Svenskt lantbruk utsätts för djurrättsaktivism. Många av gårdarna har anställda som är oroade.
– Det är ett stort psykosocialt arbetsmiljöproblem, säger professor Peter Lundqvist, en av författarna bakom den första vetenskapliga studien om hot och brott i lantbruket.
Det var i höstas som djurskötarna på ett grisstall i södra Sverige plötsligt stod öga mot öga med djurrättsaktivister som hade tagit sig in i stallarna.
– Ingenting hände, aktivisterna försvann, men de anställda tyckte det var otäckt. Vi ser allvarligt på det, säger Jörgen Gustavsson som är ombudsman på djurskötarnas fackförbund Kommunalarbetarförbundet.
Efter händelsen i höstas har Kommunal inte fått kännedom om liknande fall, men det skapade oro bland anställda på närliggande gårdar.
Klump i magen
Svenskt lantbruk utsätts för djurrättsaktivism. Många av gårdarna har
anställda som är oroade.
– Det är ett stort psykosocialt arbetsmiljöproblem, säger professor Peter Lundqvist, en av författarna bakom den första vetenskapliga studien om hot och brott i lantbruket.
Djurrättsaktivismen tar sig många uttryck. Det kan vara allt från smygfilmer från djurstallarna, klotter på stallväggar till trakasserier på sociala medier, visar ny forskning från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och Kungliga tekniska högskolan, KTH.
Det är första gången som forskare tar ett helhetsgrepp på de hot och brott som lantbrukare utsätts för och vilka följder det får för lantbrukarnas hälsa och liv.
– Även om det är få gårdar som drabbas, så blir konsekvensen av fenomenet en rädsla för att vara den som blir utsatt nästa gång. Det är ett stort psykosocialt arbetsmiljöproblem, säger Peter Lundqvist.
Forskningen har fokus på djurproducenterna, och inte på anställda. Men flertalet djurgårdar har ändå arbetstagare som också berörs.
– Det är många som går runt med en klump i magen, säger Peter Lundqvist.
Camilla Backlund är arbetsmiljöexpert på Gröna arbetsgivare.
–Till exempel smygfilmningar från ett stall skapar en olustkänsla bland djurvårdarna, som värnar om djuren, säger hon.
Efter att aktivisterna i höstas tog sig in i grisstallarna skickade Kommunal ut information till sina medlemmar.
– Backa undan, konfrontera inte och larma i första hand arbetsgivaren som i sin tur kan polisanmäla, lyder Jörgen Gustavssons och Kommunals råd till de anställda.
Som arbetsgivare är oron, eller olustkänslan, viktig att lyfta och hantera med de anställda, betonar Camilla Backlund på Gröna arbetsgivare.
– Tala med anställda om aktivismen och följ upp hur de mår. Den checken är viktig att göra,
säger hon.
Inte många frågor
Gröna arbetsgivare har inte fått så många frågor kring djurrättsaktivism, vilket Camilla Backlund tror kan bero på att lantbrukare främst ser frågan som polisiär.
Men hon betonar att det också är en arbetsgivarfråga när anställda berörs.
Peter Lundqvist lyfter vikten av att företaget satsar på och involverar sin personal i beredskapen och hanteringen. Forskningen visar att djurproducenterna hanterar aktivismen främst med hjälp av brottsbekämpande åtgärder, till exempel genom att sätta upp kameraövervakning eller genom att använda sig av väktarservice.
Om en gård drabbas av aktivism, ska det polisanmälas, understryker både Camilla Backlund och Peter
Lundqvist. Men i forskningen framgår att sex av tio lantbrukare inte polisanmäler misstänkta brott.
– Det tyder på ett lågt förtroende för att få stöd och hjälp från samhället, säger han.
Vid kriser eller attentat spelar de samhälleliga resurserna, som polisen, en viktig roll. Att polis en inte kommer inom rimlig tid på landsbygden kan bidra till oroskänslan.
Jonna Söderqvist