Banarbete vintertid med snö, vind och stål i förening är verkligen kallt arbete. Då behöver banarbetarna rejäla skydd av varma, vindtäta och avfuktande kläder.
– Bara det allra bästa klädskyddet duger, säger Leif Nilsson och får huttrande medhåll av Abraha Larsson medan de rensar spåren och testar hur växeln fungerar.
Skåne är snöigt i denna start på december, med dragig vind ute på Kristianstadsslätten.
Det ironiska är att just dåligt väder driver ut banarbetarna, som får rensa växlar och spår, fixa snöskydd, röja snö och rädda trafiken.
Nyss bytte de några växlar på spåret från Kristianstad till Hässleholm, nu ska de avsynas med ultraljud. Leif värmer först växlarna med gasol, innan han kör med ultraljudmätaren för att se om svetsskarvarna är täta.
– Tjohej, se upp, nu kommer ett tåg, ropar Abraha, som har spaningsansvar.
Backar
Leif och arbetsledaren Kenneth Svensson backar snabbt några meter. Tågen passerar i 70 km/t, en sänkning från normala 110 km. Det sveper med sig ett kallt vinddrag.
De orange ställena för spårmiljöer är vindtäta, flamskyddade och ljusbågstestade med reflexer för att vara extremt synliga. Vintertid har man parkas och overall, långkalsonger och raggsockar, toppluva eller keps.
– Blixtlåset av metall är ett helsike när det är kallt och några taggar har blivit nötta eller skeva, säger Kenneth. Då var gamla plastlåset mycket bättre. Att fingra med sådant är kämpigt i kylan.
– Men, det är ingen mening att klaga, det hamnar bara i papperskorgen, fyller Leif i. Ingen frågar oss vad vi vill ha, fast det borde vara självklart.
Krav på tester
Fingerhandskarna är en kompromiss, för att kunna finjobba med dem och handskas med verktyg. Skorna är grova kängor.
– Men många har egna kläder, säger Bengt Lindberg, skyddsombud. Antingen hittar de inte lika bra i utbudet på jobbet, eller så trivs de bättre med sina egna skor, handskar och mössor.
Personligt rätta skyddskläderna är viktiga, det märker man även där Bengt och Klas Mårtensson maskinsopar järnvägsspåren och växlarna runt Åhus station.
De hoppar ut och in ur maskinen, och möts av snörök.
Själv går han i speciella svetsarbyxor med kraftigare skydd från knän och ner, ” stela stuprörsbyxor” kallar han dem. Bra för svets, men dåliga för omväxlande rörelser.
Problem
Det var problem med att få de nya kläderna efter att resultatenheten ”Banverket produktion” blev ett statligt bolag, Infranord AB, i januari 2010. Den 1 april blev Banverket och Vägverket nya myndigheten Trafikverket.
– De skulle komma i mars, vi fick dem nyss och några har inte fått sina kläder än, säger Bengt Lindberg.
Problemet på centralt håll verifieras av Roger Sturk, huvudskyddsombud. Han har tryckt på för att Infranord ska få utse klädansvariga på huvudkontoret, liksom tidigare Banverket produktion hade.
Skyddskläderna är väldigt viktiga i det dagliga arbetet, inte bara i kyla utan även som skydd för mötande trafik och mot regn, värme, elektricitet, svetsstänk och kemiröker.
– Vi ställer krav på tester och riskanalyser av de olika situationernas krav på skydd, säger Roger Sturk. Det är dags att företaget får ordning på arbetet med skyddsutrustning på central nivå. Det är ett krav som vi i centrala skyddskommittén har ställt nu.
”Se upp, ett tåg är på väg”, ropar Abraha Larsson igen och tar ett steg ut från rälsen när Öresundståget sliter upp ännu mer snö över banarbetarna.
– Ibland, då det blir alltför kallt, tar vi en paus i materialbilen och värmer upp oss, säger han. Man blir ju inte speciellt effektiv när man fryser för mycket. Men samtidigt vänjer man sig vid kylan.
Torbjörn Uhlin