Forskare och undervisande personal på universiteten har en utsatt position. En ny rapport från Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet visar att fyra av tio forskare och universitetslärare utsatts för hot, hat eller trakasserier på grund av sitt arbete.
Graden av trakasserierna varierar. Det kan handla om allt från elaka påhopp i sociala medier till fysiska konfrontationer. Det vanligaste är dock att hoten kommer via mejl och att avsändarna är studenter eller någon kollega.
Oavsett allvaret i hoten kan konsekvenserna av den hårda tonen vara förödande. Bland de utsatta forskarna och lärarna uppger 17 procent av kvinnorna och 16 procent av männen att de har övervägt att lämna akademin på grund av trakasserier och hot.
David Brax, senior utredare vid Nationella sekretariatet för genusforskning och en av rapportens författare, har själv en viss erfarenhet av att vara utsatt. För några år sedan hittades en bombatrapp utanför dörren till hans arbetsplats. Budskapet blev aldrig klarlagt och det fanns inget tydligt meddelande, men händelsen lämnade en bitter eftersmak.
– Då tog vi bort alla våra kontaktuppgifter från universitetets webbsida, vilket jag tror innebar en skada för oss. Att ingen kunde hitta oss betyder en rad uteblivna samarbeten som vi inte vet något om, säger David Brax.
Hotfulla mejl
Det finns extrema fall där universiteten har fått motta dödshot utifrån och där förtvivlade forskare har valt att lämna sina ämnen eller sina jobb. De händelserna får ofta stor uppmärksamhet i medierna, men är egentligen inte typiska för alla utsatta forskare.
Det vanligaste är istället personliga hot och kränkningar som skickas direkt till lärarens eller forskarens mejlkorg, eller uttrycks i olika sammanhang på sociala medier.
– Vår kartläggning visar att problemet är långt mycket större än man tidigare har förstått, säger David Brax.
Studien som genomförts tillsammans med SULF och Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF bygger på en enkät med 2 995 SULF-medlemmar.
Nästan fyrtio procent av dem som svarade uppger att de någon gång blivit utsatta för hot eller trakasserier under sin karriär. Siffran kan jämföras med undersökningar av exempelvis politiker och journalister som visar på liknande resultat.
– Det är vanligast att män uppfattas vara förövarna och kvinnliga akademiker är något mer utsatta än manliga, säger David Brax.
Rapporten pekar också på att vissa akademiska discipliner är mer i skottgluggen än andra. Forskare och lärare inom humaniora och samhällsvetenskap verkar vara särskilt utsatta för trakasserier. Resultatet är inte helt oväntat, enligt David Brax.
– Jag är mer förvånad över att utsattheten är så pass jämnt fördelat över alla discipliner. Om man utesluter humaniora och samhällsvetenskap är det fortfarande över trettio procent av de svarande som har drabbats, säger han.
Censurerar sig
Rädslan för hot och hat kan vara nästan lika jobbig som att utsättas i realiteten. Enligt rapporten svarade 39 procent av de intervjuade att oron kan vara tillräcklig för att det ska få negativa konsekvenser. Många lärare berättar att de undviker vissa laddade ämnen i undervisningen eller avstår från att uttrycka sig politiskt i sina akademiska sammanhang.
– När man börjar censurera sig eller låter bli att kommunicera sin forskning har en skada redan skett. Om inte forskare kan arbeta utan rädsla för repressalier, undermineras hela det akademiska systemet, säger David Brax.
Vid sidan om att sprida materialet från rapporten vill sekretariatet fortsätta att undersöka faktorerna bakom trakasserierna och rädslan för dem. Till exempel i vilka undervisningssituationer som universitetslärarna är som mest utsatta– Mycket handlar om att förbättra arbetsmiljön generellt. Många lärare arbetar helt ensamma och har ofta en stor arbetsbörda. Bristen på resurser och undervisningstid riskerar att skapa friktion gentemot kollegor och studenter.
David Brax ställer sig också frågande till det bristande stödet för utsatta forskare. Enligt rapporten uppger en tredjedel av dem som drabbats att de inte visste vart de skulle vända sig för att få hjälp.
– Folk tror att det inte kommer att leda till något, och många som söker stöd får istället problem. Det är en av de största utmaningarna, säger han.
David Brax tycker att det saknas en tydlig väg att gå för att hantera hot eller trakasserier i universitetsmiljön. Säkerhetsavdelningarna är ofta inte involverade i de här frågorna, och det saknas en sammanhållen policy för hur man bäst skyddar forskare och lärare från hot.
– Det är avgörande att alla vet vart de kan vända sig om de utsätts för hot eller trakasserier. Det behövs också en ökad förståelse för säkerhetsfrågor på arbetsplatserna, säger han.
Lotta Engelbrektson