Personalen inom äldrevården var redan tungt belastad när covid–19 slog till. Ett otal dödsfall bland de äldre följde. Med brist på utbildning, osäkra anställningar och ibland utan skyddsutrustning arbetade personalen vidare. Med sitt dåliga samvete.
– Medarbetarna slits mellan olika krav och tvingas till svåra prioriteringar. Det gnager i samvetet. De kan inte springa ifrån det och de tar det med sig ända hem, berättar Gunilla Strandberg.
Hon är professor i Umeå och projektledare för ”samvetsprojektet”. I nästan 20 år har projektet haft fokus på äldrevårdens arbetsmiljö och på utbrändhet och samvetsstress.
– Det handlar om att man inte kan ge den vård man vill ge. Man kommer tillkorta. Eller att du ser att kollegorna kommer tillkorta. Viktiga arbetsuppgifter hinner man inte med eller tvingas slarva med.
Beror det på för små resurser?
– Det är givetvis en del av det hela. Äldrevården har haft hög arbetsbelastning i många år Ytterst ligger den frågan på ett politiskt plan.
– Vi har i stället jobbat med hur man ska hantera sin samvetsstress utifrån personalens synsätt och resurser. Chefen måste också vara med i alla grupper. Chefens stöd är A och O, det har vi sett när vi gjort interventioner i personalgrupper.
En klapp på axeln och ”det här gör ni bra”, räcker inte när behovet gäller utbildning i hygienrutiner eller skyddsutrustning, menar hon.
Två metoder
Projektet har arbetat fram två instrument som används i äldrevården för att mäta samvetsstressen. De mäter genom enkäter på olika sätt den stress som det dåliga samvetet ger i arbetslivet. Det finn också frågor om hur arbetet påverkar privatlivet.
– Resultatet har bland annat visat att det finns ett starkt samband mellan utbrändhet och samvetsstress. Höga siffror på utmattning ger också höga siffror på samvetsstress.
Utifrån den kunskapen har vi utvecklat en metod där vi träffar vårdpersonalen i grupp.
Det som gnager
Där analysera personalen situationer som framkallar samvetsstress och olika synsätt på dessa. Vad är det som gnager? Ser vi olika på detta? Är det mitt fel, gruppens fel eller är det organisationens fel att vi har dåligt samvete?
– Fokus är viktigt. Tillsammans kan man komma fram till möjligheter och meningsfulla åtgärder för att så långt som möjligt ge den goda vård man vill. Det är viktigt att chefen är med och ger sitt stöd.
Hemma kan man försöka koncentrera sig på något helt annat än jobbet. Som att motionera, lösa korsord, sjunga, eller massage. Redskap som man själv kan använda.
Hantera samvetet
Covid 19 har självfallet ställt situationen på sin spets. Det har blivit ytterligare en kris, också för den egna hälsan och för att smitta andra. Dåligt samvete för att man inte kunnat följa FHMs riktlinjer, inte haft skyddsmaterial, inte haft hygienrutiner, inte haft kunskap.
Genom åren har deltagarna fått frågan om de måste döva sitt samvete för att jobba i vården. 40 procent svarar nu att det måste de. Det är högre siffror än tidigare.
– Men man måste jobba med sitt samvete för att stanna kvar i vården. Samvetet är ju egentligen något gott. En del är känsliga, andra har lärt sig genom livet att hantera sitt samvete. En sjuksköterska sa det så bra: Utifrån mina förutsättningar har jag gjort ett bra jobb. Man gör så gott man kan, säger Gunilla Strandberg.
Eva Ekelöf
Läs mer här: