Samverkansbegreppet behöver bli tydligare i arbetsmiljöregelverket, liksom skyddsombudens roll. Det är några av slutsatserna i en ny forskning om hur arbetsmiljöregler omsätts på arbetsplatserna.
När lagar och regler kring arbetsmiljö och hälsa i arbetslivet förändras ställer det krav på att organisationer anpassar sitt arbetsmiljöarbete. Men fram tills nu har det saknats kunskap om hur organisationer arbetar med regelverken i praktiken och vilken betydelse arbetet har för anställda
– Det systematiska arbetsmiljöarbetet är regeldrivet. Den bild jag får är att reglerna funkar helt okej, säger Daniel Lundqvist, biträdande professor vid Linköpings universitet vid institutionen för beteendevetenskap och lärande.
Han har tillsammans med kolleger nyligen slutfört en studie som djupdykt i hur arbetsmiljöregler omsätts i praktiken på arbetsplatserna. Den nya forskningen pekar på flera förbättringsförslag för att på ett effektivare sätt omsätta reglerna i praktiken.
Kommunikationsglapp mellan strategi och praktik
Daniel Lundqvist med kolleger tittat på hur elva olika organisationer – i allt från tillverkningsindustri till kommuner – förhåller sig till de olika regelverk som styr arbetsmiljön på arbetsplatsen.
– Det vi kunde se är att regelverken är uttryckta som skall-krav, men blir samtidigt också guidelines: Vad är det vi behöver göra och hur kan vi göra det?
Det varierar vem i organisationerna som ansvarar för att följa arbetsmiljöreglerna, se till att de efterlevs och ta in relevant kunskap. I en del organisationer drivs det systematiska arbetsmiljöarbetet av HR-avdelningar, som har olika förutsättningar beroende på bland annat organisationens storlek, medan företag i exempelvis tillverkningsindustrin ofta har separata avdelningar för hälsa och säkerhet.
Forskningen pekar på två parallella spår i arbetsmiljöarbetet: Det ena spåret är den strategiska nivån där hr-praktiker tillsammans med den högre ledningen säkerställer att regelverken följs. Det kan handla om att skapa årshjul för olika aktiviteter, riktlinjer och policyer för organisationens interna arbetsmiljöarbete.
– Arbetsmiljöansvaret ligger på arbetsgivaren, men många gånger delegeras aktiviteterna till första linjens-chefer, säger Daniel Lundqvist.
Det andra spåret är den operativa nivån, där arbetsmiljöstrategin omsätts i praktiken.
– Det är cheferna och skydds- och arbetsmiljöombuden som är involverade i den operativa delen.
Men i samarbetet mellan de olika aktörerna upptäckte forskarna ett glapp:
– Vi visar att den strategiska delen och operativa delen inte alltid talar med varandra. Vi såg att det fanns en viss frånkoppling mellan aktörer i organisationen.
De parallella spåren i arbetsmiljöarbetet i kombination med frånkopplingen mellan aktörer i organisationen leder till att begreppet samverkan som används i arbetsmiljöreglerna blir problematiskt, konstaterar han:
– Vem ska samverka kring vad och får man tillräckliga förutsättningar?
Samverkan ett otydligt begrepp
I arbetsmiljölagen står det att arbetsgivaren och arbetstagaren ska samverka, men samtidigt finns det flera aktörer som är involverade i arbetsmiljöarbetet vars roller inte är definierade i regelverket.
Ett av förslagen, som forskarna för fram på basis av sin studie, är att begreppet samverkan behöver bli tydligare på policynivå i relation i till Arbetsmiljöverket – alltså i arbetsmiljöföreskrifterna. Likaså föreslår forskarna att fler aktörer tas med i regelverket och olika aktörers förutsättningar för att lyckas med uppdraget.
Till exempel finns ingen tydlig arbetsbeskrivning för vad ett skyddsombud eller arbetsmiljöombud ska göra.
– Vad de gör och vilken roll de har är olika i organisationerna. Vad och hur de förväntas göra skulle kunna stärkas upp på policynivå, säger Daniel Lundqvist.
Skyddsombudens förutsättningar behöver uppmärksammas
En annan viktig upptäckt i studien är att förutsättningar och resurser för arbetsmiljöarbetet ofta är otillräckliga, särskilt för skyddsombud och chefer på lägre nivåer.
–Arbetsmiljöombudens förutsättningar är inte lika uppmärksammade som chefernas. Arbetsmiljöombudens förutsättningar är sämre och de har inte alla gånger tillgång till de dokument och system som används.
Arbetsmiljöarbetet påverkas av den tid cheferna har tillgänglig för att arbeta med dessa frågor. Tidsbrist och höga prestationskrav gör att arbetsmiljöarbetet ofta hamnar i skymundan och prioriteras bort till förmån för andra arbetsuppgifter.
– Nästan alla chefer vi intervjuade återkommer till tid och prestationskrav. Många chefer prioriterar prestationskravet.
I tidigare studier har Daniel Lundqvist och kolleger visat att det finns ett samband mellan en chef som har goda förutsättningar för arbetsmiljöarbetet och hur medarbetarna upplever att man bedriver det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det i sin tur får konsekvenser för hur de upplever sin arbetsmiljö och hälsa.
Forskarna kom också fram till att fler förutsättningar för arbetsmiljöarbetet borde tas upp i regelverket. Idag nämns främst kunskap om arbetsmiljö och rutiner, men forskarna anser att förutsättningarna behöver kompletteras med tid, mandat, stöd, budget, för att kunna resultera i handling.
Organisatoriska förutsättningar som chefer och andra aktörer har spelar en avgörande roll i arbetsmiljöarbetet. Genom att skapa goda förutsättningar för de aktörer som är involverade i arbetsmiljön kan organisationen förbättra de anställdas hälsa och potentiellt minska risken för sjukskrivningar. Det finns en indikation på att bristande samverkan inom organisationen kan ha en negativ inverkan på de anställdas hälsa. Daniel Lundqvist har därför ansökt om forskningsmedel för att undersöka hur samverkan och de organisatoriska förutsättningarna påverkar anställdas hälsa och välmående.
Jonna Söderqvist