Kroppsburen kamera kan både lugna och trigga

”Nu slår jag på kameran!”

Alla poliser i yttre tjänst har sedan några år en kroppsburen kamera. När den aktiveras kan det bidra till en ökad trygghet för den som gör ingripandet – men det finns också våldssituationer som kamerorna i stället kan förvärra. Det visar en ny studie.

– De flesta poliser i vår studie är positiva till kamerorna, men det finns också sådana som är skeptiska till att de används, säger Alexandra Bogren, docent i sociologi vid Södertörns Högskola.

Tillsammans med kollegan Daniel Castillo på samma lärosäte har hon intervjuat ett 30-tal poliser i yttre tjänst och även följt med poliser som är utrustade med kroppskameror på arbetspass. De intervjuade hör till tre olika lokalpolisområden. Områdena är avidentifierade i studien, men beskrivs som ett stadsområde och två ytterstadsområden, där det ena har större utmaningar med många bidragsberoende och låg utbildningsnivå. Förtroendet för rättsväsendet är generellt lite lägre i de två ytterstadsområdena. Efter intervjufasen följde forskarna med poliserna på arbetspass under sammanlagt 200 timmar.

– Vi valde de här områdena för att vi ville ha en bredd i urvalet, förklarar Daniel Castillo.

Säkrar bevis och ökar tryggheten

Polisernas egen attityd till kamerorna – som ska användas av alla i yttre tjänst sedan 2023 – varierar.  Många ser positiva effekter.

– Av de som är positiva för många fram att kameran kan vara bra för att säkra bevis och för att öka den egna tryggheten. Flera berättar också att de använder kameran strategiskt; i en situation där våldet skulle kunna eskalera meddelar de att ”nu startar jag kameran”, med tanken att den som ingripandet görs emot ska ta ett steg tillbaka, förstå att det är dags att backa lite, säger Alexandra Bogren.

Ofta fungerar det just så, och poliserna känner en ökad trygghet.  Men det kan finnas situationer där reaktionen blir den motsatta och våldet eskalerar, berättade några av de intervjuade.

– Det hade hänt att budskapet i stället tolkades som en svaghet från polisens sida ”Okej, du behöver starta kameran för att du är rädd för mig.”, säger Daniel Castillo.

Bland de som blev föremål för ingripanden med kamera kunde rädslan för vad filmerna skulle användas till leda till ökad frustration, i synnerhet om det handlade om personer under påverkan av alkohol, narkotika eller psykisk ohälsa. ”Ska det här visas i Rapport?” kan en farhåga vara.

Bedöma egen insats

Bland de intervjuade poliserna fanns också exempel på att den sparade filmen från ett ingripande kunde användas för att bearbeta en traumatisk upplevelse eller för att lära sig mer och bedöma sin egen insats.

– Vi hade en av de intervjuade som berättade att han hade sparat en film på det sättet efter en uttryckning på ett självmordsförsök. Han tappade det brytverktyg som skulle användas för att de skulle komma in i lägenheten, och var tvungen att vända om. När de väl kom in var det för sent, personen var redan avliden. Han ältade situationen för sig själv – var det hans fel, hur lång tid extra tog det egentligen för att han hade fumlat? När han gick tillbaka till filmen kunde han konstatera att det bara hade handlat om några sekunder, och att det därför inte hade haft någon betydelse, säger Alexandra Bogren.

Rädsla för kontroll

Bland de poliser som uttrycker skepsis mot kamerorna uttryckte vissa farhågor för hur kamerorna skulle kunna användas utan deras vetskap, för att kontrollera dem. Trots att reglerna i Sverige är tydliga kring att det är den enskilda polisen som startar kameran fanns det hos dem en rädsla att de skulle kunna användas av någon annan, en överordnad, för att kontrollera.

– Det var inte så många av de vi åkte med som var skeptiska – men det kan ju också i någon mån handla om urvalet här. De som vi intervjuade och som lät oss åka med dem kan ju tänkas vara mer positiva generellt, säger Alexandra Bogren.

Kamerorna ställer också en del nya krav på hur den enskilda polisen ska agera. När är det lämpligt – eller olämpligt – att starta kameran? Vilka integritetshänsyn måste man ta?

– Det finns ju regler om kameraövervakning och integritet, till exempel att man ska vara försiktig med att filma barn under 15 år. En polis i vår undersökning berättade om hur hen hanterade det här vid ett ingripande i en familj, en tidig morgon, där det fanns barn som just hade gått upp ur sängen. Hen hade då valt att hålla handen för kameran när barnen annars hade dykt upp i bild, men låta ljudet rulla för att det behövdes för att dokumentera bevis i situationen, säger Alexandra Bogren.

Att i efterhand använda kamerans dokumentation för att kunna visa att man har gjort rätt kan också vara viktigt i en situation där polisen till exempel anmäls för övervåld.

– En del pratar om att hålla ryggen fri, och att det är en ökad trygghet, säger Daniel Castillo.

Men tryggheten man kan känna tack vare kameran är ju inte absolut, fortsätter han.

– Det finns ju en dimension av att det är någon typ falsk trygghet här också – man kan känna sig trygg, men om någon smäller till en så minskar ju inte det smärtan.

Birgitta Ländin