Trakasserier och hot är vanliga inslag i hotell- och restaurangbranschen. Många av de anställda är unga – ofta utlandsfödda – och extra utsatta eftersom de har begränsad kunskap om sina rättigheter.
Ett bra ledarskap är grunden för en trygg och säker arbetsmiljö.
Trots att problemen är välkända inom hotell- och restaurangbranschen finns det förvånansvärt lite forskning om arbetsmiljön. Därför har en ny rapport från Mittuniversitetet väckt uppmärksamhet.
Bakom rapporten står Kristina Zampoukos, docent och lektor i kulturgeografi som lett undersökningen om hot, våld och trakasserier i branschen.
– Vi har djupintervjuat 45 personer från olika personalkategorier – receptionister, serverings-, köks- och städpersonal, samt flera chefer, berättar hon.
Alkohol och droger en riskfaktor
Resultatet visar på en arbetsmiljö där osäkra anställningar, låg facklig anslutning och hög personalomsättning är vardag. Många arbetsplatser präglas dessutom fortfarande av en machokultur – där alkohol, droger och långa arbetspass har normaliserats. Lojalitet mäts i hårt slit och inte i omsorg om medarbetarna.
– Alla vi intervjuade hade någon erfarenhet, antingen personliga eller som vittnen, av trakasserier på sin arbetsplats, säger Kristina Zampoukos.
Vad man utsattes för kunde däremot variera, beroende på yrkesroll och vem man var som person. Kristina Zampoukos beskriver det som att det finns olika rum i till exempel en restaurang.
– Bakom kulisserna finns det utrymmen som inte gästerna ser. Vi har bland annat hört historier från restaurangkök där kockar har gått bärsärk och kastat stekpannor omkring sig, säger hon.
Sexistiska eller rasistiska kommentar är också vanliga, både från arbetskamrater och gäster. Att alkohol dessutom är ett naturligt inslag – både på restauranggolvet och i personalgruppen – gör inte situationen lättare.
– På många arbetsplatser har en kultur vuxit fram som tillåter alla möjliga konstiga beteenden. Tyvärr tror jag även att det finns en tendens, särskilt hos dem som har jobbat länge i branschen, att bli avtrubbad.
Tystnadskultur
Många av de intervjuade vittnar om att trakasserier som kommer utifrån, från gäster, oftast är enklare att hantera. Då sluter vanligtvis personalkollektivet upp bakom den som utsatts och visar upp en enad front. När det gäller kolleger eller chefer som beter sig illa mot någon av de anställda blir situationen oftast knepigare. Tidigare forskning visar att det finns en tystnadskultur i branschen. där man helst inte pratar om för närgångna kollegor eller en kränkande jargong.
– Däremot hittar personalen ofta egna strategier för att hantera trakasserier. Till exempel kan det handla om att personalkollektivet kommer överens om att ”ingen ska någonsin lämnas ensam med chefen” eller att serveringspersonal byter bord med varandra ifall någon stöter på en gäst som inte uppträder schysst.
Tyvärr väljer många hellre att avsluta sin anställning än att konfrontera den som trakasserar eller berätta för ledningen om obehaget. Därför sker det heller inga större förändringar på arbetsplatserna, menar Kristina Zampoukos.
Ljus i mörkret
Men trots den mörka bild som intervjupersonerna målar upp, tycker hon ändå att det finns ett visst hopp. Flera arbetsgivare i studien uttryckte en önskan om att utveckla branschen och sina företag. De var stolta över sin verksamhet och satte en ära i att den skulle backas upp av en schysst personalpolitik.
– En bra ledning återspeglade sig i hela arbetsmiljön, i organisationen, bemanningen och schemaläggningen. Där det fanns en medveten strategi och filosofi kring hur man ville ha det på jobbet var personalen också mindre utsatt, säger hon.
Det gamla uttrycket att ”gästen alltid har rätt” förekommer fortfarande på många arbetsplatser, men Kristina Zampoukos upplever ändå att det förekommer en rörelse bort från den uppfattningen. Det pratas om uttrycket i branschen och det ses inte längre som en självklarhet på alla hotell och restauranger
– Det här varierar från ställe till ställe. Men numera anser de flesta arbetsgivarna att det är självklart att man ska vara trevlig mot gästerna, men om någon missköter sig mot personalen är det stopp, säger hon.
Nu väntar Kristina Zampoukos på att publicera resultaten från studien i ett bokkapitel och en artikel, som hon hoppas ska ge självsaneringen i branschen ytterligare en skjuts. I undersökningsmaterialet kan hon se en tydlig generationsväxling bland arbetsgivare och kockar.
– Många av dem är medvetna om problemen och försöker distansera sig från den ”gamla skolan”. Jag kan bara hoppas att det finns företagare som väljer att jobba aktivt med frågorna, säger hon.
Lotta Engelbrektson