Den segregerade arbetsmarknaden och bristen på jämställdhet i arbetsfördelningen ligger bakom att kvinnor drabbas av mer belastningsbesvär än män.
När kvinnor och män utför samma arbetsuppgifter får de i stort sett samma belastningsbesvär och i lika stor utsträckning.
– Vi blev verkligen konfunderade när vi såg så tydligt att män och kvinnor inte bara har olika yrken, utan att de också har olika arbetsuppgifter i samma yrke. Och även om de gör exakt samma sak blir belastningen ändå olika, säger Svend Erik Mathiassen, professor vid Centrum för belastningsskadeforskning vid Högskolan i Gävle.
Denna dystra sanning framgår av Arbetsmiljöverkets kunskapssammanställning ”Belastning, genus och hälsa i arbetslivet”, nr 2013:9. Svend Erik Mathiassen är en av forskarna som står bakom rapporten. Den ställer samman all relevant forskning i ämnet.
Segregerad på alla sätt
Trots alla jämställdhetssträvanden i Sverige sedan decennier är arbetsmarknaden fortfarande segregerad på alla tänkbara sätt. Män arbetar med maskiner och fordon, kvinnor med tunga lyft, repetitiva rörelser och har oftare kontakt med människor.
Inom fiskeindustrin till exempel sitter kvinnor vid bandet och rensar fisk med snabba, repetitiva handrörelser, medan männen hämtar lådor, lastar dem och kör bort dem. En studie visade att 62 procent av kvinnorna arbetade i cykeltider som var kortare än 10 sekunder. Motsvarande siffra för män var 10 procent. Däremot var det betydligt fler män än kvinnor som lyfte vikter över 10 kilo.
Olika uppgifter i samma yrke
Om en man eller en kvinna tar ett jobb i ett yrke som är dominerat av det andra könet, hamnar han eller hon oundvikligt på andra arbetsuppgifter. Kvinnorna har mer av lättare, stillasittande och repetitivt arbete när de jobbar i de mansdominerade yrkena, till exempel inom byggsektorn.
I de kvinnodominerade yrkena, framför allt inom vården, har kvinnorna de tyngre arbetsuppgifterna, medan männen har mer stillasittande datorarbete och arbete med maskiner. Kvinnor arbetar mer med människor på både kvinnodominerade och mansdominerade arbetsplatser.
– Detta bidrar till att kvinnor rapporterar mer belastningsbesvär än män i nacke, skuldra och arm, medan könen är mera lika när det gäller besvär i ländryggen, säger Svend Erik Mathiassen.
Tyngre för kvinnor
Men också när kvinnor och män har exakt samma arbetsuppgifter skiljer sig belastningen åt. Kvinnor verka använda en större del av sin maximala muskelstyrka vid samma repetitiva arbete, liksom vid datorarbete. Kvinnorna får helt enkelt anstränga sig mer.
Kvinnor upplever en högre psykosocial belastning än män i sina arbeten. Särskilt i vårdyrken där man arbetar med människor. De upplever att arbetet är styrt i högre utsträckning än mäns, ofta av en annan människas behov. Kvinnor utför mer av det obetalda arbetet i hemmet än män. Men det har inte ingått i Arbetsmiljöverkets uppdrag att undersöka vilken påverkan det kan ge.
Arbetet inte anpassat
Biologiska skillnader mellan könen spelar ingen större roll för att förklara den ojämställda arbetshälsan.
– Det var överraskande. Vi trodde att de biologiska effekterna skulle ge starkare genomslag, men det har vi inte sett. För visst finns det biologiska skillnader, men i de här större sammanhangen är det inte en faktor som övertygande förklarar skillnaderna i arbetshälsa mellan män och kvinnor. Utan det är de faktorer vi lyfter fram, som att män och kvinnor gör olika saker även i samma jobb och belastas olika.
Arbetsställningen kan också skilja sig åt och det beror på att dimensionerna på arbetsstationen och på verktygen ofta anpassats till en genomsnittlig man, som är större och starkare än en genomsnittlig kvinna.
– Det är klassisk ergonomi att anpassa arbetsverktyg och arbetsplats till olika personer, det står till och med i arbetsmiljölagen, men stora delar av arbetslivet har ännu inte kommit så långt.
Gamla sanningar
När män och kvinnor gör olika saker i samma yrke, i industrin och på andra arbetsplatser, handlar det om arbetsfördelning och i slutändan om attityder.
– Män finns på ett ställe på arbetsplatsen, kvinnor på ett annat. Kvinnor hamnar på det som är mer repetitivt och mindre varierat och utsätts för fler riskfaktorer. Det förklarar att det blir skillnader i arbetshälsan. I vården, där det finns flest kvinnor, hanterar de de tunga patienterna.
Men den hårda segregeringen kan luckras upp på sikt. Snart är hälften av alla poliser kvinnor, liksom hälften av ambulanssjukvårdarna. För 25 år sedan fanns det få kvinnor i de yrkena. Fler kvinnor än män kommer att vara läkare om 15 år.
Rapporten visar alltså klart var bristerna finns. Varför görs då ingenting?
– Trycket på arbetsgivarna måste öka så att de ser till att verktyg och arbetsstationer anpassas. Det är egentligen rätt banalt. Det kan vara svårare att göra en genusanalys av arbetsuppgifterna och spåra upp fördomarna, men det är inte omöjligt, tycker Svend Erik Mathiassen.
Chefens ansvar
Vill man göra någonting åt jämställdheten och jämlikheten måste man först förstå hur det står till på arbetsplatsen och sedan ta upp en diskussion. Är arbetsplatsen någon annans hem, som i hemsjukvården, är det svårare att göra insatser. Socialtjänstlagen säger att de äldres behov ska tillgodoses så långt det går. Men en låg säng kan medföra ryggproblem för personalen.
Ett skyddsombud som ser att arbetsstationerna inte är anpassade till de som har jobbet måste fästa chefens uppmärksamhet på detta.
– På den här arbetsplatsen sitter alltid tjejer, aldrig killar, kan man till exempel påpeka, tycker Svend Erik Mathiassen.
Men chefen har det största ansvaret för att se till att jämställdhetsarbetet fungerar på arbetsplatsen. Det finns till och med lagkrav på det.
Det handlar om uppgiften
I litteraturgenomgången, som ligger till grund för rapporten, har forskarna undersökt en rad vetenskapliga studier, från Sverige och andra länder.
– Många studier är åldersstigna, bortåt 20 år gamla, och många är utländska, så egentligen vet vi inte om resultatet verkligen håller för dagens Sverige. Det skulle vi behöva veta mer om. Många spännande frågor återstår och det behövs aktuell kunskap om hur arbetsfördelningen och belastningarna ser ut i olika arbetsuppgifter och i olika branscher.
Här passar de 60 miljoner kronor, som regeringen vill anslå under fyra år för forskning om kvinnors arbetsmiljö, väl in.
Nyligen har det kommit en rapport om ryggbesvär och arbetsmiljö från SBU. I den har 109 vetenskapliga artiklar granskats för att se om en rad samband mellan ryggbesvär och arbetsuppgifter stöds av forskningen. Rapporten visar att kvinnor och män som gör samma arbetsuppgifter har lika mycket besvär.
– Gör man samma sak gör det lika ont. Försäkringskassan måste grunda sina beslut om arbetsskada på sådana vetenskapliga underlag.
Men kvinnor som har ont av tunga lyft i vården får inte sin skada godkänd som arbetsskada i samma utsträckning som män som har ont av tunga lyft på byggen. Förklaringen sägs då vara att vetenskapen inte stödjer kvinnornas skada.
– Vi hoppas nu att Försäkringskassan verkligen tar till sig att det är vad man gör i yrket, inte själva yrket, som ger skadan, påpekar Svend Erik Mathiassen.
Eva Ekelöf
Faktaruta:
Kvinnor är mer sjuka än män, deras ohälsotal är cirka 50 procent högre än mäns. Kvinnors ohälsotal (antalet utbetalda sjuk- och rehabpenningsdagar) är 32,5 dagar och mäns är 21,9 enligt nya siffror från Försäkringskassan. De senaste 12 månaderna har ohälsan ökat med 1,8 procent för kvinnor och 0,4 procent för män.
Kvinnor tvingas också avsluta sitt arbetsliv i förtid på grund av hälsoskäl i större utsträckning än män. Det är fler kvinnor som uppger att de har varit sjukfrånvarande på grund av besvär som orsakats av arbetet, 7 procent, mot män 5 procent av alla arbetande. För kvinnor är den vanligaste orsaken till besvären stress eller andra psykiska påfrestningar, för män påfrestande arbetsställningar. 55 procent av alla arbetsskador anmäls av kvinnor. Belastningsfaktorer är den vanligaste orsaken till anmälda arbetssjukdomar.
Källa: Arbetsmiljöverket
Informationssida om kvinnors arbetsmiljö
Kunskapssammanställning om belastningsskador i arbetet