Svensk företagshälsovård har en tuff vandring åter till sin gamla position.
Mer kraftfullt statligt stöd, mer tillsynskrav och fler drivkrafter behövs för att företagen ska välja företagshälsovård och betala för ett aktivt och förebyggande arbete, menar Lars Hjalmarsson, vd för Föreningen Svensk Företagshälsovård, FSF. ”Arbetsgivare och fack har inte varit speciellt aktiva för att stärka företagshälsovårdens roll”, anser han.
Svensk företagshälsovård sargades illa när statsbidraget togs bort på nittiotalet. Medicinska insatser och förebyggande arbete har tappats bort, och ersatts av billigare hälsotrender utifrån marknadens villkor. Statliga utredningar har kommit på löpande band, sedan har politikerna lagt förslagen på is.
Nu tar branschen stapplande steg på väg tillbaka till en bredare och djupare roll.
Fast idag har en splittrad efterfrågan delat kunderna i A- och B-lag, där vissa arbetsgivare köper stora insatser medan andra söker minimal eller ingen företagshälsovård alls. Företagshälsovård erbjuds 70 procent av de anställda, knappt en tredjedel står således utanför.
– Det är främst små företag och nya, moderna företag som inom IT-branschen som står utanför, säger Lars Hjalmarsson. Men även många anställda inom offentliga sektorn får ingen företagshälsa i praktiken, eftersom en del av dessa arbetsgivare bara har företagshälsa på pappret, utan något innehåll.
Mycket snack, lite verkstad
– Det är faktiskt så illa att de goda exemplen på bra företagshälsovård är undantag, den bästa hälsovården har slagits ut av prisdumpningarna, säger han.Mycket av bredden och den evidensbaserade kunskapen har blivit skingrats på vägen utför.
Men nu känns det lite mer åt rätt håll med forskningsprojekten och genom den uppgradering som FAS-professuren med Irene Jensen står för.
– Det är inte en dag för tidigt och alldeles utmärkt, säger Lars Hjalmarsson. Det behövs mer riktlinjer och evidensbaserad fakta för att driva företagshälsan framåt.Det har varit mycket snack men lite verkstad under lång tid, menar han och riktar hård kritik mot arbetsmarknadens parter, som han har förväntat sig verkligen skulle värna företagshälsan.
Parterna
– Parterna har inte gjort mycket för företagshälsan, de har inte varit beredd att satsa något för att stärka den. De kommer inte överens om något tillsammans som innebär en utökad företagshälsovård. Facket driver inga krav i avtalsrörelsen och arbetsgivarna ryggar tillbaka direkt det handlar om samhällskrav som kostar.
Det är märkligt, påpekar Lars Hjalmarsson, med tanke på att företagshälsan kan medverka till ett långsiktigt hållbart arbetsliv, där alla är vinnare. FSF täcker runt 90 procent av alla företag i branschen. Dock rör det sig om en krympande skara, prisdumpningen av företagshälsans insatser har sitt pris.
Största förändringen var när statsbidraget försvann, då upphörde en tredjedel av alla enheter.
Till sitt stöd har de ett minimalt kansli alldeles vid Humlegården mitt i Stockholm. Där finns två anställda.
Aktiva hälsor
– Vi är få men det finns flera aktiva hälsor på riksnivå, säger Lars Hjalmarsson. Jag bedömer att svenskt företagshälsa ligger på runt tionde plats i världen med nuvarande täckning och insatser. Men jag är inte säker på att vi har något att lära ut till övrig företagshälsa numera.
Det är dock lite vind i seglen för företagshälsan idag. Regeringen har infört ett mindre bidrag för tidiga insatser från företagshälsovården. FAS, forskningsrådet för Arbetsliv och Samhällsvetenskap, har bekostat en professur i ämnet och flera olika forskningsprojekt, även AFA har gett stöd till utveckling av företagshälsan.
Regeringen har tillsatt en Företagshälsovårdsdelegation, som har reparerat utbildningshålen efter Arbetslivsinstitutets bortgång och säkrat utbildningen. Nu förstärker man den med masters- och magisterprogram på högskolenivå för sjuksköterskor, ergonomer, hälsopedagoger, beteendevetare och sjukgymnaster.
En utbildning för läkarna leder till specialistkompetens som företagsläkaren med inriktning på arbets- och miljömedicin eller företagshälsovården.
Piskor och morötter
– Det var lite segt att komma igång med läkarnas specialistutbildning, men nu kan den starta och fylla på behovet av läkartjänster, säger Lars Hjalmarsson. Det blir faktiskt bättre än tidigare då många utbildningar var av stuprörsmodeller.
Det har tagit tid med förändringarna, än har inte den modell satt sig riktigt där vårdcentralen ska komplettera sin insats med ett kundbesök hos företagshälsovården. Det bör ske efter tre kriterier: Sjukfallet riskerar bli långvarigt, det kan väntas bli problem med återgång i arbetet samt att arbetsförmågan behöver prövas särskilt.
– Fortfarande har detta inte fått full acceptans inom sjukvården, att bredda behandlingen av den sjuke genom att ta med arbetslivsaspekter.
FSF önskar starkare incitament för förebyggande och hälsofrämjande arbete. Arbetsgivarna måste känna att det är lönsamt att komma in tidigt med hälsoarbetet, inte som nu att söka det billigaste alternativet.
Talar emot
– Det talar emot att enbart införa obligatorisk företagshälsovård, för då kommer priset ännu mer att avgöra, säger Lars Hjalmarsson. Man kommer att söka billiga alibin för att man sköter sig.
Nej, det behövs andra piskor och morötter, menar han. Som i Finland där man har obligatorisk företagshälsovård och arbetsgivarna får betala pensionen för dem som blir förtidspensionerade. Den arbetsgivare som har många långa pensionsåtagande blir lidande och får betala riskpremier.
Som i Holland där man också har obligatorisk företagshälsa och där arbetsgivaren får betala sjuklön under två år.
– När man får ta ansvar för att den anställde inte ska stanna i sjukskrivning blir det lönsamt att investera i hälsofrämjande insatser.
En lång arbetsgivarperiod är inte aktuell, men FSF stödjer tanken på delade kostnader mellan arbetsgivare och stat. Och varför inte snurra på dagens modell, med sjuklön de första två veckorna. Då hinner man sällan med någon insats.
Tvärtom
Bättre vore tvärtom, samhället står för de första veckorna, sedan får arbetsgivaren betala sjuklön en tid, menar Lars Hjalmarsson: ”Vänd på steken så kanske det händer något”.
I dag utgör runt tio procent av FHV:s insatser förebyggande åtgärder. Inte heller åtgärder i första skedet av sjukskrivning är så vanliga, medan hälso- och sjukvård står för större delen. Det skulle FSF vilja förändra, med stöd av tydligare incitament.
– Det skulle vara en klart lönsam statlig satsning, säger Lars Hjalmarsson. Särskilt i dessa tider av brist på arbetskraft borde det vara självklart att satsa på att fler att hålla längre upp i åldrarna. Nu är vi sjukligt effektiva där de enklare jobben försvunnit, vilket är till men för många grupper som behöver vägar åter. Eller för de med funktionshinder som är på väg in i arbetslivet. Fortfarande har vi högt tempo på att förtidspensionera ungdom.
Torbjörn Uhlin