#metoo rör sig framåt på samma stigar som tidigare kvinnorörelser och har dem att tacka för mycket. Det menar Eva Schmitz, kvinnohistoriker, när hon ser tillbaka.
– Den nya rörelsen har en sprängkraft i samhället och har fått genomslag på många arbetsplatser, säger hon. Nu finns det ingen väg tillbaka.
Eva Schmitz, nyligen pensionerad universitetslektor i sociologi vid Högskolan i Halmstad, har doktorerat på en avhandling om den andra vågens kvinnorörelse.
Den första vågen, det var rösträttsrörelsen, som levde från slutet av 1800-talet fram till till 1919 då kvinnor – och också män – fick lika och allmän rösträtt. Den andra vågen på 1970-talet handlade om barnomsorg, arbete och likalön.
– Den var ingen massrörelse från början men spred snabbt medvetenheten om betydelsen av att organisera sig och kollektivt häva upp rösten, berättar hon.
Kvinnor som rest till Polen för att göra abort steg fram i ljuset och berättade om sina erfarenheter. Det ledde till en abortutredning och fri abort 1975.
Könsdiskriminering och objektifiering av kvinnokroppen blev heta frågor, liksom hustrumisshandel.
Men redan på 1890-talet hade textilarbeterskor, som upplevt sig trakasserade av förmännen på arbetsplatsen, gått samman på fabriken och slängt ut de manliga förmännen.
Hur går rörelsen vidare idag?
– Styrkan i rörelsen är att så många kvinnor har mobiliserats och vågar säga ifrån och träda fram. På så sätt liknar det 70-talets kvinnorörelse.
Så bygger man upp alla rörelser, genom att organisera och skapa medvetenhet, som slår igenom. Men det är svårt att säga om dagens rörelse leder till några konkreta reformer.
– Det kan bli påtaglig förändring, men också bakslag. En del tycker att feminismen har gått för långt. Det behövs perspektiv och diskussioner för att gå vidare.
Är avtalsvägen en väg att gå?
– Med avtal kan man luta sig tillbaka och känna sig nöjd. Men frågan måste hela tiden drivas för att skapa ett fullständigt jämställt samhälle och medvetenhet om vad det är som gör att män trakasserar och nedvärderar kvinnor, säger Eva Schmitz.
Eva Ekelöf