrin, vården och transportsektorn. Skadorna beror på dåligt designade arbetsplatser och anställda som använder ergonomiskt felaktiga tekniker. På Scania är fordonsmontörerna en utsatt grupp.

– Vi tror att belastningsskadorna kan minska med 10 procent genom att använda den nya tekniken. Med färre belastningsskador, minskar kostnaderna för både samhälle och individ och ger oss en större konkurrenskraft, säger Lars Hanson, som är ansvarig för det helt nya Smart Factory Lab på Scania i Södertälje.
Här demonstreras, utvärderas och anpassas ny teknik innan den testas på en utvecklingslinje för att till sist implementeras i produktionen.

 

Förbättrade arbetsställningar

Scania som är delaktiga i forskningsprojektet om smarta kläder, samarbetar tätt med forskare och teknikföretag. Inom ramen för projektet testar man en handske som mäter handens kraft och vinkel och en tröja med sensorer som känner av vilken vinkel ryggen har. Förutom fordonsmontörer testas de smarta arbetskläderna av kassapersonal och lokalvårdare. Målet är att kunna göra så bra riskbedömningar som möjligt.
Resultaten visar att montörerna arbetar med signifikant mindre överarmsvinklar när de använder tröjan och handsken. Förbättrade arbetsställningar minskar belastningsskaderisken.

 

Tekniken ger bättre arbetsmiljö

Med hjälp av sensorer i den smarta tröjan och en mobilapp får Lars Hanson reda på när han använder en felaktig arbetsställning.

Lars Hanson visar runt i labbet tillsammans med Mikael Forsman, professor på ergonomiavdelningen vid KTH Kungliga tekniska högskolan, som också ingår i forskningsprojektet.

–Ingen ska behöva få skador av sitt arbete. Om vi får in tre miljoner till ett projekt och lyckas komma fram till en teknik som lyckas rädda en enda person från att gå i förtidspension, så känns det som att det är mödan värt. Och vi vill ju hjälpa så många fler, säger Mikael Forsman.
Väldigt många av oss känner någon som är drabbad, han berättar om sin mamma som har ont i ryggen och fick förtidspensioneras efter ett yrkesliv som lågstadielärare där hon gått och böjt sig ner över elevernas bänkar.

 

Rösten talar om när du gör fel

Lars Hanson tar på sig en grå tröja med korta ärmar. Tröjan ser ut som en vanlig tajt träningströja med den skillnaden att den har små fickor på rygg och ärmarna, där sensorerna sitter. Sensorerna känner av vilken vinkel hans rygg och armar har.
Sensorerna kopplas till en mobilapp som noterar när han jobbar på fel sätt, som att jobba med armarna ovanför axelhöjd till exempel. Att röra armarna fram och tillbaka för snabbt är inte heller bra. Då signalerar appen i mobilen rött och Lars hör en röst som säger ”Höger arm – sänk hastigheten på dina rörelser.” När armarna är på väg upp i brösthöjd blir signalen gul. När Lars gör rätt och håller armarna lagom högt visar mobilen grön signal får han positiv feedback från den kvinnliga rösten: ”Bra arbetsteknik.”

 

Fel utformade arbetsstationer försvinner

Data från mobilappen förs över till en server där man kan göra större dataanalyser över hur alla anställda jobbar. Det blir en digital karta över fabriken där de röda prickarna klumpar ihop sig där det råder hög belastning. Och om alla på en viss station får röda värden för hög belastning är det förmodligen inte den anställda som gör fel, utan arbetsstationen som är fel utformad.

–Vi bedömer alla arbetsstationer och försöker ta bort positionerna, som är felaktigt konstruerade, säger Lars Hanson.

 

Vibrationer ger omedelbar feeedback

Från början var det enbart en stiliserad bild i appen som visade rött när användaren gjorde fel, men det störde arbetet att ha koll på mobilen, så nu är bilden kompletterad med en kvinnlig röst som påpekar när du gör fel eller uppmuntrar dig när du gör rätt. I nästa steg ska forskarna testa vibrationer istället för en röst, för att göra användaren uppmärksam på felaktiga rörelser.

–Då blir användaren direkt medveten om att arbetsställningen är fel. Skadlig arbetsteknik kan snabbt rättas till. Bäst är det förstås om de smarta kläderna kan användas så fort någon är nyanställd, så att man lär sig rätt arbetssätt, från början, säger Lars Hanson.

 

Subjektiva observationer blir objektiva
En stor fördel med den nya tekniken är att mätmetoden är objektiv och exakt, till skillnad från ergonomernas subjektiva bedömningar.
Idag använder ergonomerna observationsmetoder. Mikael Forsman och hans kollegor filmade tIO olika arbetsuppgifter och lät tolv utbildade fysioterapeuter och ergonomer, bedöma arbetsställningen med hjälp av checklistor. Det visar sig att de gjorde väldigt olika bedömningar och när de fick titta på samma film igen, fyra veckor senare så gör samma person ofta en annan bedömning. Ergonomernas egna bedömningar var bara 20 procent bättre än slumpen.

 

Mikael Forsman tror att belastningsskadorna kan minska med tio procent genom att använda den nya tekniken med smarta kläder.

–Vi jämförde med konståkningsdomare och de hade en bättre samstämmighet, säger Mikael Forsman.
–Om man gör en förändring av arbetssättet efter en riskbedömning och sedan låter samma person göra en ny riskbedömning som blir annorlunda, är det lätt att tro att arbetsställningen förbättrats, men det är inte alls säkert. Därför är det viktigt att kunna mäta exakt och objektivt.

 

Lika vanlig som en pulsklocka
De smarta kläderna har hittills provats av 12 anställda på instrumentsteriliseringen på ett sjukhus, 16 på Scania Academy, ett 20-tal på Volvo Cars, , liksom anställda på ett äldreboende. I april planeras de att provas på 60 på ICA i Sollentuna. Just nu testas tekniken av ergonomer som ska använda tekniken för att göra riskbedömningar.
Än så länge har responsen från de som provat enbart varit positiv. De ändrar sitt sätt att arbeta och drabbas av färre belastningsskador.
Om forskarna får fortsatt finansiering från Vinnova kommer det att finnas en färdig produkt om två år.

–Jag ser en framtid där alla montörer på Scania använder de smarta arbetskläderna, att de blir lika vanliga som en pulsklockan är för alla som tränar, säger Lars Hanson.

 

Ragnhild Larsson

 

 

 

 

 

 

 

 

Personer som upplever för höga krav och för låg kontroll i arbetet är en riskgrupp. Foto: Arbetsmiljöverket

Arbetsmiljön ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar

Livsstilsfaktorer som kost, motion och rökning brukar lyftas fram som orsaker till hjärt-kärlsjukdomar. Men orsakerna och botemedlen finns inte bara att söka hos individen. Forskningen visar att viktiga orsaker till dessa sjukdomar finns i arbetsmiljön.

Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken och de orsakar mer än en tredjedel av alla dödsfall. I Sverige inträffar varje år 35 000 infarkter och 25 000 fall av stroke. 60 000 patienter vårdas på grund av hjärtinfarkt och kärlkramp.

I hela Europa lider var tredje vuxen av högt blodtryck. Kostnaden för vård och produktionsbortfall på grund av dessa sjukdomar uppgår bara i Sverige till 60 miljarder om året. Frågan är om det finns fler orsaker än livsstilen till allt detta lidande.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, har dammsugit 12 000 forskningsartiklar från de senaste 30 årens forskning på jakt efter samband mellan arbetsmiljö och hjärt-kärlsjukdomar (Arbetsmiljöns betydelse för hjärt-kärlsjukdom, SBU 2015:240).

SBU undersökte en rad olika faktorer i arbetet, bland annat organisatoriska och psykosociala faktorer, fysisk ansträngning, buller, klimat, strålning och smitta.

Fann tydliga samband

De fann tydliga samband mellan några av dessa faktorer och hjärt-kärlsjukdom, främst bland följande grupper:

  • De som upplever för höga krav och för låg kontroll över sitt arbete.
  • De som i arbetet upplever att de har lågt stöd, utsätts för orättvisor eller har osäkerhet i anställningen.
  • De som jobbar skift, natt eller mycket övertid.
  • De som utsätts för buller i arbetet.
  • De som utsätts för joniserande strålning i arbetet.

Den första gruppen, de som upplever för höga krav i arbetet och för låg kontroll, är en av riskgrupperna. De utgör 32 procent av kvinnorna och 19 procent av männen.

Kvinnor och män med likartad arbetsmiljö hade en likartad ökning av hjärt-kärlsjukdomar. Bland alla yrkesverksamma var risken för män ungefär dubbelt så stor som för kvinnor att drabbas av akut hjärtinfarkt eller stroke.

Framtidens forskning bör enligt SBU inriktas mot interventionsstudier där man följer upp långtidseffekter av olika insatser i arbetsmiljön för att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Kemisk exponering

I en senare studie granskade SBU forskning om sambandet mellan hjärt-kärlsjukdom och exponering för kemiska ämnen på arbetet. Underlaget var 8 000 forskningsartiklar. De fann tydliga samband bland annat vid exponering för kvartsdamm, motoravgaser och svetsning i arbetsmiljön, vilket är vanligt i Sverige.

Det fanns också samband när det gäller arsenik, benspyren, bly, dynamit, koldisulfid, kolmonoxid och skärvätskor, samt tobaksrök i arbetsmiljön, tillverkning av aluminium och vid papperstillverkning med sulfatmetoden.

Forskarna studerade också ämnen som inte är tillåtna i svensk arbetsmiljö. Samband med hjärt-kärlsjukdom påvisades då för fenoxisyror med TCDD samt vid nyanvändning av asbest.

En kunskapslucka i forskningen var att exponering för flera kemikalier samtidigt är vanligt, men forskarna hade oftast bara studerat en faktor i taget.

Hur många är utsatta?

Frågan är då om det går att svara på vilka grupper och hur många personer som utsätts för dessa risker i arbetet. Arbetsmiljöverket har i sin rapport Arbetsmiljön 2017 (AV 2018:2) inte studerat sambandet med hjärt-kärlsjukdomar. Men i rapporten finns uppgifter på hur stora grupper i arbetskraften som exponeras för olika faktorer som enligt SBU-rapporterna medför risk för
hjärt-kärlsjukdomar.

Totala antalet i arbetskraften var 4 817 000 år 2017. Arbetsmiljöverket redovisar följande siffror i sin rapport:

  • Personer som upplever för höga krav och för låg kontroll över sitt arbete utgör 32 procent av kvinnorna och 19 procent av männen. Vissa yrken är mer utsatta, kvinnor mer än män.
  • Personer som jobbar skift, natt eller mycket övertid utgör 20 procent av hela arbetskraften, eller cirka en miljon. Männen jobbar främst inom tillverkning, handel och bygg, kvinnorna inom vård, omsorg, utbildning och handel.
  • Personer som utsätts för buller i arbetet är 30 procent av männen och 20 procent kvinnorna. Högst ligger män med yrken som snickare, murare och anläggningsarbetare. 80 procent utsätts för buller minst en fjärdedel av sin arbetstid.
  • Personer som utsätts för luftföroreningar är 25 procent av männen och 15 procent av kvinnorna. Även här är det snickare, murare och anläggningsarbetare som är särskilt utsatta, 70 procent.

Resultaten i rapporten Arbetsmiljön 2017 grundar sig på ett slumpmässigt urval av drygt tiotusen personer som svarat på intervjuer eller enkäter under 2017. Studien har genomförts i samarbete med Statistiska centralbyrån.

Anna Holmgren