Johannes Lindén fascinerades av att mäta det som var ”omöjligt” att mäta och halkade in på ljusforskning. Här undersöker han ljuset på Kungliga biblioteket i Århus tillsammans med Thomas Dau Larsen på biblioteket. Foto: DTU

Flimmerförvirring!

Ljusforskarna har en annan och alldeles egen definition av flimmer än den gängse. Den har sina rötter i tidig forskning om ljussvängningar – i biograferna. Detta kan ibland göra det lite krångligt när de vill kommunicera med allmänheten.
Enligt Svenska akademiens ordlista och andra ordböcker kan ordet ”flimra” betyda skimra dallrande, vibrera, skälva. Och ”flimmer” kan betyda orolig rörelse, rytmrubbning, dallrande ljus exempelvis på tv-bild, och det finns som del i ord som hjärtflimmer och flimmerhår. För ljusforskarna är flimmer ett av tre fenomen som kan uppstå när människor tittar på en ljuskälla med vissa frekvenser, och under
olika förhållanden:
* Det fenomen som forskarna definierar som flimmer är när en person ser att ljusintensiteten varierar vid vissa frekvenser – och varken människan eller ljuskällan rör på sig. Som när biobesökaren tittar på filmduken. Detta sker bara vid låga frekvenser, under 90 Hz.
* Något som forskarna kallar stroboskopiska effekter uppstår när ljuskällan (eller något som är belyst) rör sig.
* Vid ögonrörelser kan personen se ett mönster under det korta ögonblick som ögonen rör sig. Man talar ibland om spökeffekter eller fantommatriser. (Forskarna använder oftast det engelska uttrycket ”phantom arrays”). Detta kan man råka ut för även vid frekvenser som är betydligt högre än 90 Hz. Dessa tre synbara effekter är resultat av ljussvängningarna. Men även om man inte ser några effekter, kan svängningarna påverka hjärnan. Detta är sådant som forskarna vill ta reda på mer om.

Uppmuntrar till tvärvetenskap

–Vi försöker uppmuntra varandra till ett tvärvetenskapligt samarbete inom ljusforskning, säger Johannes Lindén, som 2021 var med om att ta initiativ till ett ”ljussamarbetsnätverk”, Light Collaboration Network, för ljusforskare men också för andra som är intresserade av ljusfrågor. I nätverket finns efter ett år forskare vid universitet och tekniska högskolor i Lund, Jönköping, Stockholm och Umeå. Man vill samla forskare från många olika ämnen och inriktningar och där finns nu exempelvis arkitekter, optiker, ljusdesigner, fysiker och biologer. Det finns olika utbildnings- och forskningsspår vid de olika institutionerna, berättar Johannes Lindén, som är nätverkets koordinator.
Vid Jönköpings tekniska högskola finns en utbildning för ljusdesigner. Myriam Aries, professor i belysningsvetenskap, leder forskning inom bland annat ljusets inverkan på den mänskliga hälsan, med fokus på utbildnings- och arbetsmiljöer.
Vid KTH Arkitektur i Stockholm utbildar man också ljusdesigner och där forskar Ute Besenecker och hennes kollegor om så vitt skilda ting som om hur utomhusbelysning påverkar vilda djur, och vad belysning betyder för inlärningsmiljöer.
Vid Umeå universitet leder Katarina Wulff, Institutionen för strålningsvetenskaper, forskning om hur dagsljus och artificiellt ljus påverkar människors sömn och dygnsrytm på nordliga breddgrader.
–Vi övar oss på att prata med varandra, för vi pratar olika språk inom olika discipliner, säger Johannes Lindén. Vi behöver öka förståelsen för varandra och har mycket att lära av varandra.


Mats Utbult