Susanne jobbade i många år som tandhygienist. Besvären kom successivt. Så småningom blev jobbet som tandhygienist omöjligt att utföra. För några år sedan bytte Susanne jobb på mottagningen till tandsköterska och receptionist. Hon klarar fortfarande att jobba heltid trots att händerna numera värker dygnet runt.
Länge gjorde det bara ont i viloläge och på helgerna. När smärtorna blev värre skaffade Susanne hjälpmedel; klämbollar för att träna händerna, en slags platta att ha på natten för att hindra tummen att dra sig inåt handflatan och ett tumskydd att ha på jobbet.
Men det var omöjligt att få in skyddet under handskarna och dessutom var det för klumpigt att arbeta med, säger hon.
Bytte yrke efter 18 år
När besvären med tummarna blev för jobbiga bytte hon yrke efter 18 år som tandhygienist. Hon fick ta över receptionsjobbet på mottagningen.
– Det var en superbra lösning på två problem. Jag kunde fortsätta jobba heltid och mottagningen fick en receptionist som inte var ny för någon.
Susanne har flera utbildningar, något som var till stor hjälp när hon skulle byta yrke. Hon har gått ekonomiskt gymnasium, är utbildad till förskollärare, tandsköterska och tandhygienist.
– Övergången till det nya jobbet gick smidigt och helt utan problem. Man kan nog säga att jag var aningen överkvalificerad, säger Susanne.
I receptionen hade hon till en början inga besvär med tummarna och det gjorde inte ont när hon arbetade. Hon skötte patientkontakter, ekonomi, administration, kontakt med myndigheter, landsting, försäkringsbolag, reception, sterilarbete och inköp.
Efter tre år i receptionen fick hon jobbet som tandsköterska som blev ledigt på mottagningen.
– Även som tandsköterska får jag numera ont av att hålla i sugen länge, men oftast är det inte så långa stunder och jag brukar byta hand under en behandling. Hantering av instrument medför mycket plock, men där kan jag för det mesta själv välja i vilken takt jag gör det, säger hon.
Susanne hade kvar några patienter som tandhygienist tills det blev ohållbart. Hon hade sin sista patient för fem år sedan.
– Då gick det inte längre, det gjorde så ont att jag inte kunde hålla i ett instrument. Jag kan inte hålla i en penna och jag kan inte skruva av ett burklock eller öppna flaskor.
Gillar att jobba trots allt
Det är svårt och smärtsamt att använda tumgreppet och det blir successivt värre och värre. Senaste året har hon fått ont också när hon använder datormusen. Hon har köpt pennor med tjockare skaft, headset och hörsnäcka för att slippa hålla i lur och mobiltelefon.
Nuförtiden sitter värken i dygnet runt, men Susanne har vant sig vid kronisk smärta
– Jag tar värktabletter, men bara vid något enstaka tillfälle. Jag brukar istället sticka mig i händerna med något vasst för att få igång endorfinerna. Har ingen lust att ta tabletter dygnet runt, det är inte bra för andra organ, säger Susanne.
Hon är snart sextio år och siktar på att arbeta fram till pension. Att sluta jobba är inget alternativ för henne.
– För mig vore det en katastrof. Jag är väl i det närmaste en jobbknarkare. Jag gillar helt enkelt att jobba, säger Susanne med ett leende. (Susanne heter egentligen något annat.)
Anna Holmgren