Även livet för en färjkarl digitaliseras, på gott och ont.
Per-Arne Persson i Södertälje får meddelanden om ledighet och bemanning i mobilen. Men för det mesta lyckas han hålla jobbet ‒ på jobbet.
Ett blipp i fickan:
”Hej, det finns vakanta pass vid Skanssundet 23 november. Hör av dig vid intresse.”
‒ Sedan ett år är det en kille i Vaxholm som sköter bemanningen av färjorna, berättar Per-Arne Persson, maskinist och matros på bilfärjan i Skanssundet, sju distansminuter söder om hans balkong i Södertälje.
Där passerar bilister, turister och cyklister som vill ta sig kustvägen från Stockholm och söderut mot Tullgarn och Trosa.
Dator på jobbet
Vill han vara ledig så går han in på datorn i vaktstugan och skriver in önskemålet. Sen får han läsa sms:en för att se om det är godkänt. Andra vakanser meddelas på samma sätt.
‒ Det kan vara ett väldigt blippande i telefonen. Man kan få eposten till telefonen också, men det vill jag inte.
Systemet har varit igång ett år. Per-Arne Persson tycker att det var smidigare när de sju på färjan själva skötte semesterlistor och ringde in vikarier.
Mer mekanik förr
När han började på färjorna 1994 var det mer av ren mekanik och mindre elektronik. Nu ska dieslar från 60-talet samsas med elektronik från det här århundradet. Det har blivit mer data.
Det har blivit mer administration också, och datorjobb i vaktstugan vid färjeläget. Färjan ska gå varje halvtimme. Tio minuter tar varje tur, så registrering av data och mobilkontakter med entreprenörer och annat hackas upp till kvartar mellan turerna.
‒ Man kan stå och lasta färja samtidigt som man har telefonen i örat och det kommer fjorton motorcyklar.
Jobbar på plats
I princip lägger han inget arbete utanför arbetstid. Undantaget är mobilblippen och en del samtal om saker som händer med färjan.
‒ Om det blir tekniska problem så svarar jag. Men det sköts på ett bra sätt, folk är lyhörda.
‒ Vi har en del nytt folk som jobbar, och det är bättre att de ringer och tar reda på vad de ska göra
Roland Cox