Varje år satsar företagen stora pengar i arbetsmiljöinvesteringar. Men det är sällan som investeringarna är effektiva. Av elva undersökta fall var bara en investering föredömlig i några avseenden men inte i alla. Det var SSAB i Borlänge.
Ing-Marie Andersson och Gunnar Rosén är forskare vid Högskolan Dalarna. De har fått stöd från AFA Försäkring för att undersöka hur effektiva arbetsmiljöinvesteringar är. Elva företag av olika storlek och med olika verksamheter har ingått i studien. En kommun, en svetsarbetsplats, två snickerier, en sprutlackering och en mekanisk verkstad bland annat.
Ingen gjorde allt rätt
Fokus har inte varit lönsamheten, utan om investeringen var maximalt effektiv. Det har handlat om olycksfallsrisk, belastningsskador, luftföroreningar och vibrationer.
– Det har slagit oss att processen för själva investeringen har sett ungefär likadan ut i de flesta fall, säger Ing-Marie Andersson, professor i arbetsvetenskap.
De elva undersökta investeringarna i bättre arbetsmiljö kostade i genomsnitt 400 000 kr var. Inget av de elva hade använt pengarna på ett helt och hållet effektivt sätt.
– Ett företag, SSAB, var föredömligt när det gäller upphandlingsprocessen och förankring bland personalen. Andra företag gjorde andra delar rätt. Men ingen gjord allt rätt. Baserat på vår långa erfarenhet är vi inte förvånade. Vi tror att det är så det ser ut i Sverige, säger Ing-Marie Andersson.
Mäter inte effekter
Forskarna efterlyser handfast riskvärdering före och efter investeringarna.
– Det som fallerat hos alla är uppföljningen. Den som gör en investering för att förbättra arbetsmiljön känner sig nöjd utan att mäta effekterna, säger Gunnar Rosén.
Företagen är beredda att satsa mycket pengar för att skapa bättre arbetsmiljö, men gör det på ett oklokt sätt.
– Den fulla effekten uteblir, säger han.
Man undersöker inte hur stort problemet är man vill lösa, gör ingen riskvärdering, och kan således inte heller mäta effekterna av investeringen. Personalen blir inte utbildad i att använda utrustningen på rätt sätt.
– Att konstatera att det inte längre blir svart i näsduken när man snyter sig är inte mycket till riskvärdering, tycker Ing-Marie Andersson.
Hon nämner ett företag där personalen klagat på sin kontorsmiljö. Den fick höj- och sänkbara bord men ingen utbildning i hur borden skulle användas, eller hur skärm och tangentbord skulle placeras.
En försämring
På ett annat företag, där man satsat på utbildning om kontorsmiljön med hjälp av företagshälsovården, hade företaget inte upphandlat någon uppföljning av sin investering.
I en svetsutbildning, som finns på flera orter runt om i Sverige, köpte man centralt in utrustning, men ingen fick utbildning i hur utrustningen skulle användas effektivt. Det ingick inte i leveransen.
– Vi kunde visa att det gick att få ut full effekt av investeringen, berättar Gunnar Rosén.
En annan arbetsplats inskaffade skydd för metallbearbetningsmaskiner. Arbetstagarna blev inte involverade och de upplevde att skyddet var i vägen. Det skulle dessutom förses med belysning, men ett år efter investeringen fanns det fortfarande ingen belysning i maskinerna.
– Arbetstagarna såg ingenting och upplevde det om en försämring. Företaget hade kunnat få ut mycket mer av sin investering om det varit omsorgsfullt i upphandlingen och köpt rätt grejor, säger Ing-Marie Andersson.
Manualen för hur en god investering ska gå till finns i SAM, systematiskt arbetsmiljöarbete; Hur problem ska definieras, riskvärdering, samverkan, kontroll av resultat.
– Följer man bara alla moment i SAM inför en arbetsmiljöinvestering, gör man rätt. SAM är dessutom en lag och ska användas vid väsentliga förändringar, säger Ing-Marie Andersson.
Eva Ekelöf