Ina Sand är verksamhetschef för en enhet som bedriver rehabilitering i primärvården inom Stockholms län. Hon berättar om hur det är att vara kvinna och chef i den offentliga sektorn. Det är ett krävande jobb som spiller över på fritiden, men arbetet är fritt och givande.
– Jag älskar mitt patientarbete, det är det jag brinner för. Det allra roligaste med mitt jobb är att utveckla rehabiliteringen, säger Ina Sand.
Verksamheten hon är chef för består av 25 personer, bland annat sjukgymnaster, arbetsterapeuter, dietister, kuratorer, administratörer, en logoped och en kiropraktor.
I grunden är Ina Sand sjukgymnast. Hon har egna patienter på 40 procent av sin tid samtidigt som hon är chef på heltid. Hon leder behandlingsgrupper för patienter med stressrelaterade besvär.
I hennes jobb som chef ingår ansvar för verksamheten i sin helhet med kvalitetsarbete, ekonomi och personal, och ansvar för lokaler. Utöver detta leder hon ett forskningsprojekt om stress, samt deltar i ett utvecklingsarbete om framtidens hälso- och sjukvård.
– Vi har en väldigt platt organisation inom primärvården. Som verksamhetschef skriver jag på ett avtal med landstinget som beställare. Det känns som att det är mitt eget företag, det går inte att gömma sig i en budget med miljarder. Det är min verksamhet som måste gå runt, säger Ina Sand.
Arbetar på fritiden
– Jag räknar inte mina timmar, säger hon, men tar man med tiden jag lägger ner på forskningen så blir det nog 55 timmar i veckan.
Jobbet är intensivt, och det tar inte slut när hon kommer hem. Då kan hon gå igenom ansökningar, attestera fakturor, räkna på ekonomin och jobba med sina projekt.
Ina är ensam mamma med två barn, en pojke som är åtta och en flicka som snart är tretton. Ibland tycker hon att jobbet går ut över barnen.
– Visst missar jag grejer ibland. Min son kan tycka att jag är den förälder som lämnar tidigast och hämtar senast på fritids. Och visst är det så, att jag inte alltid hinner vara med när det händer saker på skolan.
– Jag säger ofta till barnen, nej, jag måste jobba nu. Men vi reser nog mer än många andra gör, till exempel till vårt lantställe i Skåne. Jag jobbar också när vi är på landet, men vi åker faktiskt dit.
Som chef kan hon disponera sin tid och har valt att sluta tidigt på fredagar.
– Jag ser det positiva i att jag är ganska fri. Tänk om jag hade varit vanlig anställd och jämt jobbade åtta till halvfem. Det hade varit sämre för barnen, säger hon.
Mina bästa år
Numera ligger hon inte längre vaken på nätterna och tänker på jobbet som hon periodvis gjorde för tio år sedan, när hon började som enhetschef. Hennes arbete var mycket svårare innan hon befordrades till verksamhetschef. Då fick hon större och tydligare befogenheter, en egen ledningsgrupp, två administratörer, en biträdande chef och två verksamhetsansvariga.
– Det har gett mig ett nytt arbetsliv att ha tillgång till dessa människor, säger hon. Jag är inte orolig för mitt jobb, jag tycker jag har koll på det. Allt är inte enkelt nu heller, absolut inte, men nu har jag en hållbar situation.
– Nu har jag nog mina bästa år som chef, säger Ina Sand.
Anna Holmgren