Inom företagshälsovården samarbetar flera professioner tillsammans med arbetsgivare och arbetstagare. Ett bra teamarbete är nyckeln till ett bra resultat.
Men fysiska avstånd och otydliga roller kan göra att samverkan brister.
Arbetsplatser är komplexa miljöer. En värkande rygg kan ha flera orsaker, allt från felbelastningar till stress och otrivsel på jobbet. Tanken med företagshälsovård är därför att samla olika kompetenser under samma tak. Sjuksköterskor, läkare, ergonomer, fysioterapeuter, beteendevetare och arbetsmiljöingenjörer arbetar i team för att utforska bakgrunden till patientens smärta.
Nu har Anna-Karin Mouazzen, doktorand i omvårdnadsvetenskap vid Örebro universitet, undersökt hur teamsamverkan fungerar i praktiken.
– Ett bra teamarbete innebär ömsesidigt beroende, tydliga roller, delat ansvar och gemensam förståelse av uppdraget som ska utföras, förklarar Anna-Karin Mouazzen, doktorand i omvårdnadsvetenskap vid Örebro universitet.
I realiteten kan dock det fysiska avståndet vara långt mellan de olika professionerna. Ofta är konsulterna utspridda på orten och tillkallas först när de behövs i ett ärende, något som kan ha en negativ inverkan på samarbetet.
– När professionerna sitter på samma plats samtalar de mer med varandra och tar sig tid att diskutera varje ärende, konstaterar Anna-Karin Mouazzen, doktorand i omvårdnadsvetenskap vid Örebro universitet.
Det viktiga teamet
Anna-Karin Mouazzen har lång erfarenhet som sjuksköterska och har haft en arbetsledande position. Under många år arbetade hon som operationssjuksköterska – där teamarbete är livsviktigt – innan hon gick vidare till företagshälsovården.
– Jag har alltid varit intresserad av arbetsmiljöfrågor, både som chef och fackligt förtroendevald. Enligt min uppfattning påverkas vår hälsa mycket av våra arbetsförhållanden och tvärtom, säger hon.
När Anna-Karin Mouazzen skulle välja område för sin forskning blev teamarbete ett naturligt val. Hon har själv sett på ”golvet” vilken betydelse samarbetet mellan olika professioner kan ha för ett bra resultat.
– Om kommunikationen och samarbetet i teamet är undermåligt kan det försämra kvaliteten på servicen eller handläggningen av ärenden, säger hon.
Bristande samarbete
Av två tusen utskickade enkäter till alla tänkbara yrkesgrupper samlade Anna-Karin Mouazzen in 456 resultat. I studien fick deltagarna skatta sina erfarenheter av teamarbete inom företagshälsovården utifrån tre parametrar – partnerskap, samarbete och koordination.
Hon upptäckte en signifikant skillnad i hur de olika yrkesgrupperna skattade sina upplevelser av interprofessionell samverkan.
– Koordinationen, alltså hur man lägger upp arbetet runt patienten, var generellt låg bland alla som svarade. När de gäller samarbetet med andra professioner skattade psykologer och beteendevetare, som i vissa fall hyrs in vid behov, sig lägst på skalan, berättar hon.
Arbetsmiljöingenjörerna som besöker arbetsplatserna för att kontrollera hälsofaktorer som buller, luftkvalitet och temperaturer kände sig inte särskilt delaktiga i processen och upplevde inte att de ingick i ett partnerskap. En förklaring kan vara att de ofta arbetar ensamma ute hos kunderna, tror Anna-Karin Mouazzen.
– Däremot skattade arbetsmiljöingenjörerna högre på skalan när det gällde samarbete vilket troligen handlar om att deras specialistkunskap värdesätts av de övriga professionerna, säger hon.
Det som överraskade Anna-Karin Mouazzen mest var psykologernas och beteendevetarnas låga skattningar på samtliga skalor. De skattade lågt på såväl koordination, samarbete och partnerskap och upplevde i mindre utsträckning att de ingick i ett team än övriga svarande i andra yrkesroller. Precis i arbetsmiljöingenjörernas fall kan en förklaring vara att psykologer och beteendevetare arbetar mer på individnivå än övriga professioner.
– Möjligen kan det också bero på att många av dem saknar specialistutbildning för företagshälsovård, säger hon.
Privata bättre än offentliga
Medarbetarna som deltog i studien arbetade både på interna företagshälsor inom offentlig verksamhet och privata mottagningar. Även där fanns en tydlig – och oväntad – skillnad i deras svar. Tvärtemot vad Anna-Karin Mouazze hade förväntat sig upplevde de som arbetade inom den privata företagshälsovården att teamarbetet fungerade bättre, jämfört med dem som jobbade in-house.
– När samverkan fungerar bra har företagshälsovården möjlighet att ge adekvat och säker service. Men det krävs kontinuitet i arbetet för att bygga välfungerande team, vilket borde avspeglas i upphandlingsförfarandet, säger Anna-Karin Mouazzen.
Lotta Engelbrektson