Mer arbetsglädje får fler äldre att stanna

På arbetsplatser med mycket arbetsglädje blir det svårare att slita sig.

Det menar Eva-May Hedenström, projektledare för en treårig satsning på Luleås förskolor för att få sina anställda att kunna och vilja stanna länge.

För de behövs.

Mycket arbetsglädje och kreativitet, arbetsplatser där man tar tillvara medarbetarnas idéer och tankar.

Då blir det svårare att slita sig i förtid. Och lusten ökar att komma tillbaka som vikarie.

‒ Den vanligaste åldern för när anställda går i pension hos oss har länge legat stadigt på 63 år. Men nu börjar vi se hur en del går redan vid 61, säger Eva-May Hedenström.

Kroppens åldrar påverkar

Företagshälsovården har i projektet genomfört en utvidgad och specialutformad hälsoundersökning för 180 medarbetare över 55 år, med allt från fysiska funktionstester till bedömning av sinnesstämning.

Målet är att fånga upp tidiga signaler, så att individen tillsammans med företagshälsovården kan förebygga allvarligare hälsoproblem. Resultaten på verksamhetsnivå blir underlag för ett mer åldersmedvetet arbetsmiljöarbete.

I Luleå kommun arbetar cirka 600 anställda på 59 förskolor, varav 14 deltagit i satsningen hittills. Resultaten kommer att spridas till alla. Luleås förskolor är en av sex verksamheter som forskare vid IVL Svenska miljöinstitutet har studerat ‒ se faktarutor om forskningsstudien.

Själv har hon arbetat som förskollärare i 20 år, och var mångårig facklig företrädare, så hon är väl förtrogen med de frågor som kommer upp.

– Kommunhälsan har också genomfört utbildningar för alla om hur kroppens olika åldrar påverkar oss, säger Eva-May Hedenström. Alla behöver inte göra samma saker, äldre som kan ha ont lite överallt behöver inte dra på galonbyxor på barnen.

De äldres erfarenheter kan komma till glädje genom att de jobbar som mentorer för att underlätta introduktionen av nya i verksamheten, något som de provat på i projektet.

Nya och ovana uppgifter

En speciell sorts stress kan uppstå inför nya och ovana uppgifter och dilemman. Eva-May Hedenström beskriver hur de som har arbetat länge upplevt mycket stora förändringar, bland annat med allt tydligare läroplanskrav på dokumenterad planering och uppföljning och mycket större tonvikt på den pedagogiska verksamheten.

‒ En del som slutar i förtid säger att de gör det för att de tycker att det blivit en högre arbetsbelastning, med fler arbetsuppgifter. Jag har hört en del säga: ’Jag är gärna med barnen, bara jag slipper allt det andra’.

‒ Och det händer att en del sedan kommer tillbaka som vikarier – och då slipper de alla uppgifter utanför arbetet med barnen. Som vikarier får de välja om de bara vill jobba på en viss förskola eller kan arbeta var som helst.

Erfarna äldre

Äldre har stor erfarenhetskunskap om att jobba med barn. Av olika skäl har det blivit vanligare än förr med barn med särskilda behov och olika funktionshinder. En del äldre kan känna osäkerhet inför att arbeta med detta, det ingick inte i deras grundutbildning, konstaterar Eva-May Hedenström.

‒ Vi har nu haft kortare utbildningar i olika frågor och på en del förskolor har specialpedagoger tagit fram handfasta material, som bygger på vad forskningen säger om hur man kan arbeta med barn med varierande behov.

‒ Ett exempel är att använda sagan som verktyg. Jag har fått positiv respons från äldre som säger att de nu gärna skulle jobba med detta, för ’nu vet jag mer’.

Den digitala nöten

En hård nöt för många äldre är allt detta digitala… Paddorna har kommit i stora skaror till förskolorna och de anställda förväntas arbeta med tekniken med barnen. De flesta använder ju själva internet och smarta mobiler, men en del blir otrygga när det gäller att ladda ner appar och med barnen programmera robotar (jo, det gör de faktiskt).

‒ Inom projektet har vi haft en IT-pedagog som har arbetat med göra äldre anställda tryggare med tekniken. Hon hjälper till med stöd och hjälp, efter att hon kartlagt kompetensen för att kunna rikta sina insatser dit de bäst behövs, säger Eva-May Hedenström.

– På många arbetsplatser finns det redan många pedagoger som är duktiga på teknik och som kan genomföra interna utbildningar för sina kollegor. Nu har vi startat upp IT-råd i varje förskoleområde, där teknikkunniga pedagoger genomför workshops för att alla ska bli bättre på att använda tekniken.

Buller och stress förstärker varann

När vi talas vid har Eva-May Hedenström just träffat Kommunhälsan för att ta del av resultatet från deras insatser inom projektet och diskutera vad man bör prioritera under det sista halvåret av satsningen.

Hon ser två viktiga saker som de nog kommer att jobba vidare med:

Hur anställda, de äldre i synnerhet, upplever vad som hänt med arbetsbelastningen och arbetstakten.
Ljudmiljön ‒ ljudkänsligheten ökar med åldern, i likhet med stresskänsligheten.

Stressad känslig för ljud

‒ Forskning visar att frågorna hänger ihop: Stressade blir mer känsliga för ljud – och buller ökar stressen.

‒ Vi har redan tidigare arbetat med att förbättra förskolans ljudmiljö,. Det här är ett kommunikationsyrke. När det blir svårt att uppfatta tal i en grupp påverkar det självkänslan och man blir tröttare av arbetet. Det är tydligt för många äldre, men även en del yngre.

‒ Vi behöver nu titta över mer hur vi arbetar tillsammans med barn, vilka material vi använder och om vi oftare kan dela upp oss i grupper, säger Eva-May Hedenström.

Får Luleås satsning fler att jobba längre?

‒ Vi ser inte resultat efter bara tre år, men vi har skapat en grund för positiva resultat. Detta ska vi nu föra över till skolans värld. Och när jag frågar ute på förskolorna är det en del som säger att ingen talar längre om att sluta före 65, säger Eva-May Hedenström.

Mats Utbult

[Bildtexter:]

Fakta

Ska ge mer hållbart arbetsliv

Projektnamn: ”Arbetsplatsernas strategier för ett hållbart arbetsliv ‒ attraktiva arbeten och anpassning av arbetet till anställdas arbetsförmåga”.

Syfte: Visa hur olika strategier och åtgärder kan bidra till ett hållbart arbetsliv och hur arbetsplatser med olika förutsättningar kan arbeta med det hållbara arbetslivet. Vad kan arbetsplatser göra för att medarbetare ska kunna och vilja arbeta högt upp i åldrarna?

Forskare: Projektledare Ann-Beth Antonsson, forskare Helena Strehlenert och Maria Vigren, IVL Svenska miljöinstitutet.

Projekttid: 1 januari 2017 – 12 december 2019.

Uppläggning: De har sökt upp sex verksamheter med stor andel äldre och frågat vad de gjorde, i två intervjuomgångar. Förutom Luleås förskolor en förpackningsindustri, en grundskola, Karlstads kommun (förvaltningarna för barn och ungdom, och vård och omsorg), ett privat demensboende, och ett sjukvårdsrådgivningsföretag. De analyserar resultaten våren och sommaren 2019. Slutrapporten kommer senast slutet av mars 2020.

Finansiering: 3,3 miljoner, AFA Försäkring.

Det gjorde arbetsplatserna för de äldre

De påverkade attityder och normer:

De utbildade chefer och medarbetare i frågor om ålder och arbete
Arbetsgivaren centralt gick ut med ett tydligt budskap (strategisk kommunikation)

De skapade större flexibilitet utifrån äldres behov när det gäller:

Arbetstider som passar äldre – deltid snarare än heltid, dagtid snarare än kväll, natt och tidiga morgnar.
Arbetets innehåll – äldre fick mindre av fysiskt tyngre delar, och ”tråkiga” sysslor utanför kärnan i arbetet (som administration i skola, vård och omsorg).
Placering – på gamla arbetsplatsen för en del, medan andra ville pröva en ny arbetsplats de sista åren.

De använde olika anställningsformer:

De anpassade de tjänster som de anställda redan hade.
De äldre fick under de sista åren en annan tjänst än de haft tidigare.
Efter att de äldre gått i pension blev de återanställda, som vikarier eller projektanställda.

Arbetsplatsernas drivkrafter för att göra allt detta:

De behövde de äldre för att klara sin bemanning
De ville behålla de äldres kompetens

Tillåt åldrandet!

Det måste finnas utrymme för att vara äldre och ha krämpor. I stället för att förväntas tiga och lida när man passerat 60, gäller det att ha en öppen dialog. I den får man säga om man har problem, och så löser man det i arbetslaget, säger forskaren Helena Strehlenert.

En annan nyckelfråga är en flexibel arbetsfördelning, anser hon.

– Det är en kulturfråga – att det finns utrymme för att vara den man är, och att den man är uppskattas.

Hon och forskarkollegan Maria Vigren har studerat Luleå förskolor och fem andra verksamheter, deras slutrapport kommer våren 2020.

Det gäller att fånga upp folk i tid, om man vill att de ska stanna kvar
på arbetsplatsen. Mycket handlar om attityder och hur man pratar om pensioneringen.

Helena Strehlenert menar att det gäller att göra slutskedet till en naturlig del av
arbetslivet.

– Men chefer kan tycka att det är känsligt att fråga anställda hur de vill avsluta jobbet, därför att de är rädda de ska uppfatta detta som en signal om att ”nu är du passé”.