En enorm mängd data om alla 1 200 flygplanslastare runt om i Sverige och deras arbetsmiljö samlas nu in av forskare med hjälp av mätare, enkäter och videobilder. Alla fakta är bitar i ett pussel som till sist ska visa hela bilden.
Här är tredje avsnittet i vår artikelserie om projektet ”Skadefria cargo- och flygplanslastare”.
Lennart Pettersson pustar ut med en kopp kaffe i pausrummet efter ett arbetspass inne i bagageutrymmet i ett Lufthansa-plan. Där har han fått ligga på händer och knän för dra ut bagaget och lämpa över det på bandet.
Han tycker att arbetsmiljön är besvärlig, men att den har blivit bättre för lastarna under de år han arbetat här, sedan 1983. Nu finns det fler hjälpmedel, men å andra sidan har det blivit mer jobb och färre lastare. Ändå trivs han.
– Jag tycker om kamratskapet här och att vara ute på dagarna, men numera har jag problem med ryggen. Kylan och värmen tar också på kroppen, säger han.
Han är en av dem som ställt upp som frivillig i projektet ”Skadefria cargo- och flygplanslastare”. Han bär idag tre mätare på kroppen och han har också blivit videofilmad när han arbetar.
– Syftet är gott. Därför ställer jag upp, säger Lennart Pettersson.
Alla lastare som deltar gör det frivilligt. De måste infinna sig en halvtimma innan skiftet börjar för att få på sig utrustningen.
Tuffa arbetsvillkor
Vid sidan om Lennart Pettersson i pausrummet sitter denna förmiddag Catherine Trask. Hon är en av forskarna som följer flygplanslastarna. Med hjälp av mätarna, så kallade inklinometrar, kan hon se varje position och kroppsrörelse som en lastare har gjort under sitt skift på Arlanda flygplats.
– Vi ska ta reda på hur lastarna använder armar och rygg i sitt arbete. Det finns inga uppgifter idag om hur det verkligen ser ut, berättar hon.
Catherine Trask kommer från Kanada, och är gästforskare vid Centrum för belastningsskadeforskning vid Högskolan i Gävle. Också hemma i Vancouver studerade hon flygplatser och de som arbetar där. Hon tycker om att fördjupa sig i arbetsvillkoren och att försöka att göra jobbet lättare.
Det har varit tuffa arbetsvillkor på Arlanda, även för en forskare.
– Här har jag jobbat nattskift och i 20 minusgrader, normalt är mitt forskningsarbete mer att likna vid kontorsarbete, berättar hon.
Under tre arbetsdagar bär lastarna mätarna på kroppen. De tre dosorna sätts fast i en sele på ryggen och en på vardera arm med hjälp av tejp. De sitter under kläderna och syns inte alls. Men hela tiden samlar de in mätdata.
Mätdata blir kurvor
När skiftet är slut laddar Catherine över mätdata i en bärbar dator. Där blir de till ett streckdiagram, där strecken blir tätare och högre ju mer armen lyfts och belastas.
Catherine Trask visar diagram från gårdagens mätningar som nu finns i datorn.
– Här användes höger arm, och här vänster. Och här är det rast, förklarar hon och pekar på skärmen.
– Vi registrerar arbetsställningar för höger och vänster arm och rygg från varje person. Vi kan se hur länge var och en till exempel arbetar med armarna över skuldrorna eller hur många gånger han böjt sig framåt.
Samma personer blir också videofilmad fyra timmar under sina skift. Catherine Trask följer varje rörelserna med kameran.
– Vi filmar för att ta reda på om det är mer ekonomiskt lönsamt att använda video i stället för mätutrustning när vi undersöker lastarnas arbetsställningar. Våra mätare är mycket dyra, de kostar nästan 9 000 kronor styck. Det är mycket billigare att filma, men filmobservationer ger inte lika tillförlitliga resultat, förklarar hon.
Svart på vitt
Videon ska analyseras av en ergonom, som går igenom cirka 500 bilder från varje person och uppskattar hur mycket personen i fråga vrider sig, böjer sig, och så vidare. Resultatet av observationerna jämförs med mätningarna för att se om de två sätten att samla data stämmer överens. Om inte ska forskarna ta reda på vilka skillnaderna är.
Speciellt besvärliga arbetsuppgifter kan till exempel vara när en lastare måste krypa på händer och knän inne i planet och dra fram väskor och föra över dem på ett lastband, men också att skjuta på tunga bagagevagnar. Särskilt vintertid är halkrisken stor.
– Mätningarna ger svart på vitt på vilka arbetsuppgifter som är mest ansträngande. Vårt arbete ska i slutändan resultera i förslag på förbättringar på arbetsplatsen, men vi vet ännu inte var dessa förbättringar bäst kan sättas in eller hur de ska se ut.
Förbättringarna kan bli kostsamma. Men forskningen hjälper till att ge objektiva värden som är svåra att bortse ifrån för arbetsgivare och arbetstagare.
¬ Jag har intrycket att arbetsgivarna här har bra relationer med lastarna och att man verkligen vill förbättra arbetsvillkoren. Men det är alltid bra att ha svart på vitt på hur saker och ting ser ut, förklarar Catherine Trask.
Enkät om hälsa
I projektet ska lastarna också fylla i en stor enkät om sin fysiska och psykosociala arbetsmiljö och hälsa. Eva Bergsten, forskare från Centrum för belastningsskadeforskning arbetar just nu med den. Alla 1 200 lastare som jobbar på de sex flygplatserna som ingår i projektet ska svara. En del av dem ska också bli intervjuade separat.
Enkäten består av olika validerade, alltså pålitliga, delar, för att resultatet ska kunna jämföras med andra yrkesgrupper, där man använt samma frågor.
En del av enkäten handlar om den psykosociala arbetsmiljön, en annan kommer från Nordisk ministerrådet och handlar om kroppsliga besvär. En tredje del handlar om tillbud, olycksfall och arbetssjukdomar.
– Lastarna pratar ofta om arbetsskador och besvär i rygg och knän, men vi vet inte riktigt hur det ser ut för hela gruppen . Det ska vi ta reda på nu, förklarar Eva Bergsten.
Enkäten tar upp arbetsgemenskapen och ledarskapet och om det finns utvecklingsmöjligheter. Dessutom ska data om sjukfrånvaron samlas in, liksom arbetsskadeanmälningar och tillbud från de olika bolagen. Projektet handlar alltså även om den del av arbetsmiljön som rör schemaläggning, arbetsorganisation, kvalitet och produktivitet.
Lönsamma investeringar
Så fort enkätinsamlingen är klar kommer svaren att analysera i ett datorprogram. En delrapport med de första resultaten ska vara klar till slutet av juni.
– Det blir komplicerat att baka ihop enkäten med intervjuer och företagsdata, tror Eva Bergsten.
Resultatet på sikt ska bli en bättre arbetsmiljö.
– Vi ska lägga fram förbättringsförslag och rekommendationer till parterna och de ska vara konkreta och realistiska. Parterna får sedan jobba vidare med att bedöma vilka förändringar de vill genomföra. Vi lyfter också fram positiva bilder hur arbetsmiljön kan bli bättre.
Avgörande för om förslagen ska kunna drivas igenom är hur dyra de blir att förverkliga.
– Vi samlar in data om kvalitet och produktivitet och kan på så sätt studera om det stämmer som vi tror att ett företag, som jobbar på ett effektivt sätt och där de anställda mår bra, har hög produktivitet och alltså är lönsamt.
Hela projektet ska vara klappat och klart i juni 2012. Tya, Transportbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd, leder projektet, som Afa Försäkring finansierar. Centrum för belastningsskadeforskning har hand om forskningsdelen. Något liknande forskningsprojekt om flygplanslastare har aldrig gjorts tidigare någonstans.