På tio år har antalet eldrivna fordon mer än tiodubblats i Sverige. Den snabba elektrifieringen innebär nya hälsorisker för bilreparatörer. Nu inleder forskare vid KTH en studie för att förbättra säkerheten i verkstäder under den gröna omställningen.
I takt med att elfordonen lämnas in för reparation har bilreparatörerna ställts inför nya utmaningar. En av de största riskerna som forskarna har identifierat är elektriska stötar – en naturlig följd av att fordonen drivs av högspänningsbatterier – samt kemisk exponering som kan uppstå när batterier skadas eller brinner. Men exakt vilka kemikalier som frigörs och hur stora mängder det handlar om är fortfarande ganska oklart. Nu inleds ett helt nytt forskningsprojekt, finansierat av Afa Försäkring, som ska ta reda på vilka hälsorisker batterierna innebär för verkstäderna. Catherine Trask är universitetslektor vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm och leder arbetet som ska resultera i en checklista som kan användas inom branschen. – Vi hoppas att arbetstagare, arbetsgivare, skyddsombud och arbetsmiljöproffs som ergonomer och arbetsmiljöingenjörer ska kunna använda våra resultat för att identifiera och kontrollera risker på sina arbetsplatser, säger hon. Studien som påbörjas i vinter innebär först en kartläggning av vilka risker som finns, därefter ska forskarna undersöka vad bilreparatörerna själva har att säga. Hur ofta utsätts de för negativa händelser och exponering vid reparation av batteridrivna el– och hybridfordon? – Vi ska också titta på de ergonomiska riskerna. Även arbete med konventionella fordon innebär en viss fysisk belastning, men eftersom batterikomponenter ofta är större och kan vara mycket tunga är det oklart vilka krav de ställer på kroppen, säger Catherine Trask.
Catherine Trask, KTH Foto: Jon Lindhe, KTH
Utveckla nya verktyg På verkstäder som är knutna till återförsäljare är personalen ofta utbildad för att hantera reparation av elfordon, men det betyder fortfarande att de kan utsättas för risker. Kunskapsluckor om hur farorna kan hanteras effektivt gör att behovet av bättre riktlinjer och utbildning är akut, säger Catherine Trask. – Vår forskning kommer inte bara att bidra till att fylla dessa luckor, utan också ge konkreta verktyg för riskbedömning, säger hon. Tidigare forskning om arbetsmiljörisker inom fordonsreparation har främst fokuserat på konventionella förbränningsmotorfordon. Exponering för buller, damm och vibrationer har undersökts, men mycket lite har publicerats om de unika farorna med elfordon. Projektet vid KTH blir en av de första studierna som kvantifierar riskerna med att arbeta med el- och hybridfordon. – Vår förhoppning är att även forskare och produktutvecklare ska kunna använda våra resultat för att utveckla bättre verktyg och skyddsutrustning som minskar arbetarnas exponering för risker, säger Catherine Trask.
Lotta Engelbrektson
Byggbranschen har stor miljöpåverkan. Nu ska professor Ida Gremyr forska i hur KMA-chefer, som ansvarar för att utveckla och driva kvalitets-, arbetsmiljö- och miljöarbetet upplever sin roll.
Bild: iStock/dardespot
Ida Gremyr, professor i kvalitetsutveckling vid Chalmers tekniska högskola, ska forska i kvalitetschefers arbetsmiljö för att göra hållbarhet till en naturlig del i organisationers beslutsfattande. Hon förklarar för Användbart vilken roll arbetsmiljöfrågornaspelar för att hållbarhet ska bli en del av vardagen.
Ida Gremyr, Chalmers
Vad innebär kvalitetsutveckling?
– Kvalitetsutveckling handlar om att ständigt förbättra verksamheten baserat på tre grundprinciper: kundfokus, kontinuerliga förbättringar och teamarbete. Inom kvalitet finns det många konkreta verktyg och metoder, som riskanalyser och avvikelserapportering.
Var kommer hållbarhet in?
– Hållbarhet kommer in i kvalitetsutveckling när man arbetar med ledningssystem som ISO 9001 som har fokus på kvalitet och ISO 14001 som handlar om miljö. Jag tror på idén att integrera hållbarhet i kvalitetsarbetet genom att använda befintliga ledningssystem, men jag inser också att det inte är så enkelt för kvalitetscheferna som ska göra det.
Hur kom det sig att du började forska om arbetsmiljö i samband med kvalitetsutveckling och hållbarhet?
– Jag har länge forskat på hur kvalitetsavdelningar fungerar, vilka kompetenser de behöver och vilka problem de ställs inför. I flera år har jag följt några kvalitetschefer och de senaste åren har jag sett en förändring i kvalitetschefernas roll. Tidigare var det enbart fokus på kvalitet, men det har lagts till ytterligare områden som miljö och arbetsmiljö i rollbeskrivningen. Arbetsmängden har ökat.
– Jag har träffat många kvalitetschefer som verkligen brinner för hållbarhet, men som känner att de inte har kompetensen att integrera hållbarhet i besluten. Den större arbetsbördan och känslan av otillräcklighet leder till stress. Ska vi få det att funka måste vi ha arbetsmiljöperspektivet.
Hur är din studie uppbyggd?
– Den första delen är en bred studie där vi undersöker hur kvalitetschefer vid olika stora industribolag upplever rollen. I den andra delen djupstuderar vi KMA-specialister i byggbranschen, alltså de som jobbar med kvalitet, miljö och arbetsmiljö. Dels är det en bransch med stor miljöpåverkan, dels har KMA-rollen funnits länge. I den tredje delen tar vi fram verktyg verktyg och metoder för att stödja kompetensutveckling och arbetsmiljöförbättringar för de som bär ansvaret för att integrera hållbarhet och kvalitet.
Vilka problem ser du att kvaliteschefers ställs inför när hållbarhet ska integreras i arbetet?
– Kvalitetscheferna jag följt berättade att de i skarpa besluten måste prioritera mellan kvalitet och prestanda eller minskad miljöpåverkan. Då prioriterades ofta miljö ner för att de saknade kompetens. När jag hade hört det tillräckligt många gånger tänkte jag att de här är en stor utmaning.
Vad vill du att din forskning leder till?
– Jag vill hjälpa kvalitetschefer i deras roll genom att utveckla konkreta checklistor, verktyg och modeller. Till exempel kan det vara att skapa verktyg för riskanalyser som integrerar både hållbarhet och miljöpåverkan. I min roll som lärare så hoppas jag att vi i framtiden kan få till en bättre integration av hållbarhet och kvalitet i ingenjörsutbildningen, så att framtida kvalitetschefer får rätt förutsättningar för sitt jobb.
– Målet är att hållbarhet ska ha lika stor vikt som kvalitet i beslutsfattandet, och vara en del av det dagliga arbetet.
Hur kan de anställda bli aktiva aktörer för en miljömässigt rimlig och socialt rättvis grön omställning på sina arbetsplatser? Kanske genom ”gräv där du står”-cirklar där de får nya kunskaper, samtidigt som de undersöker egna arbetsplatsen klimatpåverkan. Forskare i Umeå har genomfört försök, med kollegor i Spanien och Storbritannien. Resultatet blir en kurs på nätet som sammanfattar resultat från både det projektet och tidigare forskning. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Inte heller i forskningsprojekt. – Vi hade en väldigt ambitiös ansökan och en del problem visade sig var större än vi insåg, säger Ragnar Lundström, forskare på sociologiska institutionen vid Umeå universitet. Han samarbetade i projektet med sex andra forskare specialiserade inom ämnen inom samhällsvetenskap, miljö och teknik. Nora Räthzel, sociologiprofessor i Umeå, var projektledare. Tanken var att forskarna skulle studera arbetsplatser i Sverige och Spanien, där arbetare på golvet efter att de fått kunskaper om klimatpåverkan i arbetet skulle ta fram såväl ”visioner för en grön och rättvis framtid”, som handlingsplaner för vad man borde göra på det egna jobbet. Men…
Ragnar Lundström, sociologiforskare. Foto: Umeå universitet
– Vi lyckades inte få till stånd ett planerat samarbete med ABF, så det blev inga cirklar i Sverige. Men det blev väldigt bra utbildningar i Spanien, och i Storbritannien som tillkom, berättar Ragnar Lundström.
Miljöengagerade från olika arbetsplatser
I Spanien samarbetade forskarna med den största fackliga rörelsen, CCOO, som enligt forskarna har Europas mest utvecklade fackliga miljöstrategier. CCOO har också startat ett eget forskningsinstitut om miljö och arbetsmiljö. Men det blev inga arbetsplatsbaserade grupper, där anställda kunde studera och arbeta tillsammans. Istället blev det enskilda miljöintresserade arbetare, med fackliga uppdrag, som kom från olika arbetsplatser. Detta hade också sina fördelar, menar Ragnar Lundström:
– Diskussionerna mellan deltagarna blev mycket givande, eftersom erfarenheterna från olika arbetsplatser och branscher korsbefruktade varandra. Cirklarna var kanske lite mer som kurser, för de var koncentrerade till två tillfällen, en halv vecka vardera. – Vi betade av olika stationer, med organisatoriska och tekniska aspekter av den gröna omställningen. Vi gick också igenom olika erfarenheter av att påverka omställningar på arbetsplatser, säger han.
Högtflygande och jordnära
Mellan tillfällena var det hemläxa, då deltagarna skulle ta reda på miljöfakta om sina arbetsplatser och analysera dem. Forskarna siktade högt även här. En utgångspunkt för vad deltagarna skulle ta reda på var exempelvis globaliseringen, som gör det lättare att flytta produktion. Detta kan ställa arbetare i olika länder mot varandra. Ett av projektets mål var att pröva om industrianställda genom att ”barfotaforska” om sin egen produktionskedja, från råvara till färdiga föremål, kan ta reda på vilka möjligheter till samarbete med andra arbetare i andra delar av kedjan. – Det är ingen enkel sak att sätta sig in i sådana här frågor. Det blev viktigt att deltagarna kunde samarbeta med forskare, säger Ragnar Lundström. När deltagarna skulle arbeta mer konkret med problem och lösningar, blev det många gånger ganska jordnära saker. Han tar som exempel ett förslag om att ett kommunalt bostadsbolag skulle ta hand om möbler och annat som ibland blev över när hyresgäster flyttade ut, för att vid behov renovera och sen sälja som second hand. Och bolaget hade också arbetsfordon som transporterade människor och saker under dagarna, och där man jobbade med att minska klimatpåverkan.
Oro och motivation
Den här studien är den senaste i raden av studier (finansierade av Vetenskapsrådet och Forte), som forskargruppen i Umeå har arbetat med. En utgångspunkt för såväl den tidigare som den senaste forskningen har varit det som forskarna beskriver som central konflikt i den gröna omställningen – den mellan att skydda arbetare och skydda naturen. De menar att om de anställda blir delaktiga ökar det omställningens livskraft i tekniska avseenden, samtidigt som man ökar de anställdas motivation att delta i omställningsarbetet. Detta är ju också tanken bakom två nystartade (slutet av 2024) forskningsprojekt i Linköping och vid Volvo Lastvagnar, som vi berättar om i denna utgåva av Användbart. Det finns exempel på hur delaktighet kan se ut. I Kanada har anställda inom energiföretag baserad på fossilt bränsle (olja, kol) arbetat för att företagsledningarna ska initiera klimatåtgärder, som också tar hänsyn till urbefolkningens intressen. Fackliga företrädare i Kanada har tillsammans börjat utveckla miljöhandlingsplaner. Den grupperingen, och liknande initiativ, har forskarna i Umeå-projektet haft kontakt med. I ett brett internationellt samarbete har forskarna i Umeå intervjuat miljöengagerade fackliga företrädare inom främst jordbruk och tung industri, i Sverige, England, Spanien, Sydafrika, Brasilien och Indien. Ett huvudproblem för de intervjuade var att övertyga sina medlemmar om att stödja miljösatsningar – på grund av att de var oroliga för sina jobb. Det finns visserligen studier som visar att en grön omställning kan skapa nya och fler jobb. Men sådana allmänna scenarier om en utveckling i stort övertygar ofta inte anställda. De är ju beroende av ett visst jobb, en viss tid och en viss plats – deras jobb här och nu. Och de kan inte överblicka om deras nuvarande yrkeskunskaper kommer fortsätta vara efterfrågade framöver. Den här oron, konstaterar forskarna, bygger på egna och andras erfarenheter av att många större industriella förändringar har skett på bekostnad av anställdas intressen. Oron handlar inte bara om att du förlorar din inkomst, utan också om att du förlorar din stolthet över att vara med om att producera någonting. Det skadar din identitet och ditt självförtroende. Men om du däremot blir delaktig, en aktör i omställningen, stärker det enligt forskarna din identitet och därigenom din motivation att delta.
Förutsättningar och hinder
De goda exemplen visar att de anställda i grunden har förmågan att vara aktiva aktörer i grön omställning, liksom andra stora omställningar, menar forskarna. Och i projektet ville de förstå vilka som är de bästa förutsättningarna för att använda och vidareutveckla sina förmågor – och vilka hindren kan vara, och hur man kan komma förbi dem. En del har de lärt, även om det nu alltså inte blev som de tänkt sig. – Vi arbetar med en kurs om arbetsliv och omställning, utifrån erfarenheterna av kurserna och diskussionerna i Spanien och Skottland. Förutom texter kommer vi ha en del kortare videoklipp, berättar Ragnar Lundström.. Erfarenheterna gäller både själva faktainnehållet, och arbetssättet, med diskussionerna och hemläxearbetet. Han arbetar med nätkursen, som de under våren 2025 lägger upp på Global Labour University, som är ett nätverk av utbildningsinstitutioner som erbjuder kurser till fackliga företrädare. Kursen är fritt tillgänglig för alla. Åtminstone ekonomiskt fritt tillgänglig. Den första versionen av kursen är på engelska, och därmed i praktiken otillgänglig för alla i Sverige som inte är tillräckligt bra på engelska. – Jag vill gärna att vi tar fram en svensk version också, säger Ragnar Lundström.
Mats Utbult
Anställda i återvinningsbranschen utsätts för damm och metaller. Bild: iStock/vm
Unik forskning visar att återvinningsarbetare i Sverige utsätts för farliga nivåer av damm och vissa metaller, vilket ökar risken för allvarliga sjukdomar. Professor Karin Broberg leder banbrytande studier som kartlägger arbetsmiljörisker inom metall- och plaståtervinning.
”Oj, är det här 2024?” När professor Karin Broberg och hennes kollegor besökte arbetsplatser inom återvinningsindustrin blev de chockerade över arbetsmiljön, och hur smutsig och dammig den var.
– Arbetsmiljön är en av de tuffare i Sverige. Det är jätteviktigt att det blir en förändring, konstaterar Karin Broberg som är genetiker och toxikolog. Hon arbetar som professor i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet och Karolinska institutet.
Återvinning spelar en central roll i den gröna omställningen, och allt fler förväntas arbeta i branschen framöver. Trots det har riskerna inom arbetsmiljön inte fått tillräcklig uppmärksamhet.
– Arbetsmiljön har varit en vit fläck på många håll, säger hon.
Karin Broberg är professor i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet. Bild: Åsa Hansdotter, LU.
Det är något Karin Broberg vill förändra. Hon har lett en forskning som visar att anställda utsätts för en mix av olika skadliga ämnen när de sorterar och bearbetar återvunnen metall. Nu är hon och hennes forskarkolleger snart klara med den treåriga studien GreenMetalWaste, finansierad av Forte, Formas och EU. Studien undersöker arbetsmiljöriskerna inom metallåtervinning i Sverige. Den förväntas publiceras i början av 2025.
De preliminära resultaten är oroande.
Höga halter av vissa toxiska metaller och damm
Forskarna har undersökt både den kemiska och fysiska arbetsmiljön. Genom att kartlägga hela arbetsmiljön, snarare än att fokusera på enskilda kemikalier, ger studien en bredare bild – vilket gör den banbrytande.
Studien omfattar återvinningsföretag, där bland annat metall återvinns. När de besökte arbetsplatserna visade det sig att alla inte hade skyddsutrustning.
De preliminära resultaten är oroande. Forskarna har mätt halterna av damm och metaller i luften.
– På vissa håll är det väldigt höga halter av damm, och man går över gränsvärdet för både damm och vissa metaller. Det är något man måste ta tag i, konstaterar Karin Broberg.
Damm kan orsaka allvarliga lungsjukdomar, men även symptom som irritation i ögonen och övre luftvägarna. De långsiktiga konsekvenserna, som cancer och hjärt- och kärlsjukdomar, har ännu inte studerats i relation till återvinningsarbete.
Gamla och nya farliga ämnen
Forskarna har undersökt både gamla och nya farliga metaller. Till exempel kan arsenik och kadmium finnas i vissa solpaneler.
– När metaller återvinns dyker gamla ”bovar” som bly, kadmium och kvicksilver upp igen. Samtidigt har vi också hållit koll på nya metaller som nickel och kobolt, som används i nyare batterier, säger Karin Broberg.
Forskarna har tagit blodprov på 130 anställda för att mäta nivåerna av metaller i deras blod, och resultaten sammanställs fortfarande.
Framtida fokus på plaståtervinning
Även om forskningsprojektet om metallåtervinning snart är klart, fortsätter Karin Broberg att intressera sig för återvinningsindustrins arbetsmiljöer. När hon studerade metallåtervinning fångade plaståtervinningens påverkan på anställdas hälsa hennes uppmärksamhet.
I framtiden förväntas plaståtervinning öka, särskilt med nya EU-regler som kräver en större andel återvinning. Men kunskapen om arbetsmiljön inom svensk plaståtervinning är i dagsläget begränsad.
Karin Broberg har nyligen fått finansiering från Afa Försäkring för att undersöka hur arbetare utsätts för mikroplaster och plastkemikalier, och hur dessa påverkar hälsan.
– Plast är ett intressant ämne. Det är mycket fokus på miljön och plast i havet, men återigen: Vad innebär plasten för arbetsmiljön?
I den nya studien ska forskarna mäta halterna av polymerer i luften och plastkemikalier i blod- och urinprov från de anställda. Mjukgörare och stabilisatorer i plast, som bisfenol A och ftalater, har i tidigare forskning visat sig ha hormonstörande effekter. Forskarna kommer också att undersöka om de här ämnena påverkar inflammationer i kroppen. Dessutom kommer de att göra lungfunktionsmätningar för att se hur mikroplaster i luften påverkar lungkapaciteten.
Hopp om en bättre arbetsmiljö
Karin Broberg hoppas att hennes forskning kan bidra till en säkrare arbetsmiljö för dem som arbetar inom återvinning. När forskarna besökte arbetsplatserna och träffade anställda framkom det att en del är extra sårbara, exempelvis på grund av sjukdomar eller språksvårigheter.
– Det är människor som i viss mån har nedsatt arbetskapacitet och inte har den starkaste arbetarrösten, säger hon.
Trots arbetsmiljöproblemen har många av företagen varit samarbetsvilliga och intresserade av att förbättra arbetsförhållandena.
– En av de stora utmaningarna när man jobbar med att förbättra miljön genom återvinning är att snabbt se till att arbetsmiljön funkar, säger Karin Broberg.
Hon kallar återvinningsarbetarna för hjältar.
− De tar hand om de ämnen till exempel metaller, som ska återvinnas för att samhället ska fungera eller för att miljön ska skyddas. Därför är det viktigt att de inte behöver ta de värsta konsekvenserna av det, säger hon.
Jonna Söderqvist
Ny forskning studerar hur automatisering i lantbruket påverkar arbetsmiljön och arbetet. Bild: istock/deimagine
Mjölkproducenterna är nöjda med automatiserade mjölkningsystem, som gör arbetsmiljön bättre. Men de tyngre arbetsuppgifterna faller på migrantarbetare. Det visar ny preliminär forskning.
En liten gård med ett tiotal kor som betar utanför den röda ladugården. Den traditionella, idylliska bilden av lantbruket har förändrats markant. Lantbruket har genomgått stora förändringar de senaste decennierna.
På 1980-talet fanns det över 40 000 mjölkgårdar, medan det i början av 2020 fanns under 5 000. Gårdarna blivit färre men större, och har alltså utvecklats från familjelantbruk till företag med anställda. Ny teknik och automatisering av gårdarna kom i början av 2000-talet då tekniken för robotmjölkning gjorde entré.
– Idag mjölkas merparten av korna av robotar, säger Lowe Börjeson, professor i kulturgeografi vid Stockholms universitet.
Lowe Börjeson, professor i kulturgeografi vid Stockholms universitet.
Förutsättningarna att driva mjölkgårdar är i dag annorlunda, och han och hans kolleger har studerat hur hållbarhet hänger ihop med hur man arbetar och med arbetsmiljö. Han har lett en treårig forskning med finansiering från Forte och Formas. Nu har de preliminära resultaten kommit.
Färre tunga arbetsmoment med automatisering
Resultaten visar att den nya tekniken har underlättat arbetet för många producenter. Den automatiserade mjölkningen har minskat behovet av att stiga upp tidigt på morgonen för att mjölka korna, och istället söker sig korna själva till robotarna när de vill bli mjölkade.
För många lantbrukare har den här utvecklingen inneburit ett mindre stressigt arbetsliv och en förbättrad arbetsmiljö, enligt Lowe Börjeson:
– Producenterna är nöjda. Tekniken ger dem ett friare liv och ett mindre tungt arbete, konstaterar han.
Förbättrade arbetsförhållanden kan bidra till en mer hållbar utveckling inom lantbruket.
Medan vissa stressmoment har försvunnit – som att vara på plats vid alla mjölkningstillfällen – har nya typer av stress uppstått. För lantbrukarna kan det innebära en ökad arbetsbörda när det gäller att hantera och tolka data från robotarna. I det tidiga skedet upplevde många mjölkproducenter att den ständiga jouren som automatiseringen förde med sig var stressig. Men många verkar ha hittat en balans där tekniken underlättar arbetet, istället för att orsaka stress, enligt Börjeson.
Den stora utmaningen ligger annanstans:
– Mest stressigt och jobbigt för lantbrukarna är att få tag på rätt personal, och personal som stannar och som det går bra att kommunicera med. Det är en nyckelfråga som alla bryr sig om, säger han.
Migrantarbetare tar över tunga arbetsuppgifter
Trots de positiva effekterna av automatiseringen har forskningen också visat på en lite oväntad konsekvens: En uppdelning av arbetet där lokalt rekryterad personal jobbar på de automatiserade gårdarna. Däremot har de större mjölkgårdarna, där mjölkrobotar inte används, har haft svårt att rekrytera lokal arbetskraft. Istället har de anställt arbetare från andra länder.
– Migrantarbetare utför ofta de mest fysiskt tunga och monotona uppgifterna, säger Lowe Börjeson.
Det betyder att de utsätts för större arbetsmiljörisker.
De gårdar som har implementerat mjölkrobotar har lättare att rekrytera lokal arbetskraft för andra, mindre monotona och fysiskt krävande uppgifter, som djurskötsel som kräver mänsklig närvaro och omsorg. Det leder till en tydlig uppdelning av arbetskraften, där migrantarbetare dominerar i de mest monotona och tunga fysiska arbetsuppgifterna, medan lokalt rekryterade arbetare i större utsträckning har lättare fysiska arbetsuppgifter.
Beroendet av migrantarbetare en hållbarhetsfråga
En annan viktig aspekt som framkommer i forskningen är beroendet av migrantarbetare, vilket kan innebära en risk för hållbarheten inom mjölkproduktionen. Forskarna pekar på covidpandemin, som påverkade tillgången på utländsk arbetskraft när gränser stängdes.
– Pandemin satte fingret på en sårbarhet i matproduktionen. Det är en beredskapsfråga, säger Börjeson.
Samtidigt är det en fördel att robotiseringen gör det lättare att hitta lokal arbetskraft och stärker gårdarnas förmåga att rekrytera och behålla personal. Det kan bidra till att minska sårbarheten inom branschen och göra lantbruket mer hållbart på lång sikt. Framöver tror Börjeson att automatiseringen ökar, inom mjölkning men också inom utfodring av djuren och mockning av stallar. Det kan enligt honom leda till en tendens mot ”mjölkfabriker”, men samtidigt visade forskningen att många mindre gårdar med ett femtio- eller hundratal kor och en eller ett par robotar var nöjda och inte såg ett behov av att skala upp verksamheten.
I den gröna omställningen har ett hållbart lantbruk en central roll. Diskussionerna går mot ett agroekologiskt jordbruk i samklang med naturen. Men även här dyker frågan om arbete upp:
– Den typen av jordbruk är i nästan alla fall arbetsintensiv. Det sätter ytterligare fokus på arbetet, och vem som ska utföra det. Det är en viktig fråga som vi forskare behöver sätta mer fokus på, säger Lowe Börjeson.
Den gröna omställningen – från två forskningsprogram, ett snart avslutat och ett precis startat. Forskning om nygamla risker, med farliga ämnen i samband med återvinning. Om konsekvenser för transporter och industri. Om hur man arbetar med omställningen, och om vikten av bred delaktighet.
Forskaren Jindan Gong har undersökt vad yrkesförarnahar för farhågor och förhoppningar inför den gröna omställningen. Foto::Sabine Pixabay
Elektrifieringen av transportsektorn står för dörren. För yrkesförare innebär omställningen flera fördelar, som mindre avgaser och buller. Samtidigt oroas många av att jakten på laddstationer ska pressa tidsschemat ännu mer.
Regeringen har fattat beslutet att påskynda elektrifieringen av transportsektorn. Det fossila bränslet ska fasas ut och nyttotrafiken ska, inom en snar framtid, ställa om till eldrift. För transportarbetarna innebär skiftet en stor förändring. Istället för att pausa och fylla på diesel på välkända rastplatser måste de i framtiden ta hänsyn till en ny logistik. Jindan Gong, forskare vid vid Stockholm Environment Institute, SEI, har tillsammans med Transportarbetareförbundet och Lunds universitet undersökt vad yrkesförarna själva har för farhågor och förhoppningar inför den gröna omställningen. – Det finns en stor yrkesstolthet i branschen. Förarna betraktar arbetet som ett hantverk som bland annat innebär relationer med människor och utmaningar att klara svåra körningar, säger hon. Jindan Gong och hennes kollegor har intervjuat ett tjugotal lastbilsförare och taxichaufförer om deras arbetssituation. En del av dem har långa körningar där dagen börjar i ena änden av landet och slutar i den andra, andra kör fram och tillbaka mellan olika platser under samma dag. Deras gemensamma nämnare är att de ofta har pressade tidsscheman och långa arbetspass. Att köra yrkestrafik innebär också mycket stillasittande vilket många upplever som slitsamt för kroppen. – Samtidigt tycker majoriteten av förarna om sitt jobb och känner en stor frihet under ansvar. De anser att de uträttar något viktigt för samhället och att de har förtroende från sina arbetsgivare att göra det de ska, berättar Jindan Gong.
Jindan Gong, SEI
Tid att ladda om Samtliga av de intervjuade kunde se både fördelar och nackdelar med elektrifieringen. Alla var positiva till utfasningen av fossila bränslen, men såg en del orosmoment på vägen. Framförallt bekymrade de sig över när och hur de skulle ladda sina fordon och om tiden skulle räcka till. – Det kom upp ganska många frågor som rörde tidsaspekten. Till exempel om laddtider kommer att räknas som fritid eller arbetstid. Yrkesförare som kör långa distanser funderade också på säkerhetsaspekten. Tänk om det är långt mellan laddstationerna och de blir strandade ute i ingenstans – i värsta fall i trettio minusgrader – då påverkas deras egen säkerhet. – Redan nu har lastbilsförare dessutom svårt att hitta bra rastplatser som täcker deras behov. Om rastplatsen dessutom måste ha en laddstation kan det bli ännu färre att välja mellan, säger Jindan Gong. Transportarbetarna som deltog i intervjuerna uttryckte också farhågor om brandrisken. Även om de inte hade all kunskap om orsakerna bakom, hade de hört talas om hur farliga elbränder kunde bli. – Just ovissheten ligger bakom mycket av oron bland yrkesförare. De vet inte hur reglerna kommer att se ut och de är rädda för att arbetet kommer att försvåras, säger Jindan Gong.
Eric Brandstedt, Lunds universitet
Rädda om friheten I takt med elektrifieringen går automatiseringen och digitaliseringen som också påverkar arbetsmiljön. Redan idag sköts mycket logistik och trafikplanering med hjälp av AI och digitala verktyg. För transportarbetarna innebär digitaliseringen mer övervakning, mindre frihet och ofta en ökad tidspress när de ska leva upp till mål som algoritmerna har definierat. Eric Brandstedt, docent i praktisk filosofi och lektor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet, har undersökt hur fackliga representanter ser på de utmaningar som transportsektorn kommer att ställas inför. – Många farhågor handlade om vilket inflytande fackföreningarna och arbetarna får över omställningsprocesserna. Om de får tillräckligt med information och har en möjlighet att delta i beslutsfattandet, säger han.
Eric Brandstedt menar att det handlar om så kallad processuell rättvisa. För att kunna ha inflytande över processen krävs att de berörda parterna får tillgång till rätt underlag – De fackliga ombuden är rädda för att bli överkörda om de inte bjuds in till dialoger om hur omställningen ska gå till, säger han. Forskargruppen och Transportarbetareförbundet har tillsammans stakat ut några riktlinjer för beslutsfattare och arbetsgivare att ta hänsyn till inför den gröna omställningen. De rymmer såväl praktiska detaljer som tillgång till laddplatser som utbildning och inkludering. – Det är viktigt att lita på den kunskap och det praktiska kunnande som finns bland branschfolk, samt ge dem frihet och möjlighet att göra det de är bra på, säger Eric Brandstedt.
Lotta Engelbrektson
På Volvos lastbilsfabrik i Tuve ska 400 monteringsarbetare på två avdelningar som en del i sitt dagliga arbete jobba med att minska klimatavtrycket. Foto: Volvo
Fyrahundra monteringsarbetare på Volvo lastvagnar får förändrat arbete genom ett försök med ”medarbetardrivet miljöarbete”. De får mer kunskaper och större befogenheter, när det gäller att styra och förbättra sitt arbete – för att minska klimatavtrycket. Medarbetarna kommer att använda verktyg och metoder för grön omställning, som forskare utvecklat.
Matti Kaulio, professor på KTH, Foto: KTH
Satsningen är är ett samarbete mellan Volvo och forskare vid flera institutioner. Matti Kaulio, KTH, professor i industriell ekonomi med inriktning mot ledarskap och organisationsdynamik, är projektledare för forskningsdelen. Han hävdar att den organisatoriska och sociala arbetsmiljön blir bättre när företag engagerar alla anställda i den gröna omställningen. Arbetsplatserna blir hälsosammare, när monteringsarbetarna som en del i omställningen får mer varierade arbetsuppgifter, kompetensutveckling och möjligheter att påverka.
Den som varit med ett tag kommer kanske att tänka på Volvos personvagnars en gång mycket uppmärksammade och omtalade Uddevallafabrik, där monteringsarbetarna under åren 1988 – 1993 fick bygga bilar på ett radikalt annorlunda sätt. Stor självständighet i arbetslagen, varierande arbetsinnehåll, ökade kunskapsbehov – det var några nyckelbegrepp, som återkommer nu.
Stökigare omvärld påverkar arbetsorganisationen
Matti Kaulio menar att återkomsten av begreppen har en koppling till det som hänt i världen under 2020-talet:
– Idag har många inom industrin en positiv inställning till att medarbetarna får breddat arbetsinnehåll och större ansvar. Det beror bland annat på att världen har blivit stökigare, med kriget i Ukraina, pandemin och enstaka händelser, som fartyget som fastnade på snedden i Suezkanalen och orsakade stora förseningar i leveranser. För att kunna hantera allt vanligare störningar måste de som står längst fram, närmast produktionen, delta. Och så gott som alla arbetare vi pratar med vill få mer ansvar. Undantagen är mycket få.
Till den stökigare världen hör också klimatkrisen, med krav från både kunder och politiker om att företagen måste bidra. Den som inte gör någonting får dåligt rykte.
Det räcker inte att bara satsa på några få stora förbättringar. Man måste också arbeta med de många små förbättringsstegen som man kan göra varje dag. Därför måste alla vara med. Och därför är det viktigt att se vad som bromsar och vad som underlättar.
Matti Kaulio tror att kraven på en grön omställning som involverar alla kan, i bästa fall, göra det lättare att uppfylla de anställdas grundläggande psykologiska behov, som autonomi (självständighet), kompetens och samhörighet.
Samtidigt vill han inte ”lova guld och gröna skogar”:
– Man kommer inte från att det är ett monteringsarbete. Det gör att det finns gränser för vad som är möjligt att göra när det gäller arbetsinnehåll och arbetsorganisation.
Betydande förändringar kommer det ändå att bli. De som arbetar inom ett visst avsnitt på de två enheterna i Tuvefabriken får i uppdrag att arbeta med ett ständigt förbättringsarbete (en del av japanska modellen Kaizen) när det gäller att minska åtgången på energi och material. Alla får utbildning i medarbetardrivet miljöarbete. Några får särskild utbildning i olika delar av omställningsarbetet. De blir vad Matti Kaulio kallar för lättspecialister inom olika aspekter av det medarbetardrivna miljöarbetet.
Lättspecialister lär i nätverk
– Teamledare får en förändrad roll. Hittills har de kommit ut på golvet och löst problem. Nu blir de oftare coacher som hjälper och stöttar lättspecialisterna och övriga i laget, säger Matti Kaulio.
Liknande förändring blir det för de traditionella specialisterna inom olika områden, som är vana att komma ut på golvet för att själva fixa och ställa till rätta.
Dessa grupper kommer få utbildning om coaching, motivation, organisatoriskt lärande och beteendeträning.
Genom att skapa nätverk för alla lättspecialister, men också teamledarna och specialisterna, vill man i det dagliga arbetet öka kunskapsnivån. Genom nätverket kan man utbyta erfarenheter och ställa frågor. Här kommer också forskare bidra med sina kunskaper.
I forskarnas fokus står just detta nätverksarbete, som en metod för organisatoriskt lärande och medarbetardrivet arbetsmiljöarbete. Hur kan nätverksmodellen påverka medarbetarnas arbetsvariation, sociala och organisatoriska arbetsmiljö och motivation?
Bygger vidare på tidigare projekt
I slutet av 2024 fick det treåriga forskningsprojektet 5.7 miljoner kronor av Afa Försäkring. Men det startar inte från noll. Man kan se det som en fortsättning på flera projekt, och i en del har forskarna i det nya projektet samarbetat i.
Matti Kaulio själv har forskat om hur organisationer kan ”navigera i föränderliga miljöer” – utifrån problem och utmaningar på arbetsplatser som han har studerat. Han deltog i ett större projekt på Volvo lastvagnar 2021-24.
Chalmersforskaren Carl Wänström var projektledare för detta Vinnovafinansierade projekt, med det långa men hyfsat begripliga namnet ”Lednings- och organisationsmodell för innovativa, effektiva och socialt hållbara produktionsteam”. Förkortat: Loop. Det gick ut på skapa ”hög innovationsförmåga och organisatoriskt lärande, med ekonomisk och social hållbarhet”. Carl Wänström har länge samarbetat med Volvo lastvagnar och är nu också med i det nya projektet.
Forskarna lyfter fram att det redan finns exempel på medarbetardrivet miljöarbete, där man har vävt samman detta med arbetsmiljöarbete – som en säker kemikaliehantering och mindre användning av giftiga ämnen. Miljökunnandet i det nya projektet står en tredje nyckelperson för: Martin Kurdve, forskare vid både Rise och Chalmers. Han har själv arbetat i nio år på Volvo, och senare som konsult i industrin, med inriktning på ”hållbara produktionssystem” och ”cirkulär ekonomi”. I forskningsprojektet ”Leda grönt – Grön innovationsledning för hållbar industri” (2019-22) arbetade han och forskarkollegor tillsammans med Astra Zeneca, Scania och ett småföretag i Södertälje med att vidareutveckla och införa verktyg inom det som kallas Grön Kaizen och Grön Lean.
Samarbetar med spridare
Matti Kaulio tror inte att satsningen kommer att bli som en raket som skjuter, imponerar en stund och sedan slocknar.
– Vi ser ett långvarigt engagemang och intresse hos ledningen för Volvo lastvagnar. Det finns en beredskap för att sprida arbetssättet till andra enheter vid Tuvefabriken. Och inom Volvo är satsningen kopplad till ett internt projekt, ”Future Industrial Work”, framtidens industriarbete. Det kommer att bidra till att projektresultaten blir kända på andra håll i företaget.
Forskarna samarbetar med flera andra satsningar inom området. Teknikföretagen har ett program för att stödja företag som vill åstadkomma noll utsläpp av koldioxid, ”Net zero industry”,
Omställningslyftet heter ett initiativ som ger stöd för ”affärsdriven klimatomställning” till små och medelstora företag. Bakom det står bland andra Tillväxtverket, Rise och regionala Energikontor (som kommunerna står bakom).
Parterna i industrin står bakom en utbildnings- och utvecklingssatsning, Produktionslyftet, som forskarna samarbetar med. Det blir också en kanal för att sprida arbetssättet.
MatsUtbult
Balans. Ungefär lika många jobb som försvinner tillkommer under den gröna omställningn
Foto: Pexels, Pixabay
Vad betyder den gröna omställningen för sysselsättningen? Blir jobben fler eller färre när tekniken utvecklas och miljöreglerna skärps? Ett nytt forskningsprojekt visar att skillnaden i princip är – noll.
Just nu är forskarna i full färd med att knyta ihop säcken till sitt projekt. Under tre år har nationalekonomerna, med stöd av Forte, undersökt hur arbetskraften kommer att påverkas av den gröna omställningen. Allt för att få svar på tiotusenkronorsfrågan: Hur många nya jobb tillkommer och hur många går förlorade när industrin ställer om? En av forskarna är Mattias Vesterberg, nationalekonom på Umeå universitet, som berättar att han blev överraskad av svaret. – Det finns effekter, men de är förvånansvärt små. I princip inga alls, konstaterar han.
Nya jobb tilkommer Många har oroat sig för hur att stigande elpriser och hårdare miljökrav ska leda till färre arbetstillfällen inom industrin. Men det verkar inte, enligt forskarnas analyser, vara det troligaste scenariot. Istället ser det ut som att företagen hittar andra sätt att hantera kostnaderna, till exempel genom att anpassa sin produktion eller öka effektiviteten.
Mattias Vesterberg. Foto: Mattias Pettersson
– Vi hittar varken positiva eller negativa effekter från ökade miljöinvesteringar. Vissa faktorer kan leda till att företagen minskar antalet anställda, men då finns det andra faktorer som innebär att de behöver anställa fler, säger Mattias Vesterberg. Genom att undersöka både omedelbara effekter och effekter över en femårsperiod, upptäckte forskarna att arbetskraftsefterfrågan inte minskade nämnvärt, inte ens i energiintensiva sektorer. En rimlig förklaring, enligt Mattias Vesterberg, är att företag efterfrågar fler anställda för att hantera den extra arbetsbörda klimatregleringen innebär, men samtidigt minskar sin efterfrågan på anställda då de drar ner på produktionen. – Våra resultat tyder på att dessa effekter tar ut varandra och att den totala effekten på arbetskraftsefterfrågan är noll, säger han.
Miljösatsningar och teknik En annan farhåga är den tekniska utvecklingen. Teknik och effektivisering ses ofta som nyckeln till att minska klimatpåverkan, men många oroar sig för hur förändringen ska påverka arbetsmarknaden. Nu visar nationalekonomernas forskning att det inte är skillnader i teknik eller effektivitet som påverkar sysselsättningen mest. I stället spelar företagets val av produktsortiment och hur och i vilken kombination man använder insatsfaktorer i produktionen större roll för hur många jobb som skapas eller försvinner. – Det verkar som att industrin har en god förmåga att anpassa sig utan att kraftigt minska arbetskraften, trots utmaningar som höga energipriser och strängare miljöregler, säger Mattias Vesterberg.
Lotta Engelbrektson
Skogsindstrin hör till branscherna som forskarna ska följa. Foto: Alexander Farnsworth
– För att få omställningen att bli av på arbetsplatserna behöver medarbetarna vara delaktiga, känna att de har något att tillföra, och få ett erkännande för vad de gör. Omställningen kan inte vara något som bara kommer uppifrån, säger Christian Ståhl. Han leder en tvärvetenskaplig forskargrupp på temat grön omställning i arbetslivet. Under sex år studerar forskarna hur det praktiskt går till när företag ställer om och vilka erfarenheter man gör. De riktar in sig på företag i de viktigaste klimatpåverkande branscherna: industrin, skogen, transporterna och energiproduktionen. Christian Ståhl, sociologiprofessor vid Linköpings universitet, berättar att hans egen klimatångest var en drivkraft för honom att byta forskarspår. – Tidigare höll jag på med frågor om sjukskrivningar och arbetsmiljö. Men jag har länge velat ägna min arbetstid åt klimatkrisen, som är den fråga som jag tänker allra mest på. Det viktiga målet om att begränsa förändringarna till en och en halv grad är förvisso kört. Men varje handling påverkar. Kan jag ägna min forskargärning åt det här, så minskar det min frustration. Även om klimatångesten finns kvar.
Christian Ståhl, professor i sociologi. Foto: Linköpings universitet
Forskargruppen startade hösten 2023 med tolv forskare och 24 miljoner på sex år från Forte. De kallar sig Growl, som betyder ”morra” – utifrån gruppnamnet på engelska: Greening of Working Life (Grönare arbetsliv). Inriktningen sammanfattar de så här: ”människorna, organisationerna och politiken runt grön omställning i arbetslivet”. Hur går det till i praktiken när man ställer om? Vilka mål ställer man upp, i form av hållbarhetsplaner och på annat sätt, och hur gör man för att förverkliga dem? Det handlar om hur människor och organisationer anpassar sig till den gröna omställningen – och hur de bidrar till den. Hur påverkar den – och påverkas av – arbetsvillkor, arbetsplatslärande och innovation? Hur upplever och förstår olika aktörer – chefer, fackliga företrädare, politiker – det som händer? Forskarna studerar också hur rättvis omställningen är. Vilka blir exempelvis konsekvenserna för människors yrkeskarriärer? Och vad händer med lokalbefolkningen, samerna och deras rennäring vid gruvor och skogsbruk, med koppling till omställningen? Under det första året har forskarna etablerat samarbete med företag inom industri och skog, mindre, medelstora och större företag. Där ska de genomföra enkäter och intervjuer, och diskutera resultaten med de berörda. Under 2024 har de också arbetat med ett EU-uppdrag, i samarbete med forskarkollegor i Malaga och Karlstad. De genomför fallstudier av arbetsplatser som kombinerar satsningar på digitalisering och energiomställning – hur ser samspelet ut? Resultat publicerar de under 2025. I slutet av 2024 fick gruppen ett treårigt anslag på 4,1 miljoner från Afa Försäkring, för projektet ”En meningsfull klimatomställning: att förstå och hantera klimatutmaningar inom transport och energi”. Under 2025 sysselsätter de olika delprojekten över femton forskare inom olika ämnesområden: sociologi, pedagogik, statsvetenskap, företagsekonomi och miljöförändring. Och sammanlagt har man hittills fått anslag på omkring 30 miljoner kronor, för sex år. Därmed blir Growl (förmodligen) landets största forskargruppering på universiteten, när det gäller att i sina forskningsprojekt koppla ihop arbetslivsfrågor och klimatkrisen.
En kultur av miljöansvar
”Meningsfullhet” är ett nyckelord för alla projekt som forskarna genomför, eftersom man för att kunna och vilja engagera sig måste känna att det är meningsfullt att göra det, säger Christian Ståhl: – Som enskild individ kan det vara svårt att uppamma ett engagemang. Men i arbetsplatsgemenskapen vill de flesta bidra, om omställningen bäddas in i det sätt som företaget ska arbeta på.
Han menar att det är avgörande att det finns tydliga och bra hållbarhetspolicyer som främjar omställningen på arbetsplatser. Detta påverkar individernas värderingar i klimatfrågorna, vad de uppfattar som ett meningsfullt klimatarbete – och deras vilja att engagera sig. Vad är det de ska engagera sig i? – Det handlar i tillverkande företag om att ha koll på flödena av energi och material, om att minska spill och öka återvinning. Men det kan också vara att ställa om när det gäller vilka produkter som de tillverkar, och vilka underleverantörer de har – hela kedjan, ända fram till användningen av varorna som de producerar.
Många kan se det här som frågor för experterna, och något som enbart företagsledningen håller i. Och idag förekommer det att anställda inte ens känner till att en grön omställning är påbörjad och pågår. Detta visar de första intervjuerna som forskarna hunnit med. Men Christian Ståhl menar att företagen, för att få bästa möjliga omställning, behöver involvera medarbetarna. Det gäller bland annat att skapa någon form av självbestämmande när det gäller HUR förändringar ska ske.
Meningsfullhet i arbetet
När man upplever meningsfullhet i arbetet och i förändringar i arbetet, minskar detta också risken för att stress och utmattning, framhåller Christian Ståhl. Och han berättar om man hur man i tre dimensioner kan dela upp vad meningsfullhet i arbete är:
➢ Autonomi: du har ett självständigt handlingsutrymme i arbetet ➢ Erkännande: ledning och omgivning ser och bekräftar att det som du gör och kan är viktigt ➢ Värdighet: du blir mött med respekt
En upplevelse är ju nu inte alltid detsamma som verklighet. Ska man studera meningsfullhet behöver forskarna därför såväl fråga människor om de själva uppfattar meningsfullheten som att titta på mer objektiva mått.
– Vi har utvecklat mätinstrument för att försöka mäta sådana faktorer som påverkar meningsfullheten, säger han. Det kan vara hur arbetet går till. Präglas kontakter mellan ledning och anställda av respekt och uppskattning för allas idéer och åsikter? Vilka mål anser man är eftersträvansvärda, relevanta och genomförbara?
Forskarna ska studera vilka organisatoriska faktorer som påverkar hur människor upplever att klimatarbetet på arbetsplatsen är meningsfullt, och hur man kan stärka den upplevda meningsfullheten.
Nära samverkan med praktiker
Forskarna vidare på en forskningsinriktning som baseras på ett nära samarbete, såväl mellan forskare inom olika ämnen, som en långsiktig samverkan med företag, kommuner och fackliga organisationer Dessa två former för samverkan har pågått i över 30 år, med två forskningscentra inom arbetslivsforskning som följde på varandra: CMTO Centrum för studier av människa, teknik och organisation (1994– 2004), och Helix (2006-2022) där hållbar utveckling i industriföretag och inkluderande arbetsplatser var två av fyra teman. Flera av forskarna har tidigare arbetat inom Helix. Fackliga företrädare finns också med i forskarnas samarbete med praktiker. Christian Ståhl tror att det finns skillnader mellan hur man tänker och agerar lokalt och centralt.
– Lokalt är de nog många gånger mest inriktade på frågan om grön omställning kan hota jobb på orten. Centralt talar de idag om att få en rättvis omställning och där ser många att den gröna omställningen ju också kan bidra till att vi kan behålla jobb, genom bättre konkurrenskraft. I jämförelse med andra ligger Sverige långt framme när det gäller grön kompetens.
Ett mål för projektet är att bidra till att utveckla den kompetensen, genom att ta fram uppdragsutbildningar som bygger på resultaten av forskningen. Utbildningarna ska rikta sig till både ledning och medarbetare och handla om hur man kan jobba praktiskt, engagera och skapa delaktighet i den gröna omställningen, säger Christian Ståhl.
Mats Utbult
Åsa Nyblom från IVL och Pernilla Hagbert från KTH har studerat hur lokalsamhället påverkas av omställningen. Foto: Daniel Olausson/Follow the Light, Gällivare kommun
Den gröna omställningen inom industrin rör om i grytan. Vissa orter dräneras på arbetstillfällen medan andra får ett välkommet tillskott av nya jobb. Kommunerna ställs inför stora utmaningar när behovet av kompetens, grön energi och infrastruktur ska tillgodoses.
Tillverkningsindustrin är en skev ekvation. Den står för en femtedel av landets BNP och betyder hundratusentals jobb. Samtidigt ligger den bakom en tredjedel av landets utsläpp av växthusgaser. Nu vill regeringen öka takten i den gröna omställningen av industrin. Utsläppen av koldioxid måste minska för att Sverige ska kunna närma sig målet med en klimatneutral produktion. Johan Rootzén, forskare vid Svenska Miljöinstitutet, IVL, tror att omställningen faktiskt kommer att vara genomförd inom ett tjugotal år, men att vägen dit kommer att bli stökig. – Stålindustrin har kommit längst, cementindustrin är på gång medan petrokemiindustrin fortfarande velar, säger han.
SSAB som har tillverkning på flera orter i Sverige är det företag som släpper ut mest koldioxid av alla, närmare fem miljoner ton varje år. Merparten av utsläppen kommer från masugnarna i Oxelösund och Luleå som förbränner processgaser. Nu finns långt framskridna planer på att lägga ner masugnarna och ersätta kolet som används i ugnarna med vätgas. – Det betyder också att det kommer att ske en förflyttning av produktionen till Gällivare inom ett par år, säger Johan Rootzén.
Johan Rootzén, IVL Bild: Privat
Grönt stålverk SSAB lägger alltså ner masugnen i Luleå och LKAB tar över reduktionssteget i Gällivare. Dessutom byggs ett helt nytt, grönt, stålverk H2 Green Steel i Boden. För lokalsamhällen i Norrbotten som är tätt sammankopplade med industrin kan en nedläggning vara ett hårt slag för orten. Samtidigt ska en ny kommun – inte så långt därifrån – ställa om och erbjuda rätt kompetens till den gröna industrin. Johan Rootzén tror inte att batterifabriken Northvolt i Skellefteå kommer vara den sista att drabbas av inkörningsproblem. Att bygga en ny storskalig industriverksamhet tar tid och utvecklingen kommer inte att vara spikrak, menar han. – För Stegra, tidigare H2 Green Steel, som har ambitionen att bygga en helt ny anläggning för vätgasproduktion utanför Boden finns det nog viktiga lärdomar att dra utifrån de utmaningar som Northvolt brottas med. Men även kommuner, stat och finansirärer kan nog lära sig av vad som hänt i Skellefteå, säger han.
Så tycker lokalsamhället Johan Rootzén leder projektet ”Liv och arbetsliv i industrins klimatomställning” som beviljats bidrag från Forte. I forskargruppen ingår även Åsa Nyblom från IVL och Pernilla Hagbert från KTH som har studerat hur lokalsamhället påverkas av omställningen. De har intervjuat representanter för kommunen och näringslivet, samt lokala fackombud och boende på två olika orter. Den ena är Gällivare, där SSAB, LKAB och Vattenfall utvecklar en ny produktionsanläggning för fossilfritt stål, den andra är Stenungsund där den petrokemiska industrin har funnits sen 1960-talet. Intervjuerna följdes även upp av workshops dit såväl lokalsamhället som professionella aktörer bjöds in. – Vi utgick från förflyttningar vad gäller synen på arbete, samt skiftet mot mer immateriella värden inom samhället och på orten. Vi ville gå bortom de tekniska frågorna och undersöka hur människor ser på industrins klimatomställning och hur de föreställer sig ett gott liv, säger Pernilla Hagbert. Det som kom upp som ett stort orosmoment var behovet av elektricitet. Den gröna omställningen är energikrävande och ställer krav på lokalproducerad el. På båda orterna ses vindkraft som den snabbaste lösningen vilket kräver mark i Norrbotten och havsbaserade vindkraftsparker längs Västkusten. – Det fanns en rädsla för att expansionerna av industrierna kommer att etableras på bekostnad av samiska intressen och rättigheter och andra miljö- och naturvärden. Dessutom ser de intervjuades att de nya jobben kan hota kompetensförsörjningen till vård och omsorg, berättar Pernilla Hagbert.
Pernilla Hagbert, KTH Bild: Privat
Välbetalda jobb Industrin erbjuder generellt höga löner och, särskilt i Gällivare, fanns farhågor att det skulle påverka hela inställningen till arbete hos den unga generationen. En risk som togs upp var till exempel att de välbetalda jobben skulle attrahera arbetskraft som inte bor i kommunen, så kallade fly in fly out-arbetare, vilka därmed inte skulle bidra till lokalsamhället. – Föräldrar oroade sig också för att deras barn skulle ta jobb i industrin direkt efter gymnasiet och utveckla en konsumtionsbaserad livsstil. Att lugnet och närheten till naturen som fått föräldrarna att flytta tillbaka till orten skulle ersättas av en oreflekterad lyxkonsumtion.. En slutsats som forskarna drog var att det inte är uppenbart hur den gröna omställningen i industrin är synonym med en hållbar samhällsutveckling lokalt. Istället upplever många en risk för nya konfliktytor när företagen behöver ta mark i anspråk till nya gruvor, anläggningar och vindkraftproduktion, när den offentliga sektorn behöver konkurrera om arbetskraft och kommunerna tvingas haka på industriföretagens planer. – Dessutom undrade man vad som kommer att ske om industrin inte lyckas nå fram till klimatmålen. Vad händer då med investeringarna som gjorts och de samhällen som har blivit beroende av arbetsplatserna inom industrin, säger Pernilla Hagbert.
