– Maskiner måste inte vibrera och ge skador. Det går att konstruera bort problemen, säger Hans Lindell, Swerea IVF.
I det nya projektet Noll vibrationsskador vill forskarna ta ett brett grepp och involvera alla slags intressenter.
Skadliga vibrationer från maskiner är ett stort arbetsmiljöproblem, men inte alls olösligt, säger Hans Lindell, entusiastiskt. Han är forskare på Swerea IVF och har, tillsammans med sina kolleger, utvecklat en mejselhammare som vibrerar mycket mindre än de traditionella, vilket minskar risken för vibrationsskador. Den nya typen har provats i stenindustrin.
En tanke med det nya projektet, som stöds av Vinnova, är att engagera alla berörda i att hitta en långsiktig lösning på vibrationsproblemen. Forskare från olika discipliner, användare, tillverkare, myndigheter och arbetsmarknadens parter – alla ska involveras.
– Om alla hjälps åt ska vi kunna få ordning på det här, säger Hans Lindell.
Gemensam bild
Ett första steg är att enas om en gemensam bild. Vilka är problemen och vad behöver göras? Därefter ska forskarna utveckla konceptmaskiner med den nya tekniken. De ska testas och sedan förhoppningsvis serietillverkas.
– Delaktigheten är viktig, det som tas fram måste bli användbart.
Hans Lindell menar att många svenska industrier inte lever upp till kraven i Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Det saknas ofta alternativ till de vibrerande maskinerna och verktygen. Många tillverkare har hävdat att det inte går att få bort vibrationerna.
– Nu kan vi visa att det finns ett koncept: Gör så här, säger han.
Inköparna behöver också bli bättre på att ställa krav. Utan efterfrågan kommer tillverkarna inte att satsa på vibrationsfria alternativ.
Ändra standarden
En annan viktig framtidsfråga är att ändra den internationella standard som slår fast hur vibrationsexponering ska mätas, anser han. Den svenska föreskriften hänvisar till standarden, men den täcker inte stötvisa, så kallade transienta vibrationer.
– Den fångar inte upp maskiner med transienta vibrationer från slag, som mutterdragare, eller högvarviga verktyg, sådana som tandtekniker använder. Det är helt vansinnigt. Vid högfrekventa vibrationer räknas exponeringen som noll, trots att stora grupper riskerar att skadas. Nu pågår studier som ska visa hur kroppen påverkas.
Även lägre nivå kan skada
Vibrationer kan vara farliga, även om de ligger under den nivå där föreskrifterna säger att arbetsgivaren ska göra vissa insatser. Det är en avslutsatserna i en ny kunskapsöversikt om hand- och armvibrationer som Lage Burström, forskare vid Umeå universitet, har skrivit tillsammans med några kollegor (Arbete och Hälsa, 2016;49(4)).
– Det är viktigt att komma ihåg att insatsvärden inte garanterar riskfri exponering, säger Lage Burström.
Gränsvärden bygger på en sammanvägning av tekniska, ekonomiska, sociala och medicinska bedömningar. De är ett uttryck för vad som är rimligt och acceptabelt från samhällets synpunkt, betonar han.
– När det gäller exempelvis cancerrisker accepterar vi inte att man blir sjuk. Därför är gränsvärdet för exponering noll.
Lage Burström har träffat många arbetsgivare som inte känner till gränserna för vibrationer.
– Det skulle vara en stor vinning om föreskriften tillämpades på
alla arbetsplatser.
Mobilapp ska förenkla
Det behöver även bli enklare för arbetsgivare att mäta vibrationer, för att kunna riskbedöma dem, anser han. Hans forskargrupp utvecklar en mobilapp som ska vara billig och lätt att använda. Projektet stöds av AFA Försäkring. Mobilappen ska fånga upp hand-, arm- och helkroppsvibrationer och lagra mätvärdena i telefonen.
Den första versionen testas nu.
– Det är ganska finurligt. Man kan starta appen på morgonen. Sedan har man den i fickan under dagen och kan avläsa alla vibrationer på kvällen, säger Lage Burström.
Margareta Edling