Är den som arbetar åt ett plattformsföretag arbetstagare eller uppdragstagare?
Svaret avgör vem som är ansvarig för giggarnas arbetsmiljö, något som i dag är oklart. Men en anställning är ingen garanti för en god arbetsmiljö, enligt forskaren Niklas Selberg.
Frågan om gigarbetares ställning på svensk arbetsmarknad har återigen hamnat i fokus sedan Arbetsmiljöverket i oktober i år beslutade att plattformsföretaget Taskrunner ska betraktas som arbetsgivare.
Det är ett led i en granskning av arbetsförhållandena inom gigekonomin – ett regeringsuppdrag som ska vara färdigt nästa år. Totalt ska ett 50-tal företag inspekteras.
Beslutet innebär enligt Arbetsmiljöverket att de nu ställer samma arbetsmiljökrav på dem som driver verksamheten som de gör på traditionella arbetsgivare.
3 000 runners
Taskrunner har cirka 3000 så kallade runners knutna till sig via företagets app. De utför enklare uppdrag åt privatpersoner i deras hem, exempelvis flytthjälp eller montering av möbler.
Men eftersom företaget hävdar att man bara kopplar ihop två parter – en som vill ha ett jobb utfört med en som vill utföra det, och därmed är lika lite arbetsgivare som exempelvis Blocket – har man överklagat Arbetsmiljöverkets beslut till Förvaltningsdomstolen.
Företaget har fått ett föreläggande om vite på 75 000 kronor om man inte kartlägger arbetsmiljöriskerna och gör en handlingsplan för hur riskerna ska undvikas. Det handlar bland annat om ensamarbete, belastningsergonomi, kemiska arbetsmiljörisker och hot och våld.
Svensk Näringsliv har uttalat sig kritiskt till Arbetsmiljöverkets agerande och hävdar att kraven är orimliga. Om de fastställs kommer det att bli svårt för de här bolagen att överleva, menar man.
Kriterier för arbetstagare
Det som kommer att prövas i domstolen är arbetstagarbegreppet, en rättsregel som inte är lagstadgad.
För att få veta vem som är en arbetstagare i svensk rätt måste man läsa i Arbetsdomstolens praxis och förarbeten från 1975 års arbetsrättsreform.
– Det finns ett antal kriterier som man brukar hänvisa till. Men begreppet har aldrig tidigare prövats i en sådan här kontext så det blir spännande att se vad man kommer fram till, säger Niklas Selberg, arbetsrättsjurist vid Lunds universitet som forskar om gigekonomins konsekvenser.
Styrs via app
Det som talar för att Taskrunner kommer att betraktas som arbetsgivare är enligt honom att ”springarnas” arbetsåtagande är frivilligt, personligt och att de är underkastade kontroll och styrning via appen.
Å andra sidan kan de säga nej till uppdrag och själva bestämma över sin arbetstid, vilket istället talar för att de även fortsättningsvis ska betraktas som egenanställda eller entreprenörer.
De får heller ingen ersättning för utlägg och är inte förhindrade att ta andra uppdrag, vilket också lutar åt att de inte är arbetstagare.
Formell frihet
– Men eftersom den frihet som är förknippad med gigarbetet mest är formell och inte så värdefull i praktiken, som att de kan välja vilken väg de ska cykla, tror jag att de här företagen kommer att betraktas som arbetsgivare.
– Visserligen ter sig den övervakning och kontroll de utför via appen mjukare än när en förman gick omkring bland jobbarna, men dagens elektroniska verktyg ger stora möjligheter till en övervakning som inte är mindre ingripande för individen, säger Niklas Selberg.
Enligt honom har den här frågan ett stort prejudikatvärde och domen kommer därför sannolikt att överklagas till högsta instans.
Det innebär att det kommer att dröja flera år innan frågan är slutligt avgjord. Men ett klargörande om arbetstagarstatusen kommer inte per automatik innebära att gigarbetarnas arbetsmiljö förbättras dramatiskt.
Arbetsmiljöansvaret är i praktiken uttunnat för dem som jobbar i privatpersoners hem eller i offentliga miljöer. Det är bara i extremfall som man har anledning att ingripa och då genom att förhindra att arbetet utförs alls.
Facklig organisering en väg
Däremot menar Niklas Selberg att arbetstagarstatusen kan vara en nyckel till facklig organisering och i förlängningen kollektivavtal – huvudspåret i den svenska modellen för att förbättra arbetsvillkor.
– Det vi pratar om i termer av gigekonomi är en bild av hur arbetslivet skulle se ut utan fackföreningar och med stor konkurrens om arbetstillfällena. Att det finns en stor pool av människor som lever under så desperata förhållanden att de är tvungna att ta den här typen av arbeten är inte gigföretagens fel. De lever gott på situationen men är inte de som skapat den.
Ingen vet hur många som jobbar i gigekonomin i Sverige. Enligt den statliga utredningen Ett förändrat arbetsliv från 2017 har 2,5 procent av den arbetsföra befolkningen utfört arbete i ett plattformsföretag.
10 procent?
I en forskningsrapport från samma år – Work in the European Gig Economy – uppges att 10 procent av alla 16–65-åringar i Sverige utfört arbete åt ett sådant företag det senaste året.
Men båda undersökningarna är bristfälliga. Antalet som deltog var lågt, 178 respektive 189 personer. Några färskare siffror finns inte, enligt forskningsöversikten Arbetsvillkor och arbetsförhållanden i gigekonomin från december 2019, skriven av Johanna Palme, doktor i sociologi, och utgiven av Forte.
I rapporten pekas prioriterade forskningsbehov kring gigekonomin ut. Förutom bättre data om gigarbetets omfattning anges arbetsvillkor, arbetsmiljörisker, långsiktiga hälsoeffekter och eventuella inlåsningseffekter.
Använder allmän visstid
Nu rör det på sig i gigbranschen på flera håll. I november gick plattformsföretaget Yepstr ut i pressen med budskapet att de anställer de 5500 ungdomar de har i sina led.
Skillnaden mot tidigare blir enligt bolaget att det betalar semesterersättning och sköter pensionsinbetalningar åt ungdomarna som blir temporärt anställda. Därmed blir företaget också ansvarig för arbetsmiljön. Även hos Fodoora är cykelbuden anställda, en månad i taget.
Genom modellen kan den som inte jobbar fort nog eller lever upp till arbetsgivarens krav på andra sätt inte räkna med nya uppdrag. På så vis kan arbetsgivaren fortsätta att driva på arbetstagaren med krav som är svåra att leva upp till trots anställningen.
Inte förvånad
Niklas Selberg är inte förvånad över utvecklingen.
– I och med att vi i Sverige har anställningsformen allmän visstid, som i praktiken innebär att ett cykelbud under långa perioder kan vara anställd för en cykeltur i taget, riskerar företagen inte så mycket när de anställer.
Och det företag som vill följa Arbetsmiljöverkets krav på en arbetsgivare behöver enligt Niklas Selberg bara skriva en tillräckligt bra arbetsmiljöplan och lägga ut på sin hemsida. Då blir det svårt för myndigheten att komma längre.
– Om gigarbetarna ska få bättre arbetsförhållanden i framtiden så är det i slutänden kunden som måste vara beredd att betala mer för det man vill ha. Sannolikt skulle det leda till en nedgång i efterfrågan på de här tjänsterna.
Karin Södergren