Finns coronaviruset i luften?
Den frågan försöker forskarna vid Lunds universitet ta reda på. Där pågår sedan länge forskning om droppsmitta och luftburen smittspridning i vårdmiljöer.
– Ju bättre vi förstår smittvägarna desto bättre kan vi också skydda oss, säger Jakob Löndahl, docent i aerosolteknologi vid Lunds tekniska Högskola.
Luftburen smitta är ett arbetsmiljöproblem som inte bara drabbar den som blir sjuk. När det finns flera sjuka patienter samtidigt som personalstyrkan är decimerad, ökar stressen och arbetsbelastningen.
–Vi vill vi identifiera situationer där risken för luftburen smitta är stor, som till exempel när personal ger andningsstöd till en patient, säger Jakob Löndahl.
Foto: Kennet Ruona
Varje år under några vintermånader, brukar vårdarbetsplatser drabbas av vinterkräksjukan. I år fick vi istället en världsomfattande pandemi. Vårdpersonal har smittats i högre utsträckning än befolkningen i allmänhet, men det verkar inte enbart bero på att man vårdat covid-patienter.
Smittan har skett från annan personal, som blivit smittade utanför jobbet och drabbats av asymtomatisk smitta, det vill säga att man kan smitta innan man ens vet om att man är sjuk. Felaktigt negativa provresultat på patienter har också i enstaka fall lett till att personal inte haft tillräckligt skydd.
Inte lika smittsamt som mässlingen
Sedan covid-pandemin bröt ut har forskarna i Lund samlat in över 250 luftprover på två infektionskliniker, en intensivvårdsavdelning, medicinsk akutvård och patologi, som nu ska analyseras. Det finns inga färdiga resultat ännu, men det är åtminstone nu tydligt att coronaviruset inte är lika smittsamt som till exempel mässlingen, som kan spridas via ventilationssystemet och där det i princip räcker att passera ett angränsande rum för att bli smittad.
– Det mesta tyder på att corona framför allt är en droppsmitta, vilket innebär att den kan spridas i luften, men på kortare avstånd. För att ett virus ska kallas luftburet så ska det i princip räcka att det du andas samma luft som den som är smittad också på ett längre avstånd, säger Jakob Löndahl.
Han misstänker att coronaviruset är ett så kallat opportunistiskt luftburet virus, det vill säga att andra smittvägar dominerar men att luftsmitta kan förekomma om miljön är tillräckligt gynnsam. En sådan situation skulle till exempel kunna vara lång vistelsetid i en dåligt ventilerad trång lokal, med hög bullernivå, där människor måste skrika och därmed avger mycket aerosol från luftvägarna till omgivningen.
Buller och dålig hörsel möjlig riskfaktor
En slutsats är att den som håller distansen minskar risken rejält att bli smittad.
– Vad jag vet finns det inte någon vårdpersonal som blivit smittad bara för att man rört sig i en sjukhuskorridor där det finns smittade personer i patientrummen. Vårdpersonal vid ett välventilerat sjukhus behöver med andra ord inte ha täta andningsmasker när de befinner sig i allmänna korridorer och kan hålla tillräckligt avstånd till andra människor.
En slutsats som skulle kunna dras av bland annat forskningen i Lund, är att buller och dålig hörsel kan vara en riskfaktor. I en bullrig arbetsmiljö pratar man högre. Om man har en patient som hör dåligt så måste man också höja rösten och komma nära. Då ökar mängden aerosol och droppar som man sprider omkring sig.
Basala hygienrutiner saknades
Personal på äldreboenden och i hemtjänsten saknade till en början skyddsutrustning och blev extra utsatta, liksom de äldre själva.
–Smittskydd handlar om hygien, avstånd, skyddsutrustning, arbetsrutiner. Inom äldrevården är det väldigt mycket tillfällig personal och på många arbetsplatser fanns det inte ens basala hygienrutiner.
Munskydd inte lösningen på alla problem
Jakob Löndahl har reagerat på att munskydd framställs som lösningen på alla problem.
– Det fungerar om allt det andra finns på plats. Om du är en asymtomatisk smittbärare och tar av dig ditt munskydd så är det farligt för omgivningen att komma i kontakt med. När du tar det av dig måste du slänga det på ett säkert sätt och tvätta händerna så fort du har rört vid det.
Hur ska då personal inom äldreomsorgen skydda sig?
-Man kan ju möjligen reducera alla risker till noll genom extrem hygien och extrem skyddsutrustning i alla situationer, men det skulle göra det väldigt svårt att jobba. Man måste lägga sig på en nivå som fungerar och där riskerna i arbetet helst är mindre än när man rör sig i andra miljöer. Inom äldreomsorg och hemtjänst kan det vara svårare att reducera risken för virusspridning än vid ett sjukhus där både lokaler och infrastruktur är utformade för att på olika sätt minska smitta.
Foto: Privat
Kompetens och utrustning saknades
Jakob Löndahls kollega Mats Bohgard, seniorprofessor i ergonomi och aerosolteknik, har jobbat med luftföroreningsproblematik i hela sitt yrkesliv.
Mats Bohgard har tittat närmare på det tekniska arbetarskyddet inom vård och omsorg under covid-pandemin. Han tycker att det är en skrämmande skillnad när man ser ambulansförare som rycker ut i full skyddsmundering jämfört med personal i hemtjänst och på äldreboenden, där skyddet verkar i det närmaste obefintligt. Det finns skäl att använda skydd vid nära kontakt med vårdtagare och brukare som kan vara smittsamma,
– De som ska mata och tvätta dementa patienter som de är väldigt nära, har ju inte haft något skydd alls. Som gammal arbetsmiljöforskare tycker jag att det är dåligt att det inte fanns tillräcklig kompetens och utrustning. Det verkade som om myndigheterna inte riktigt förstod vad arbetet går ut på, att man jobbar otroligt nära patienterna.
Arbetsmiljöingenjörerna går i pension
Ett annat problem är att arbetsmiljöingenjörerna på företagshälsovården till stor del har gått eller är på väg att gå i pension och att återväxten är dålig. Viktig kunskap om hur man gör riskbedömningar försvinner. Mats Bohgard vill verka för att stärka arbetsmiljöintenjörsutbildningar framöver.
– Det räcker inte att det finns kunskap på systemnivå. Det måste också finnas de som förstår sig på tekniskt arbetarskydd i praktiken och hur man allmänt skyddar sig mot smitta
Apotekens avreglering har också spelat in menar Mats Bohgard. Det statliga apoteket hade i uppgift att ha beredskapslager av utrustning och mediciner, men det kravet försvann i och med privatiseringen.