Den nya arbetsmiljöföreskriften tydliggör arbetsgivarens ansvar för arbetstiden. Stressforskaren Göran Kecklund menar att arbetsgivaren behöver räkna faktiska timmar och beordra ledighet när så krävs.
Ohälsa kan enligt stressforskningen orsakas av bland annat kort framförhållning, kort dygnsvila och delade skift medan stort inflytande över arbetstiden är exempel på en positiv arbetstidsfaktor.
– Jag tycker att de flesta arbetsplatser brukar klara av det här rätt bra, med undantag av vissa branscher där man har en dålig kultur, säger docent Göran Kecklund vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.
Han syftar på sjukvården där man på grund av tradition snarare än verksamhetsfördelar inte sällan arbetar till nio halv tio på kvällen och börjar kl sju nästa dag. Det går ut över dygnsvilan och motverkar återhämtning.
Kecklund konstaterar att yrkesgrupper inom frivilligorganisationer och kyrka också kan vara utsatta för risken att tappa balansen mellan arbete och återhämtning. Mycket kontakter med människor medför att man kan vara mer sårbar för andra arbetsmiljöfaktorer, som till exempel att inte ha en tydlig start- och slutpunkt för arbetsdagen.
– Även om man är engagerad och brinner för sitt arbete finns det gränser. Engagemang och arbetsglädje kan inte ersätta sådana saker som sömn och att varva ned.
Säkra balansen
Göran Kecklund anser att den nya föreskriften väldigt tydligt pekar ut arbetsgivarens ansvar för att säkra att balansen finns.
– Det handlar om ledarskap och riskbedömning. Chefen måste i medarbetarsamtal och enkäter inte bara undersöka om man trivs och vad man tycker, utan titta på de faktiska timmar som utförs och på hur arbetet är organiserat.
– Man kan mycket väl som arbetsgivare behöva beordra någon att ta mer ledig tid och att stänga av mobiltelefonen. Det handlar om att man ska hålla i längden. I kyrkan har ju ingen någon glädje av att man kör slut på sig i ett kort perspektiv.
Bo Silfverberg