Mjölkproducenterna är nöjda med automatiserade mjölkningsystem, som gör arbetsmiljön bättre. Men de tyngre arbetsuppgifterna faller på migrantarbetare. Det visar ny preliminär forskning.
En liten gård med ett tiotal kor som betar utanför den röda ladugården. Den traditionella, idylliska bilden av lantbruket har förändrats markant. Lantbruket har genomgått stora förändringar de senaste decennierna.
På 1980-talet fanns det över 40 000 mjölkgårdar, medan det i början av 2020 fanns under 5 000. Gårdarna blivit färre men större, och har alltså utvecklats från familjelantbruk till företag med anställda. Ny teknik och automatisering av gårdarna kom i början av 2000-talet då tekniken för robotmjölkning gjorde entré.
– Idag mjölkas merparten av korna av robotar, säger Lowe Börjeson, professor i kulturgeografi vid Stockholms universitet.
Förutsättningarna att driva mjölkgårdar är i dag annorlunda, och han och hans kolleger har studerat hur hållbarhet hänger ihop med hur man arbetar och med arbetsmiljö. Han har lett en treårig forskning med finansiering från Forte och Formas. Nu har de preliminära resultaten kommit.
Färre tunga arbetsmoment med automatisering
Resultaten visar att den nya tekniken har underlättat arbetet för många producenter. Den automatiserade mjölkningen har minskat behovet av att stiga upp tidigt på morgonen för att mjölka korna, och istället söker sig korna själva till robotarna när de vill bli mjölkade.
För många lantbrukare har den här utvecklingen inneburit ett mindre stressigt arbetsliv och en förbättrad arbetsmiljö, enligt Lowe Börjeson:
– Producenterna är nöjda. Tekniken ger dem ett friare liv och ett mindre tungt arbete, konstaterar han.
Förbättrade arbetsförhållanden kan bidra till en mer hållbar utveckling inom lantbruket.
Medan vissa stressmoment har försvunnit – som att vara på plats vid alla mjölkningstillfällen – har nya typer av stress uppstått. För lantbrukarna kan det innebära en ökad arbetsbörda när det gäller att hantera och tolka data från robotarna. I det tidiga skedet upplevde många mjölkproducenter att den ständiga jouren som automatiseringen förde med sig var stressig. Men många verkar ha hittat en balans där tekniken underlättar arbetet, istället för att orsaka stress, enligt Börjeson.
Den stora utmaningen ligger annanstans:
– Mest stressigt och jobbigt för lantbrukarna är att få tag på rätt personal, och personal som stannar och som det går bra att kommunicera med. Det är en nyckelfråga som alla bryr sig om, säger han.
Migrantarbetare tar över tunga arbetsuppgifter
Trots de positiva effekterna av automatiseringen har forskningen också visat på en lite oväntad konsekvens: En uppdelning av arbetet där lokalt rekryterad personal jobbar på de automatiserade gårdarna. Däremot har de större mjölkgårdarna, där mjölkrobotar inte används, har haft svårt att rekrytera lokal arbetskraft. Istället har de anställt arbetare från andra länder.
– Migrantarbetare utför ofta de mest fysiskt tunga och monotona uppgifterna, säger Lowe Börjeson.
Det betyder att de utsätts för större arbetsmiljörisker.
De gårdar som har implementerat mjölkrobotar har lättare att rekrytera lokal arbetskraft för andra, mindre monotona och fysiskt krävande uppgifter, som djurskötsel som kräver mänsklig närvaro och omsorg. Det leder till en tydlig uppdelning av arbetskraften, där migrantarbetare dominerar i de mest monotona och tunga fysiska arbetsuppgifterna, medan lokalt rekryterade arbetare i större utsträckning har lättare fysiska arbetsuppgifter.
Beroendet av migrantarbetare en hållbarhetsfråga
En annan viktig aspekt som framkommer i forskningen är beroendet av migrantarbetare, vilket kan innebära en risk för hållbarheten inom mjölkproduktionen. Forskarna pekar på covidpandemin, som påverkade tillgången på utländsk arbetskraft när gränser stängdes.
– Pandemin satte fingret på en sårbarhet i matproduktionen. Det är en beredskapsfråga, säger Börjeson.
Samtidigt är det en fördel att robotiseringen gör det lättare att hitta lokal arbetskraft och stärker gårdarnas förmåga att rekrytera och behålla personal. Det kan bidra till att minska sårbarheten inom branschen och göra lantbruket mer hållbart på lång sikt. Framöver tror Börjeson att automatiseringen ökar, inom mjölkning men också inom utfodring av djuren och mockning av stallar. Det kan enligt honom leda till en tendens mot ”mjölkfabriker”, men samtidigt visade forskningen att många mindre gårdar med ett femtio- eller hundratal kor och en eller ett par robotar var nöjda och inte såg ett behov av att skala upp verksamheten.
I den gröna omställningen har ett hållbart lantbruk en central roll. Diskussionerna går mot ett agroekologiskt jordbruk i samklang med naturen. Men även här dyker frågan om arbete upp:
– Den typen av jordbruk är i nästan alla fall arbetsintensiv. Det sätter ytterligare fokus på arbetet, och vem som ska utföra det. Det är en viktig fråga som vi forskare behöver sätta mer fokus på, säger Lowe Börjeson.
Jonna Söderqvist