De som följer Kemiguidens handfasta råd lever upp till föreskrifterna, även om de inte förstår vad det står där, säger Ann-Beth Antonsson. (Foto: Mats Utbult)

Man kan komma långt med grov uppskattning

– På många småföretag upp­lever man att det är svårt att jobba med kemiska risker. Och om man inte klarar av att bedöma riskerna, kan man faktiskt utsättas för farliga ämnen i farliga halter, säger AnnBeth Antonsson, som har utvecklat verktygen Kemi­guiden och Kemirisk.

Med verktygens hjälp hoppas hon att chefer och skyddsombud på städfirmor, frisörsalonger, snickeriverkstäder och andra småföretag ska kunna minimera de kemiska hälsoriskerna för sina anställda.

Tillsammans med sina kollegor på IVL Svenska miljöinstitutet har Ann-Beth Antonsson i över 30 år arbetat med att förenkla för mindre företag att öka säkerheten och förbättra arbetsmiljön, bland annat med en rad checklistor och branschspecifika webbplatser, som ”Allt om städ” och ”Svetsa Rätt” på Prevents nätplats. Där finns också Kemiguiden, som sedan 2003 ger faktakunskaper och praktiska råd och tips om hur man hanterar kemiska risker.

Frågor, svar, fakta och råd

När Ann-Beth Antonsson och kollegan Eliana Alvarez startade arbetet med Kemiguiden var utgångspunkten att inte bara förklara vad Arbetsmiljöverkets föreskrifter kräver – det vill säga att företagen ska se till att de anställda inte tar skada av exempelvis luftföroreningar.

– För småföretagare är det ofta svårt att veta vad de behöver göra för att leva upp till föreskrifternas krav. De måste få hjälp med vad man ska göra och hur. Och de som följer de handfasta råd Kemiguiden ger lever faktiskt upp till föreskrifterna, även om de inte förstår vad det står där, säger Ann-Beth Antonsson.

I Kemiguiden svarar användarna på konkreta frågor om vilka kemikalier de arbetar med, och hur, och vilka risker de känner till. Beroende på hur de svarar, får de nya frågor. Och utifrån alla svar ger Kemiguiden råd om hur användarna skapar en säkrare kemisk arbetsmiljö. Om de exempelvis först har svarat ja på frågan om de hanterar farligt avfall, så får de utifrån hur de svarat på följdfrågorna tips om hur de kan hantera avfall på ett säkert sätt, och vad de ska göra för att leva upp till reglerna om transport av avfall.

– Kemiguiden går systematiskt igenom olika riskområden. Därmed minskar faran för att användarna ska missa några risker, förklarar Ann-Beth Antonsson.

Kemiguiden innehåller också specialinformation om olika ämnen och verksamheter.

– Om du jobbar med sprutmålning så finns en sida om det. Där står vad du ska tänka på. Sedan är det bara att titta på sin arbetsplats och fråga sig: Fixar vi det här?

Stor, mellan, liten, ingen risk

I ett projekt 2015-18 har forskarna utvecklat en interaktiv riskbedömningsmetod med det nya verktyget Kemirisk. Ann-Beth Antonsson förklarar att små företag sällan har möjlighet att göra kvalificerade riskbedömningar, som ofta är mycket komplicerade.
Användarna får även i Kemirisk svara på frågor om kemianvändningen, men mer ingående, genom faktorer som omfattning i tid, exponering via luft och hud, olycksrisk.

Ann-Beth Antonsson demonstrerar hur det kan fungerar på en fiktiv byggarbetsplats, där man slipar fogar. Programmet frågar om det finns någon särskild anledning att tro att risken är förhöjd:
> Har någon blivit sjuk?
> Har någon olycka skett?

Sedan går Kemirisk igenom olika områden och frågar:
> Finns det några kemiska produkter?
> Hur lång tid brukar arbetet pågå?

Därefter får användarna svara på frågan om hur mycket luftföroreningar det finns, genom att kryssa för något av alternativen stor, mellanhög, liten, ingen.

Eftersom sliparbete frigör stendamm är detta det viktigaste, i det här exemplet.

Från risk till åtgärd

Utan att mäta dammet i luften är det förstås svårt att svara exakt. Men man kan komma långt genom att göra en grov uppskattning utifrån svaren på frågorna.

När Kemirisk frågar om luftförorening i samband med att man hanterar ett pulver, kan det handla om huruvida det finns lager av damm en tid efter städning, om dammpartiklar lätt dammar upp, om man hanterar pulver så att det blandas med luft, om det finns punktutsug – och i så fall hur det fungerar.

För vart och ett av fyra risksteg – från ingen risk till liten risk, stor risk och mycket stor risk – finns det faktarutor om vad varje steg innebär i form av risker. Och utifrån den riskbedömning som användarna nu har kommit fram till, kan de söka vidare i Kemiguiden för att få konkreta tips om åtgärder.

Under 2018 har användare på ett 20-tal mindre företag testat Kemirisk. Forskarna har använt deras synpunkter för att göra förbättringar – och sedan har användare fått testa verktyget igen, varv efter varv. De reaktioner som forskarna fått nu, i slutskedet hösten 2018, visar att användarna tycker att Kemirisk är lätt att använda, snabbt och tydligt.

Mätningar kan vara en omväg

– Man behöver inte alltid mäta. Ibland kan det bli slentrian. Man mäter och sedan är man klar, säger Ann-Beth Antonsson. Mätningar kostar pengar och ibland kanske det är bättre att man lägger pengarna på åtgärder för att öka säkerheten – i stället för att mäta.

Hon framhåller att mätningar givetvis är viktiga och användbara för flera saker:
 Ta reda på om en åtgärd ger effekt.
 Få underlag för forskning om hälsoeffekter av olika ämnen.
 Bevaka utvecklingen exempelvis inom en bransch, exempelvis om nya processer och verksamheter som kan innebära nya risker.

Men hon menar att i många fall behöver man inte några exakta siffror och då är mätningar en omväg. Det finns ju redan mycket kunskap om hur det ser ut, och vilka skydd och åtgärder som finns i olika situationer och i Kemiguiden har man samlat sådan kunskap – god praxis – för olika områden.

– Det är inte heller alltid som mätningar ger ett tillförlitligt resultat. Ta bara en sådan enkel sak som att det kan skilja rejält mellan den kortaste och den längsta arbetskamraten, det gör att risken blir olika för dem, men det syns inte i mätningen, säger hon. Mätningar utomhus är kraftigt påverkade av väder och vind. Många tänker inte på det, utan tror att får de ett värde i siffror så är det sant.

 

Nils Otto