Tidigare arbetsmiljöforskning kan ge goda råd, när AI och robotisering ska införas på våra arbetsplatser. Industri 4.0 skiljer sig från tidigare industriella revolutioner, ändå är utmaningarna liknande, enligt två professorer i människa-datorinteraktion vid Uppsala universitet.
Bengt Sandblad och Åsa Cajander är två av forskarna bakom Mynaks nya kunskapssammanställning om ai och robotisering kopplat till arbetsmiljö.
De kan, tillsammans med sina forskarkolleger, redan identifiera flera kunskapsluckor på området. Men vi behöver inte misströsta för att forskning fattas, framhåller de, utan även se nyttan av redan befintlig arbetsmiljöforskning.
”Man kan inte lägga till arbetsmiljöfrågorna i efterhand.”
Bengt Sandblad
– Det finns en del tidigare forskning om automation och robotisering som är relevant för att förstå även kommande förändringar. Den borde tillämpas när nya tekniker införs, säger Bengt Sandblad.
(O)mänsklig faktor
I en ny bok, ”Den (o)mänskliga faktorn”, pekar Bengt Sandblad och forskarkollegan Lena Kecklund på en rad faktorer som måste beaktas när nya system ska införas på arbetsplatser.
– Det handlar bland annat om en användarcentrerad utveckling av nya system, där man beaktar arbetsmiljöfrågorna i hela förändringsprocessen. Man kan inte lägga till arbetsmiljön i efterhand. Den behöver vara med från start.
I goda förändringsprocesser tillåts människor vara delaktiga – och att viktiga aspekter på säkerhet, beslutsfattande och ledarskap finns med. Det är också viktigt att utvärdera förändringar som genomförs – och gärna koppla praktiknära forskning till det.
Att tänka på?
Vad är då viktigt att tänka på i samband med utvecklingen i Industri 4.0?
– Vi har sett att ny teknik kan vara till stor hjälp, men också belastning. Om samspelet mellan människa och teknik inte fungerar kan människan bli mer störd än stödd i sitt arbete.
Tekniken kan bli en belastning om den är svårbegriplig, eller om människor inte känner tillit till systemet. Ett konkret exempel finns inom flyget, där det förekommer avancerad automation, enligt Bengt Sandblad.
– Flera haveriutredningar visar på att piloterna inte riktigt förstod vad som hände när olyckan inträffade. De agerade på ett sätt de trodde var korrekt i sammanhanget, men kunde inte tolka situationen eller hantera tekniken på ett riktigt sätt.
Övermäktig helhet
Risken finns också att kompetens går förlorad när tekniken ersätter människan, istället för att samspela med henne. En annan risk är att helheten av alla nya system blir övermäktig. Det kan finnas 30-40 olika it-system som en person samtidigt ska arbeta med.
– Var för sig kanske de stödjer arbetet på ett hyggligt sätt, men de kan vara sinsemellan helt olika och inte integrerade. För en människas arbetsmiljö är det bara helheten som är relevant. Men vem tar ansvar för att helheten faktiskt fungerar?
Något nytt och viktigt med nya system är också beslutsfattandet. I vissa fall överlåts beslut till maskiner numera. För att människan ska vara trygg i sin arbetsmiljö behöver det vara klarlagt vem som ansvarar för sådana beslut. Om något går fel för att en maskin har fattat fel beslut och agerat på ett dåligt eller riskabelt sätt – är det då maskinoperatörens, chefens, eller kanske systemutvecklarens fel? Vem har ansvaret?
Dessa frågor behöver analyseras och få svar.
– Idag finns det en hel del luddigheter kring dessa frågor i lagstiftningen, säger Bengt Sandblad.
”Allt handlar om delaktighet och ledarskap.”
Åsa Cajander
Drabbar motivationen
Forskarkollegan Åsa Cajander lyfter fram två risker i den nya teknikutvecklingen kopplat till arbetsmiljön.
– En risk är att man automatiserar bort en del av arbetet som ligger nära människors professionella identitet. Då kan det finnas risk för att motivationen till arbetet försvinner.
En annan risk är att kunskapen och kompetensöverföringen går förlorad när robotar tar över människors uppgifter. Om tekniken inte fungerar, finns det någon kvar som kan lösa frågorna utan tekniskt stöd?
– Vi har sett forskning inom kirurgin, där patientsäkerheten var i fokus. Men något hände med teamet när maskiner tog över arbetet. Det blir arbetsmiljökonsekvenser av det också, säger hon.
Se helheter
Åsa Cajander håller med Bengt Sandblad om att en mer holistisk syn behövs på ny tekniska system. Hon sitter som bedömare för projekt som söker stöd hos Vinnova.
– Projekten är ofta ganska teknikdrivna. Det handlar om att utveckla ett visst tekniskt system – till exempel med maskininlärning och AI ‒ och det blir lätt ett programmeringsnära perspektiv som kommer fram där. Människan kan lätt glömmas bort.
Åsa Cajander berättar om en arbetsplats inom socialtjänsten där det skedde en automatisering. Där sa alla i personalen upp sig. På en annan arbetsplats gick införandet av samma system smidigt, berättar hon.
– Allt handlar om delaktighet och ledarskap. Med tanke på hur mycket psykisk ohälsa vi har, är det väldigt viktigt att förstå hur tekniken påverkar arbetsmiljön. Det här är lika viktigt inom industrin som inom vården.
Enikö Arnell-Szurkos