Kostnaderna för arbetsskador inom socialförsäkringen uppgår till 13,3 miljarder om året eller 3 300 kronor per anställd.
– Det är oerhört stora summor som arbetsskadorna kostar totalt, men man vet inte riktigt exakt hur mycket, sade professor Eskil Wadensjö från Institutet för social forskning vid Arbetsmiljöriksdagen 2010.
Statens kostnad för det förebyggande arbetet ligger på 1,3 miljarder om året, varav hälften går till Arbetsmiljöverket och resten till företagshälsovård och forskning. Det är resultatet av en färsk kunskapsöversikt över de samhällsekonomiska kostnaderna för arbetsmiljöproblem, som Eskil Wadensjö redovisade.
Lägst kostnader
För några årtionden sedan låg kostnaden för arbetsskador på cirka åtta procent av BNP. I dag ligger den mellan 2 och 8 procent av BNP i EU-länderna. Sverige hör till länderna med lägst kostnader tillsammans med övriga nordiska länder och Schweiz.
– Sverige borde ligga ännu bättre till internationellt! sade Wadensjö.
De totala kostnaderna för arbetsskador är svåra att mäta eftersom de uppstår på många olika ställen. Det blir kostnader för företagen, för samhället, till exempel inom sjukvården, och för individen. Det kan vara förlorad inkomst, minskad arbetsförmåga och psykiskt och fysiskt lidande.
– Dessa kostnader hänger ihop med varandra, och de beror också på vilken politik man
för. Det behövs bättre statistik, så man får bättre beslutsunderlag för att minska kostnaderna för arbetsskador, sade Wadensjö.
Offentlig statistik
Arbetsmiljöverket tillsammans med Statistiska Centralbyrån borde få i uppdrag att sköta en sådan offentlig statistik.
Ett exempel på bristen i statistiken är kostnaderna för dödsolyckorna. Varje år inträffar ungefär femtio dödsolyckor i arbetslivet i Sverige.
– De tas inte upp som en kostnad i statistiken. Räknar man med 21 miljoner kronor per dödsfall, som man gör i vägtrafiken, skulle kostnaden för samhället för dödsfallen i arbetslivet bli cirka
en miljard kronor om året.
Skaderisken skiljer sig mellan kvinnor och män. Åtta av tusen män och fem av tusen kvinnor i arbetslivet drabbas varje år av ett arbetsolycksfall som leder till sjukskrivning. Branscher som är mest drabbade av detta är gruvor, industri, avfallshantering, transport och lager. Lägst andel arbetsolyckor har branscher som information, juridik, ekonomi, teknik, vetenskap samt el- och gasförsörjning.
Risken varierar
Risken för att råka ut för en arbetsskada skiljer sig mycket åt beroende på yrke. Män som arbetar som mekaniker, maskinoperatörer och – reparatörer är mest utsatta. 26 av tusen i dessa yrken drabbas årligen av ett arbetsolycksfall.
Yrken där kvinnor drabbas oftast är transport- och maskinförare med 23 skadade av tusen kvinnor per år.
80 procent män
Männens arbetsskador är i genomsnitt allvarligare än kvinnornas. Nästan 80 procent är män av de 63 000 personer som söker akutvård för skador under arbetstid under ett år. Männens arbetsskador kostar också mer än kvinnornas, de får mer i ersättning och mer sjukvård.
Tittar man på ursprungsland så är det de födda i övriga nordiska länder som har störst risk för arbetsskada som leder till egenlivränta.
Ett enda ersättningssystem
Eskil Wadensjö föreslår i sin utredning att systemen för att ersättningen av arbetsskador byggs om – hela arbetsskadeförsäkringen bör slås ihop till ett enda ersättningssystem, och på sikt föras samman med kostnaderna för sjukvården och för rehabiliteringen av arbetsskadade. Denna nya arbetsskadeförsäkring kan enligt förslaget skötas av Försäkringskassan, eller av arbetsmarknadens parter, eller av de privata försäkringsbolagen.
Men en bättre överblick över kostnaderna gör inte att arbetsmiljön automatiskt blir bättre. Det behövs morötter.
– Det ska löna sig att ha en bra arbetsmiljö, sade Wadensjö.
Farligare bör vara dyrare
Ett sätt är att ”farliga” branscher får betala mer för arbetsskadeförsäkringen. Det räcker inte anser Wadensjö. Det behövs också en koppling till det enskilda arbetsstället.
Enklast vore ett totalt arbetsgivarinträde. Det betyder att arbetsgivaren får betala hela kostnaden för en arbetsskada. Men det skulle drabba småföretag hårt. Och alla skador beror inte på dålig arbetsmiljö. Därför föreslår Wadensjö att man utreder noggrannare hur ett sådant system med differentierade avgifter skulle se ut.
– Jag är för en viss självrisk för företagen. Men för den enskilda individen tror jag mer på information, än på en högre självrisk, sade Eskil Wadensjö.
Anna Holmgren
Läs mer:
Rapporten ”Samhällsekonomiska kostnader för arbetsmiljöproblem”,
av Eskil Wadensjö och Gabriella Sjögren Lindquist har nummer 2010:2 och finns hos Arbetsmiljöverket, www.av.se.