Jason Murphy lutar sig mot något som ser ut som en jättelik blomkruka, men som i själva verket är ett trafikhinder. Här på Drottninggatan i Stockholm, mejade en terrorist i en vansinnesfärd i lastbil, ner människor en fredagseftermiddag våren 2017. Jason Murphy har studerat hur beredskapssamordnare på akutsjukhus hanterar ett sådant läge.
Hur beredskapen för kriser och katastrofer fungerar påverkar både vårdpersonals arbetsmiljö och hälsa. Därför är det viktig att akutsjuksköterskor som samordnar åtgärder i ett sådan läge är förberedda och kan agera klokt. Är de det?
– Inte tillräckligt! Min avhandling visar att akutsjuksköterskor tror att de har bättre kompetens än de i själva verket har, säger Jason Murphy, som själv är akutsjuksköterska och som disputerade vid Karolinska institutet i januari.
Övning och verklighet
Övningar är en viktig del för att höja kriskunnande. Jason Murphy har granskat en övning om en terroristattack som akutsjukhusen genomförde 2016. Huvudintrycket var att deltagarna klarade sig hyggligt. Men ett problem var att deltagarna framför allt reagerade på enskilda och akuta händelser, snarare än att tänka brett och långsiktigt på vad de kunde göra för att minimera skador och problem på akutmottagningarna. De var för reaktiva och för lite proaktiva.
Terroristattacken ett år senare blev ett test på krishanteringen i praktiken.Flera viktiga svagheter kom upp på bordet, berättar Jason Murphy. Under övningen fick samordnarna kontinuerlig information från regionledningen om vad som hände, men i verkligheten blev det helt tyst därifrån. I stället fanns ett överflöd av uppgifter på sociala media, som var omöjliga att värdera sanningshalten i. Som till exempel påstådd skottlossning eller explosioner vid Fridhemsplan.
– Desinformation är ett växande problem, konstaterar Jason Murphy.
Osäkerheten styrde och ledde till impulsbeslut om att gå upp i katastrofläge (stabsläge) på sex akutsjukhus. Akutpatienter som inte hade livshotande tillstånd skickades hem och arbetet på andra mottagningar ställdes in. Ledig personal kallades in.
– Det kan låta bra, att ta det säkra före det osäkra. Men det innebar risker för patienterna som skickades hem och orsakade stress bland de anställda.
Farligt att vara nöjd
Samordnarna tänkte inte heller på vad som hände i övriga samhället. Kollektivtrafiken stängdes ner, vilket gjorde det svårare för patienterna att åka hem och för extrapersonalen att komma till jobbet.
Snart visade det sig att terroristdådet enbart bestod av lastbilens vansinnesfärd, som orsakade tio skadade och fem döda, varav två dog efter några dagar. Ett antal som gick att hantera vid sex normalt fungerande akutsjukhus, utan katastrofläge. Man hade i onödan riskerat patientsäkerheten för alla hemskickade.
– Övningarna måste bli mer realistiska och deltagarna måste öva på att hantera osäkerhet. Man behöver öva oftare, och ibland kanske mer begränsat till vissa förlopp, som just att ta ställning till om man ska gå upp i stabsläge eller ej, säger Jason Murphy.
Det kom inte fler övningar. I stället kom det ett nytt verkligt katastrofläge, nämligen pandemin. Oväntat många döda och i intensivvård, hårt pressad personal, särskilt inledningsvis.
– När jag i samband med avhandlingen har talat med katastrofsamordnare, säger de att krisberedskapen är sämre nu än vid terroristattacken 2017, säger Jason Murphy. Jag är rädd för att vi blir för nöjda med den beredskap som finns. Då riskerar vi att man inte försöker förbättra sig.
Text: Mats Utbult