Hur tackla nano i arbetsmiljön? Arbejdstilsynet vägleder!

2017-10-06

 

Hur tacklar du nanoämnen i arbetsmiljön?
Danska Arbejdstilsynet vägleder dig!  
 
 
Arbetsgivare och fack i Danmark har gemensamt krävt att arbetsmiljömyndigheten Arbejdstilsynet ska ta itu med de nya riskerna med nanomaterial på arbetsplatserna. Det är en direkt följd av att arbetsmiljöforskare har kunna visa att riskerna verkligen finns. Första steget var en vägledning, från Arbejdstilsynet, en ”AT–vejledning”, om hur man ska förebygga hälsorisker för dem som arbetar med tillverkade nanomaterial.
Nästa steg är de första gränsvärdena för tre nanomaterial –  läs om det i en annan artikel här på arbetsmiljöforskning.se.
Vejledningen handlar om risken för att bli utsatt för nanomaterial, om arbetet med nanomaterial, och om hur man förebygger att man blir utsatt.  I vejledningen står det att de ansvariga på arbetsplatserna ska ”bedöma risken vid arbete med nanomaterial för varje ämne eller material”, och man konstaterar:
 
”Forskning pekar på att partiklar i nanoform är mer hälsovådliga än om partiklarna inte är i nanoform. Det är därför helt centralt att verksamheterna ser till att de anställda inte blir påverkade i onödan.”
Arbejdstilsynet konstaterar att den största risken är att man andas in luftburna nanopartiklar, och det sker oftast när man arbetar med att framställa produkter med nanomaterial,  forska, hantera nanomaterial på lager, reparera, sälja och skrota nanomaterial.
 Vejledningen slår fast att arbetsgivaren ska se till att planera och organisera arbetet med nanomaterial så att de anställda kan utföra det på ett säkert sätt. Och om det finns risk för att anställdas blir utsatta för nanomaterial ska de eliminera eller minimera risken så mycket som möjligt, så att de anställda inte blir påverkade i onödan.
Precis som med andra farliga ämnen ska arbetsgivaren kartlägga och bedöma risker i en så kallad ”Kemisk arbejdspladsvurdering”, ungefär kemisk skyddsrond. Där ska man ta fram fakta om följande punkter:
¤ Nanomaterialens farliga egenskaper
¤  I vilken grad som anställda blir utsatta, hur de blir utsatta, och hur länge de blir utsatta.
¤ Omständigheterna vid nanoarbetet, däribland vilken mängd ämnen och material som de anställda använder.
¤ Effekterna av de förebyggande åtgärder som man har vidtagit, eller ska vidta.
¤ Arbetsmiljöverkets gränsvärden för farliga ämnen och material.¤ Leverantörernas säkerhetsblad –  där kan det exempelvis under en punkt om fysisk–kemiska egenskaper finnas upplysningar om fördelningen av storlek och ytstorlek
Man kan, enligt Arbejdstilsynet, bedöma de farliga egenskaperna hos nanomaterial utifrån tre utgångspunkter:
* ¤  Eventuell märkning och klassificering
* ¤  I vilket fysiskt tillstånd det uppträder: pulver, aerosol (partiklar i damm, rök etc), granulat (gryn–  eller kornform), pasta eller vätska.
* ¤  Rekommenderade gränsvärden, exempelvis från det amerikanska arbetsmiljöinstitutet.  NIOSH 
   
Det finns ännu inga internationellt fastställda gränsvärden på nanonivå, konstaterar Arbejdstilsynet, men rekommendationer till gränsvärden från amerikanska NIOSH rekommendationer ligger mellan 30 och 1000 gånger lägre för några nanomaterial, som  titanoxid, kolnanorör och färgämnet kimrök (carbon black).  Det är dessa tre som Arbejdstilsynet nu tar fram gränsvärden för.
Här är en del av Arbejdstilsynets checklista för en kemiska skyddsrond inriktad på nanorisker:
¤  Vilka nanomaterial använder man på arbetsplatsen?
¤  Är det frigjorda nanomaterial, eller kan de frigöras från en produkt?
¤  Vilka är nanomaterialens farliga egenskaper?
¤  Hur mycket använder man nanomaterial?
¤  Kan nanomaterial frigöras i olika stadier av produktionsprocessen?
¤  Kan nanomaterial skada celler, vävnad eller organ?
¤  Hur kommer nanomaterialet kunna spridas?
¤  Hur är effekterna av de förebyggande åtgärderna?
   
 För att genomföra skyddsronden ska arbetsgivaren hämta in nödvändiga uppgifter från leverantören och andra källor som ämnesdatabasen hos EUs kemimyndighet.
 Arbetsgivaren ska utarbeta en handledning för hur man på arbetsplatsen ska hantera ämnen som det finns ”säkerhetsdatablad” för från leverantören. Men det är inte alls säkert att sådana finns. 
När skyddsronden visar att det finns risker, ska man använda de vanliga principerna för att förebygga skador, i en fallande skala där de första punkterna är det som man först och främst ska rikta in sig på, så långt det är möjligt:
* ¤ Ersätt eller minimera det farliga nanoämnet
* ¤ Förändra arbetsplatsen och arbetssätt, exempelvis genom att kapsla in dammiga delar av arbetsprocessen, som till exempel när man tar fram nanomaterial ur förpackningar, och blandar olika material.
* ¤ Använd tekniska hjälpmedel, som ventilation, så att man  exempelvis kan avlägsna nanodammet på platsen där det uppstår.
* ¤ Minimera antalet anställda som blir påverkade av nanomaterial.
* ¤ Använd arbetsmetoder för säker hantering, lagring och transport av nanomaterial.
* ¤ Använd lämpliga personliga skyddsmetoder mot nanodamm, som andningsmask, dammavvisande arbetskläder, ändamålsenliga handskar och tätslutande skyddsglasögon. Om det handlar om de farligaste nanomaterialen, som kolnanorör, ökar kraven: friskluftsförsett andningsskydd och tätslutande dammavvisande heldräkt (”rymddräkt”).
   
Ofta behöver man kombinera flera åtgärder, och ta in expertis utifrån om man själv saknar kunskap.
Arbejdstilsynet slår fast att man på arbetsplatsen måste bedöma om man kan använda ett annat ämne, en annan arbetsmetod, eller om man kan använda ämnet i den form som är minst riskabel.
 Istället för att ha nanomaterial i pulverform, kan man exempelvis överväga att använda det i form av vätska, pasta eller granulat.
Vejledningen tar också upp frågor om utbildning, instruktion och kontroll: De anställda måste lära sig att arbeta med nano riskfritt och få information om nanomaterialens särskilda egenskaper och hälsorisker. 
 Man pekar på att det behövs regler för städning och rengöring för att minimera risker, liksom hygienkrav som att tvätta händerna med tvål och vatten innan man äter, och när arbetsdagen är slut.
 Använda säckar, påsar och annat där man förvarat nanopulver, måste man hantera och transportera bort på ett sådant sätt, att man inte utsätter dem som hanterar avfallet för risken att bli utsatt för nanomaterial.
   
  Mats Utbult
Arbetsmiljöverkets vägledningar har lite olika utformning. Gemensamt är att de ”förtydligar innebörden av föreskrifterna, ger rekommendationer, bakgrund och hänvisningar, men är inte tvingande som föreskrifter”, Så beskriver verket vägledningen till föreskrifterna om kemiska hälsorisker.
   
  Arbejdstilsynets AT-vejledningar är mer precist definierade till innehåll, och har en starkare ställning i samband med en inspektion.
  Arbejdstilsynet förklarar att en vejledning vägleder om hur man ska tolka reglerna i arbetsmiljölagstiftningen. Man använder dem för att fördjupa och förklara ord och formuleringar i regelverket och förklara hur man kan följa kraven i reglerna, utifrån Arbejdstilsynets praxis, utifrån beslut och domar.
   
  På Arbejdstilsynets nätplats skriver man att AT–vejledningar inte är bindande, men bygger på regelverk som är bindande.
  Om man väljer andra metoder än de som finns i vejledningen, kommer Arbejdstilsynet ”värdera om den valda metoden är lika bra och i överensstämmelse med reglerna”. På det sättet har vejledningen en starkare ställning än den svenska vägledningen.
  Arbejdstilsynet skriver slutligen: 
  ”När en AT-vejledning återger bindande metodkrav etc från lag eller kungörelse, ska företagen följa de berörda metoderna. Det kommer alltid att framgå av en AT–vejledning när bindande metodkrav etc återges”.
   

Arbetsgivare och fack i Danmark har gemensamt krävt att arbetsmiljömyndigheten Arbejdstilsynet ska ta itu med de nya riskerna med nanomaterial på arbetsplatserna. Det är en direkt följd av att arbetsmiljöforskare har kunna visa att riskerna verkligen finns. Första steget var en vägledning, från Arbejdstilsynet, en ”AT–vejledning”, om hur man ska förebygga hälsorisker för dem som arbetar med tillverkade nanomaterial.

Nästa steg är de första gränsvärdena för tre nanomaterial –  läs om det i en annan artikel här på arbetsmiljöforskning.se: Olika syn på gränsvärden för nanomaterial i Sverige och Danmark. Om forskningen som ledde fram till arbetet med vejledning och gränsvärden - läs artikeln Dansk storsatsning kring nanomaterial gav kunskap om hot och bot

Vejledningen handlar om risken för att bli utsatt för nanomaterial, om arbetet med nanomaterial, och om hur man förebygger att man blir utsatt.  I vejledningen står det att de ansvariga på arbetsplatserna ska ”bedöma risken vid arbete med nanomaterial för varje ämne eller material”, och man konstaterar:

 

”Forskning pekar på att partiklar i nanoform är mer hälsovådliga än om partiklarna inte är i nanoform. Det är därför helt centralt att verksamheterna ser till att de anställda inte blir påverkade i onödan.”


Arbejdstilsynet konstaterar att den största risken är att man andas in luftburna nanopartiklar, och det sker oftast när man arbetar med att framställa produkter med nanomaterial,  forska, hantera nanomaterial på lager, reparera, sälja och skrota nanomaterial.

 Vejledningen slår fast att arbetsgivaren ska se till att planera och organisera arbetet med nanomaterial så att de anställda kan utföra det på ett säkert sätt. Och om det finns risk för att anställdas blir utsatta för nanomaterial ska de eliminera eller minimera risken så mycket som möjligt, så att de anställda inte blir påverkade i onödan.

 

Nano i kemisk skyddsrond

Precis som med andra farliga ämnen ska arbetsgivaren kartlägga och bedöma risker i en så kallad ”Kemisk arbejdspladsvurdering”, ungefär kemisk skyddsrond. Där ska man ta fram fakta om följande punkter:

 

¤ Nanomaterialens farliga egenskaper

¤  I vilken grad som anställda blir utsatta, hur de blir utsatta, och hur länge de blir utsatta.

¤ Omständigheterna vid nanoarbetet, däribland vilken mängd ämnen och material som de anställda använder.

¤ Effekterna av de förebyggande åtgärder som man har vidtagit, eller ska vidta.

¤ Arbetsmiljöverkets gränsvärden för farliga ämnen och material.¤ Leverantörernas säkerhetsblad –  där kan det exempelvis under en punkt om fysisk–kemiska egenskaper finnas upplysningar om fördelningen av storlek och ytstorlek

 

Märkning, fysiskt tillstånd och gränsvärden

Man kan, enligt Arbejdstilsynet, bedöma de farliga egenskaperna hos nanomaterial utifrån tre utgångspunkter:

 

¤  Eventuell märkning och klassificering

¤  I vilket fysiskt tillstånd det uppträder: pulver, aerosol (partiklar i damm, rök etc), granulat (gryn–  eller kornform), pasta eller vätska.

¤  Rekommenderade gränsvärden, exempelvis från det amerikanska arbetsmiljöinstitutet.  NIOSH 

 

Arbejdstilsynets nanochecklista

Det finns ännu inga internationellt fastställda gränsvärden på nanonivå, konstaterar Arbejdstilsynet, men rekommendationer till gränsvärden från amerikanska NIOSH rekommendationer ligger mellan 30 och 1000 gånger lägre för några nanomaterial, som  titanoxid, kolnanorör och färgämnet kimrök (carbon black).  Det är dessa tre som Arbejdstilsynet nu tar fram gränsvärden för.

Här är en del av Arbejdstilsynets checklista för en kemiska skyddsrond inriktad på nanorisker:

 

¤  Vilka nanomaterial använder man på arbetsplatsen?

¤  Är det frigjorda nanomaterial, eller kan de frigöras från en produkt?

¤  Vilka är nanomaterialens farliga egenskaper?

¤  Hur mycket använder man nanomaterial?

¤  Kan nanomaterial frigöras i olika stadier av produktionsprocessen?

¤  Kan nanomaterial skada celler, vävnad eller organ?

¤  Hur kommer nanomaterialet kunna spridas?

¤  Hur är effekterna av de förebyggande åtgärderna?

 

 För att genomföra skyddsronden ska arbetsgivaren hämta in nödvändiga uppgifter från leverantören och andra källor som ämnesdatabasen hos EUs kemimyndighet.

 Arbetsgivaren ska utarbeta en handledning för hur man på arbetsplatsen ska hantera ämnen som det finns ”säkerhetsdatablad” för från leverantören. Men det är inte alls säkert att sådana finns.

 

Åtgärder om man hittar risker 

När skyddsronden visar att det finns risker, ska man använda de vanliga principerna för att förebygga skador, i en fallande skala där de första punkterna är det som man först och främst ska rikta in sig på, så långt det är möjligt:

 

 ¤ Ersätt eller minimera det farliga nanoämnet

 ¤ Förändra arbetsplatsen och arbetssätt, exempelvis genom att kapsla in dammiga delar av arbetsprocessen, som till exempel när man tar fram nanomaterial ur förpackningar, och blandar olika material.

 ¤ Använd tekniska hjälpmedel, som ventilation, så att man  exempelvis kan avlägsna nanodammet på platsen där det uppstår.

 ¤ Minimera antalet anställda som blir påverkade av nanomaterial.

 ¤ Använd arbetsmetoder för säker hantering, lagring och transport av nanomaterial.

 ¤ Använd lämpliga personliga skyddsmetoder mot nanodamm, som andningsmask, dammavvisande arbetskläder, ändamålsenliga handskar och tätslutande skyddsglasögon. Om det handlar om de farligaste nanomaterialen, som kolnanorör, ökar kraven: friskluftsförsett andningsskydd och tätslutande dammavvisande heldräkt (”rymddräkt”).

 

Ofta behöver man kombinera flera åtgärder, och ta in expertis utifrån om man själv saknar kunskap.

Arbejdstilsynet slår fast att man på arbetsplatsen måste bedöma om man kan använda ett annat ämne, en annan arbetsmetod, eller om man kan använda ämnet i den form som är minst riskabel.

 Istället för att ha nanomaterial i pulverform, kan man exempelvis överväga att använda det i form av vätska, pasta eller granulat.

 

Utbildning, kontroll och avfallshantering

Vejledningen tar också upp frågor om utbildning, instruktion och kontroll: De anställda måste lära sig att arbeta med nano riskfritt och få information om nanomaterialens särskilda egenskaper och hälsorisker. 

 Man pekar på att det behövs regler för städning och rengöring för att minimera risker, liksom hygienkrav som att tvätta händerna med tvål och vatten innan man äter, och när arbetsdagen är slut.

 Använda säckar, påsar och annat där man förvarat nanopulver, måste man hantera och transportera bort på ett sådant sätt, att man inte utsätter dem som hanterar avfallet för risken att bli utsatt för nanomaterial.

 

  Mats Utbult

Fakta/ Vad skiljer danska vejdledningar från svenska vägledningar

 

Arbetsmiljöverkets vägledningar har lite olika utformning. Gemensamt är att de ”förtydligar innebörden av föreskrifterna, ger rekommendationer, bakgrund och hänvisningar, men är inte tvingande som föreskrifter”, Så beskriver verket vägledningen till föreskrifterna om kemiska hälsorisker.

 

  Arbejdstilsynets AT-vejledningar är mer precist definierade till innehåll, och har en starkare ställning i samband med en inspektion.

  Arbejdstilsynet förklarar att en vejledning vägleder om hur man ska tolka reglerna i arbetsmiljölagstiftningen. Man använder dem för att fördjupa och förklara ord och formuleringar i regelverket och förklara hur man kan följa kraven i reglerna, utifrån Arbejdstilsynets praxis, utifrån beslut och domar.

 

  På Arbejdstilsynets nätplats skriver man att AT–vejledningar inte är bindande, men bygger på regelverk som är bindande.

  Om man väljer andra metoder än de som finns i vejledningen, kommer Arbejdstilsynet ”värdera om den valda metoden är lika bra och i överensstämmelse med reglerna”. På det sättet har vejledningen en starkare ställning än den svenska vägledningen.

  Arbejdstilsynet skriver slutligen: 

  ”När en AT-vejledning återger bindande metodkrav etc från lag eller kungörelse, ska företagen följa de berörda metoderna. Det kommer alltid att framgå av en AT–vejledning när bindande metodkrav etc återges”.

 

nano

Lämna en kommentar!

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
This question is for testing whether you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.

Vill du annonsera?

Kalendarium

2017-10-11

Evidensbaserade metoder för att förebygga arbetsrelaterad psykisk ohälsa

Social och organisatorisk arbetsmiljö och psykisk ohälsa står alltmer i fokus vad gäller svenskt arbetsliv. Det ökande antalet som drabbas av arbetsrelaterad psykisk ohälsa ställer stora krav på effektiva och evidensbaserade insatser. Sådana insatser har utvecklats och utvärderats av forskare vid de arbets- och miljömedicinska klinikerna runtom i Sverige i samarbete med företagshälsovården och av Irene Jensens forskargrupp vid Karolinska Institutet.

Centrum för arbets- och miljömedicin vid Stockholms läns landsting ordnar en utbildning:

 

Nyhetsbrev

Håll dig informerad om våra senaste nyheter!

Annons:

TYA maj 2013-2014

Annons:

Annons: Transport förebygger