Tema: Användbart nr 3 2020 Tema: Jobbet och coronan

Linda Widar, arbetsmiljöforskare, jobbar hemma sedan coronautbrottet. Ibland sitter hon själv för länge vid skrivbordet, och rekommenderar pauser efter 45 minuter till alla.

Skrivbordsjobb hemma – på gott och på ont

13 september, 2020

Linda Widar, forskare i arbetshälsovetenskap, har jobbat hemma i Malmö sedan coronautbrottet. Hon forskar om distansarbete och ser själv både för- och nackdelarna. Ibland glömmer även hon de goda råden. ”Jag måste påminna mig om pauser”, säger hon.

Ajaj, vad det kan smärta i ryggen efter flera timmars stillasittande. Linda Widar, forskare i arbetshälsa vid högskolan i Gävle, beskriver en arbetsvardag där hon ibland glömmer pauserna. Nu finns det inga kolleger som knackar på, ingen riktig anledning att resa sig från bordet.

– Jag kan komma in arbetet och hyperfokusera i flera timmar. Ibland ”vaknar jag upp” några timmar senare och då har musklerna stelnat. Man måste påminna sig om pauser, för att det ska hålla i längden.

Linda Widar har jobbat på distans sedan coronautbrottet i mars, men hann göra det mesta av sin insamling till doktorsavhandlingen innan större delen av tjänstemannasektorn skickades hem. Hennes forskning handlar just om hur distansarbete påverkar vår hälsa, och intresset som har väckts för forskningsområdet nu beskriver hon som ”närmast hysteriskt”. Hon har intervjuats men också hållit föreläsningar för företagsledare om arbetsmiljö kopplat till hemmet som arbetsplats.

Forskningen tudelad

Enligt Linda Widar är det svårt att säga något säkert om just coronapandemins påverkan, eftersom inga forskningsresultat finns än om någon liknande situation. Men det går att hämta kunskap från forskning om distansarbete ändå och koppla till coronatiden.

Forskningen är tudelad i frågan om distansarbete, slår Linda Widar först. Att jobba hemma kan både vara bra och dåligt för vår hälsa, och det kan säkert skilja sig stort både mellan branscher och individer.
– Den egna flexibiliteten är ett plus. Man är mer autonom och styr över sin egen tid. Det blir lättare att få ihop livspusslet.

I de fall där drivkraften bakom att jobba hemma är möjligheten till bättre balans mellan fritid, kan de anställda uppleva sig mindre stressade, enligt Linda Widar.

– En annan fördel är att man kan få avskildhet och uppnå högre koncentration i självvald miljö. Det kan också leda till mindre stress.

Negativt bli socialt isolerad

Linda Widar nämner också en undersökning genomförd nu under coronatiden som visar på ökad effektivitet vid hemarbete.

Men många av fördelarna, beroende på individ, organisation och ledarskap, kan också snabbt vändas till nackdelar. Man ser en tendens att man arbetar fler timmar i veckan och även på tider utanför ordinarie arbetstid, som kvällar och helger. Arbetet kan ta allt större plats i hemmet och man börjar inskränka återhämtningstiden. Det kan leda till stress.

Linda Widar förklarar att möjligheten till ökad kontroll över tiden även kan vändas till kontrollförlust. Om man förlorar mer och mer tid med familjen kan konflikter uppstå.

– Det finns dessutom en negativ risk med att uppleva sig socialt isolerad. Att man förlorar sin organisatoriska tillhörighet kan få följdeffekter.

Personer som är borta länge från sin arbetsplats kan börja fjärma sig och känna minskad delaktighet.

– Det kan också ha en negativ inverkan på lojaliteten och motivationen.

Medarbetare kan ställa krav

Så kommer Linda Widar fram till det som hon själv påtalade om sitt eget hemmakontor. Stillasittandet. Det finns en större tendens att sitta still en längre tid, där varken kroppen eller knoppen får den återhämtning som behövs, förklarar hon.

Linda Widar i sin läsfåtölj hemma i Malmö.

– Nu under corona kan medarbetare ställa andra krav på utrustning och att arbetsgivaren hjälper till med en bra arbetsplats i hemmet än vid självvalt distansarbete. Det är annorlunda när många är ”tvingade” att jobba hemma, kanske mot sin vilja.

Över då till Linda Widars eget arbete med forskning – i lägenheten i Malmö. Vi gör en ”coronanapassad” intervju först via Zoom, men växlar sedan över till FaceTime, så att hon med telefonen kan ta mig på en rundtur i den ljusa lägenheten, granne med Turning Torso i Malmö. Hon visar sitt skrivbord med en rejäl kontorsstol bakom och sedan utgången till två balkonger i olika vädersträck. Från ena skymtas havet, där hon också brukar ta sig ett dopp ibland som en paus i arbetet, berättar hon.

– Här i läsfåtöljen sitter jag ibland. Linda Widar vrider sedan ner telefonens kamera så att jag också får se katten Molly, som sover sin middagssömn i närheten.

Otydlighet i organisationen skapar stress

Vad är det Linda Widar sitter med, ibland så koncentrerat? Första delstudien i hennes avhandling grundar sig på en enkät, där relationen mellan distansarbete och olika hälsorelaterade faktorer i arbetet undersöktes. Studien visade att de som jobbar på distans i stor omfattning upplevde mer stress än de som endast jobbade på distans vid enstaka tillfällen i månaden. Särskilt stressande är ”organisatorisk otydlighet”.

– Det kan till exempel handla om brister i kommunikationen med chefer och kolleger, att man inte riktigt vet vad som förväntas av en.

I den andra studien har en kombination av objektiva och subjektiva mätningar genomförts i samma population, alltså på forskande och undervisande personal vid högskolor och universitet, om deras arbetsbelastning och återhämtning, både på distans och på arbetsplatsen. Studiens deltagare fick en rörelse- och pulsmätare på sig. Utöver det mättes även kortisolkoncentration i saliven, som en indikation på stress. I den studien såg forskarna ingen märkbar skillnad mellan arbete i hemmet eller arbetsplatsen.

Lättare att koncentrera sig hemma

Tredje delstudien bygger på djupintervjuer med 26 universitetsanställda om upplevelsen av att arbeta på distans, och varför de väljer att arbeta så. Utifrån Linda Widars första intryck av svaren, efter att ha genomfört intervjuerna, kan hon berätta om några mönster:

– Något som en majoritet har påtalat är det positiva med att arbeta ostört hemma med koncentrationskrävande uppgifter. Men många nämner också komplexiteten i det, att det finns fördelar men också flera svårigheter.

Den fjärde studien kommer att ha ett ledarskapsperspektiv i fokus. Linda Widar och hennes kollegor ska undersöka hur det är att leda anställda som arbetar på distans och vilka förutsättningar chefer anser sig ha för att kunna stödja sina medarbetare på ett bra sätt. Linda Widars avhandling beräknas vara färdig om drygt två år.

– Den kommer också att ge bra underlag för fortsatt forskning om distansarbete.

Så får du hemarbetet att fungera bättre

Vilka är då de råd Linda Widar brukar ge andra – som hon ibland har svårt att hålla själv?

Ett av hennes främsta handlar om det sociala ansvaret kopplat till ledarskapet.

– Skapa regelbundna digitala möten som är mer av informell karaktär! Det kan handla om hur medarbetarna mår och vad de gör för tillfället. De känner sig sedda och hörda, och chefen kan få en inblick i deras vardag och snappa upp om de behöver stöd med något.

Frivilligheten brukar vara det centralt positiva inslaget kring distansarbete – och detta är nu inte fallet för många som jobbar hemma.

– Råd grundade i forskningen är ännu viktigare nu, när den centrala positiva delen med distansarbetet kanske inte finns där – frivilligheten. Då måste man rusta ordentligt för att hantera riskerna.

Upplever du själv också den där fjärmandet och minskade delaktigheten du beskriver?

– Jo, jag kan nog känna av det efter så långt tid. Men på min arbetsplats har vi en rätt etablerad distansarbetar-kultur och därför bra rutiner för kommunikation och möten på distans. Och just mitt ämne har ju varit efterfrågat av många under den här perioden, så det är inte så farligt att hitta mening för arbetet.

Enikö Arnell-Szurkos

Ulf Ericsson, Lunds universitet, tycker att vi behöver skapa nya gränser mellan arbete och fritid, även om arbetet sker hemma.

”Social isolering största risken”

13 september, 2020

Ulf Ericsson, lektor i arbetsorganisationspsykologi vid Lunds universitet, har nyligen publicerat en studie om att ”mellanrummen” i vårt moderna arbetsliv minskar, vilket ger oss mindre tid för återhämtning.

Utifrån din forskning, vilka är de tydligaste arbetsmiljöriskerna med allt hemarbete som vi gör under corona?

– Social isolering. Att vi inte kan mötas ”på riktigt”. Det finns såklart också risker med att gränserna mellan arbete och hem helt försvinner. Det är inte enkelt att själv skapa nya gränser, men det måste vi nog. Vardagens olika ”mellanrum” försvinner lätt i den rådande situationen.

Vad är ditt bästa tips för att klara corona-distansarbetet bättre?

– När det ges möjlighet, bryt av och gör något annat. Ta pauser. Är ni fler hemma samtidigt, ät lunch tillsammans, ta en gemensam promenad. Fika digitalt med kollegor.

Vilka fördelar ser du med corona-hemarbetet?

– Ökad frihet, större möjlighet att planera och organisera det egna arbetet, och skapa en bättre balans mellan arbete och övrigt liv.

Vad gör du själv för att klara av det hela med balans?

– Som förälder till barn som är sex och sju år, har tidigare stressmoment som lämning och hämtning suddats ut. Bara detta har gjort mycket för balansen. Lunchen har blivit mycket viktigare för mig. Jag har och min fru har både kunnat äta tillsammans och ta en gemensam promenad, vilket har känts lyxigt.

Enikö Arnell-Szurkos

I en bullrig arbetsmiljö pratar man högre och sprider därmed mer droppar. Man kommer också lätt närmare varandra

Buller och dålig hörsel kan öka risken att bli smittad

14 september, 2020

Finns coronaviruset i luften?
Den frågan försöker forskarna vid Lunds universitet ta reda på. Där pågår sedan länge forskning om droppsmitta och luftburen smittspridning i vårdmiljöer.
– Ju bättre vi förstår smittvägarna desto bättre kan vi också skydda oss, säger Jakob Löndahl, docent i aerosolteknologi vid Lunds tekniska Högskola.

Luftburen smitta är ett arbetsmiljöproblem som inte bara drabbar den som blir sjuk. När det finns flera sjuka patienter samtidigt som personalstyrkan är decimerad, ökar stressen och arbetsbelastningen.

–Vi vill vi identifiera situationer där risken för luftburen smitta är stor, som till exempel när personal ger andningsstöd till en patient, säger Jakob Löndahl.

Varje år under några vintermånader, brukar vårdarbetsplatser drabbas av vinterkräksjukan. I år fick vi istället en världsomfattande pandemi. Vårdpersonal har smittats i högre utsträckning än befolkningen i allmänhet, men det verkar inte enbart bero på att man vårdat covid-patienter.

Smittan har skett från annan personal, som blivit smittade utanför jobbet och drabbats av asymtomatisk smitta, det vill säga att man kan smitta innan man ens vet om att man är sjuk. Felaktigt negativa provresultat på patienter har också i enstaka fall lett till att personal inte haft tillräckligt skydd.

Inte lika smittsamt som mässlingen

Sedan covid-pandemin bröt ut har forskarna i Lund samlat in över 250 luftprover på två infektionskliniker, en intensivvårdsavdelning, medicinsk akutvård och patologi, som nu ska analyseras. Det finns inga färdiga resultat ännu, men det är åtminstone nu tydligt att coronaviruset inte är lika smittsamt som till exempel mässlingen, som kan spridas via ventilationssystemet och där det i princip räcker att passera ett angränsande rum för att bli smittad.
– Det mesta tyder på att corona framför allt är en droppsmitta, vilket innebär att den kan spridas i luften, men på kortare avstånd. För att ett virus ska kallas luftburet så ska det i princip räcka att det du andas samma luft som den som är smittad också på ett längre avstånd, säger Jakob Löndahl.
Han misstänker att coronaviruset är ett så kallat opportunistiskt luftburet virus, det vill säga att andra smittvägar dominerar men att luftsmitta kan förekomma om miljön är tillräckligt gynnsam. En sådan situation skulle till exempel kunna vara lång vistelsetid i en dåligt ventilerad trång lokal, med hög bullernivå, där människor måste skrika och därmed avger mycket aerosol från luftvägarna till omgivningen.

Buller och dålig hörsel möjlig riskfaktor
En slutsats är att den som håller distansen minskar risken rejält att bli smittad.
– Vad jag vet finns det inte någon vårdpersonal som blivit smittad bara för att man rört sig i en sjukhuskorridor där det finns smittade personer i patientrummen. Vårdpersonal vid ett välventilerat sjukhus behöver med andra ord inte ha täta andningsmasker när de befinner sig i allmänna korridorer och kan hålla tillräckligt avstånd till andra människor.

En slutsats som skulle kunna dras av bland annat forskningen i Lund, är att buller och dålig hörsel kan vara en riskfaktor. I en bullrig arbetsmiljö pratar man högre. Om man har en patient som hör dåligt så måste man också höja rösten och komma nära. Då ökar mängden aerosol och droppar som man sprider omkring sig.

Basala hygienrutiner saknades
Personal på äldreboenden och i hemtjänsten saknade till en början skyddsutrustning och blev extra utsatta, liksom de äldre själva.
–Smittskydd handlar om hygien, avstånd, skyddsutrustning, arbetsrutiner. Inom äldrevården är det väldigt mycket tillfällig personal och på många arbetsplatser fanns det inte ens basala hygienrutiner.

Munskydd inte lösningen på alla problem
Jakob Löndahl har reagerat på att munskydd framställs som lösningen på alla problem.
– Det fungerar om allt det andra finns på plats. Om du är en asymtomatisk smittbärare och tar av dig ditt munskydd så är det farligt för omgivningen att komma i kontakt med. När du tar det av dig måste du slänga det på ett säkert sätt och tvätta händerna så fort du har rört vid det.

Hur ska då personal inom äldreomsorgen skydda sig?
-Man kan ju möjligen reducera alla risker till noll genom extrem hygien och extrem skyddsutrustning i alla situationer, men det skulle göra det väldigt svårt att jobba. Man måste lägga sig på en nivå som fungerar och där riskerna i arbetet helst är mindre än när man rör sig i andra miljöer. Inom äldreomsorg och hemtjänst kan det vara svårare att reducera risken för virusspridning än vid ett sjukhus där både lokaler och infrastruktur är utformade för att på olika sätt minska smitta.

Det verkade som om myndigheterna inte riktigt förstod vad arbetet går ut på, att man jobbar otroligt nära patienterna, säger Mats Bohgard
Foto: Privat

Kompetens och utrustning saknades
Jakob Löndahls kollega Mats Bohgard, seniorprofessor i ergonomi och aerosolteknik, har jobbat med luftföroreningsproblematik i hela sitt yrkesliv.
Mats Bohgard har tittat närmare på det tekniska arbetarskyddet inom vård och omsorg under covid-pandemin. Han tycker att det är en skrämmande skillnad när man ser ambulansförare som rycker ut i full skyddsmundering jämfört med personal i hemtjänst och på äldreboenden, där skyddet verkar i det närmaste obefintligt. Det finns skäl att använda skydd vid nära kontakt med vårdtagare och brukare som kan vara smittsamma,

– De som ska mata och tvätta dementa patienter som de är väldigt nära, har ju inte haft något skydd alls. Som gammal arbetsmiljöforskare tycker jag att det är dåligt att det inte fanns tillräcklig kompetens och utrustning. Det verkade som om myndigheterna inte riktigt förstod vad arbetet går ut på, att man jobbar otroligt nära patienterna.

Arbetsmiljöingenjörerna går i pension
Ett annat problem är att arbetsmiljöingenjörerna på företagshälsovården till stor del har gått eller är på väg att gå i pension och att återväxten är dålig. Viktig kunskap om hur man gör riskbedömningar försvinner. Mats Bohgard vill verka för att stärka arbetsmiljöintenjörsutbildningar framöver.
– Det räcker inte att det finns kunskap på systemnivå. Det måste också finnas de som förstår sig på tekniskt arbetarskydd i praktiken och hur man allmänt skyddar sig mot smitta
Apotekens avreglering har också spelat in menar Mats Bohgard. Det statliga apoteket hade i uppgift att ha beredskapslager av utrustning och mediciner, men det kravet försvann i och med privatiseringen.

Här finns råd vid kris

15 september, 2020

Sara Johansson är beteendevetare med egen erfarenhet från kriser som Tsunamin och efter terrorattacken i Norge. Hon har tillsammans med undersköterskan Emma Holmgren skrivit häftet ”Krisstöd vid arbete under extrem stress”. Det finns att ladda ner gratis på parusforlag.se/krisstod.html.

Smittan stoppade jobbet

15 september, 2020

Skyddsombud har rätt att stoppa arbetet om det finns risk för sjukdom eller skador. I augusti hade det skett ett 80-tal skyddsombudsstopp kopplade till corona. Drygt hälften av dem var inom vården.

I mitten av augusti hade Arbetsmiljöverket fått in nära 3 000 anmälningar om allvarliga händelser i arbetet, relaterade till coronaviruset. Flertalet gällde bristande skyddsutrustning.

Checklista för corona i jobbet

15 september, 2020

Prevent har tagit fram en särskild checklista som stöd för att undersöka virusets påverkan på arbetsmiljön.

Checklistan innehåller bland annat frågor om hur sjukdomsfall hanteras, vilka smittrisker som finns och hur arbetsgivaren hanterar kommunikation, distansarbete, kunskaper och oro.

Checklistan finns på webben, hos Prevent, som ägs av Svenskt Näringsliv, LO och PTK.

– Direktiven för oss i hemtjänsten var att behandla de boende som om de hade en vanlig säsongsinfluensa, säger Elisabeth Antfolk. Foto: Eberhard Grossgasteiger

– Vi tvingades arbeta utan skydd hos smittade

14 september, 2020

Brist på skyddsutrustning, sjuktal på mellan 40 och 60 procent.
Rädsla och kaos. Arbetsgivare som tvingat anställda att jobba hos smittade personer utan adekvat skyddsutrustning. Så beskriver Elisabeth Antfolk arbetsmiljön sedan coronapandemin bröt ut.

– Nu är läget stabilare. Det finns skyddsutrustning för några veckor framåt och medarbetarna är inte lika akut rädda för viruset som man var när det var alldeles okänt, säger Elisabeth Antfolk, som jobbar i hemtjänsten var femte vecka och är ordförande för kommunal sektion privat vård och omsorg i Stockholm där hon företräder 3800 medlemmar.

I början fanns det en stor förståelse för att det inte fanns någon skyddsutrustning, att alla arbetsgivarna gjorde sitt bästa för att få tag på samma utrustning som inte fanns. Elisabeth Antfolk tycker att det är ett typiskt kvinnligt sätt att tänka.
– Jag tror inte att några män skulle sanera asbest utan skyddsutrustning för att man sympatiserar med att det råder en global brist.

–Jag tror inte att några män skulle sanera
asbest utan skyddsutrustning för att man sympatiserar med att det råder en global brist, säger Elisabeth Antfolk.
Foto: Fredrik Sandin

Brist på rutiner i hemtjänsten

När smittan kom in på ett boende var det inte ovanligt att halva personalen var borta. Skräckexemplet är 80 procent sjuka medarbetare på ett ställe.

För personalen i hemtjänsten var det svårast att veta hur man bete sig vid misstanke om smitta. På äldreboendena rådde brist på både skyddsutrustning, personal och rutiner.

Samma personal har gått mellan smittade och friska boende och även gjort det utan att byta eventuell skyddsutrustning.

I äldreomsorgen finns det färdiga regler för hur man ska bete sig. Man kan isolera den som är smittad och minimera antalet personer som jobbar med de som har misstänkt eller bekräftad smitta. Det fanns också rutiner tidigt för hur man skulle provta de boende.

– Direktiven för oss i hemtjänsten var hela tiden att vi skulle behandla våra boende som om de hade en vanlig säsongsinfluensa.

Kunde inte beställa provtagning

Som undersköterska kunde Elisabeth Antfolk inte beställa en provtagning på en misstänkt smittad brukare.

Enda sättet få en provtagning var om en distriktssköterska gjorde ett hembesök och bedömde att det skulle kunna vara covid 19.

– Vi skulle agera först om någon fick andningssvårigheter och isåfall ringa en ambulans. Som privata utförare har vi ändå kunnat använda kommunens covid-team och jag har sluppit gå in hos bekräftat smittade personer.

Kunskap saknas om skydd

– Vilken information man har fått som anställd beror väldigt mycket på vilken arbetsgivare man har, säger Elisabeth Antfolk.

Hon är lokalt skyddsombud på sin arbetsplats och de började ganska tidigt med veckovisa, digitala avstämningar där man pratade om sjukdomssituationen bland personalen, hur mycket skyddsutrustning som fanns och vilka rutiner man skulle använda sig av.

– Alla arbetsgivare har ju kunnat ladda ner regionens basala hygienrutiner och på och avklädning av skyddsutrustning, men i vår sektion ser vi att många arbetsgivare har missat att se till att deras anställda har kunskap om hur skyddsutrustningen ska användas. Det är ju problematiskt eftersom en felanvänd skyddsutrustning är värdelös.

Försiktighetsprincipen borde gälla

Personalen i äldreomsorgen använder normalt inte skyddsutrustning som munskydd och visir, så Elisabeth Antfolk menar att de haft en hel del att lära sig.

– Det är ju en hel process bara hur man ska tvätta visiret när man varit inne i en lägenhet, för att inte föra smittan vidare.

Elisabeth Antfolk tycker att myndigheterna från början borde ha använt sig av försiktighetsprincipen och rekommenderat munskydd och visir i kombination till de som jobbar i äldreomsorgen istället för att prata om individuella riskbedömningar.

– När Arbetsmiljöverket sa att munskydd och visir i kombination är ett absolut minimum för personalen och Stockholms stad överklagade beslutet, upphörde jag att känna några som helst sympatier med arbetsgivarsidan. Det är ju inte de som går in till de smittade personerna, säger Elisabeth Antfolk.

Oskyddade anställda nära att dö

Folkhälsomyndigheten skulle ha hjälpt både arbetsgivare och medarbetare om de fattat ett beslut att ta det säkra före det osäkra.

– Vi har medlemmar som varit nära att dö för att de jobbat oskyddat och många som det kommer att ta åtskilliga månader för att återgå till någon form av normalt liv. I flera fall har de nekats skyddsutrustning trots att det har funnits. Då ringer de till oss.

Väckarklocka om dåliga arbetsvillkor

Elisabeth Antfolk hoppas att covidpandemin har fungerat som en väckarklocka och en påminnelse om att det inte fungerar att demontera vården som hon idag beskriver som en anorektisk bransch med osäkra anställningsvillkor där det inte finns utrymme för att något går fel.

– Många jobbar på flera olika arbetsplatser vilket ökar risken för smittspridning. Ofta har man inte heller råd att känna efter om man är sjuk och sjukskriva sig. Och den som tackar nej en gång blir ofta inte uppringd igen.

Ragnhild Larsson