Idén med projektet Framtidsfabriken har varit att låta kvinnor och unga vara med och skapa en vision av framtidens effektiva, attraktiva och långsiktigt hållbara arbetsmiljöer i industrin.
– Det var lätt för oss att designa framtiden. Frågan är hur det ska gå till för att nå dit. Det är något för varje företag att fundera över, sade Lena Abrahamsson, en av projektledarna.
Lena Abrahamsson är professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet och presenterade resultatet av projektet ”Framtidsfabriken” på Prevents konferens Gilla Jobbet.
– Vi stal idén från Volvo med ett designteam bestående av enbart kvinnor. De lät kvinnliga konstruktörer och designers utveckla konceptbilen Your Car år 2005, sade hon.
Konceptfabrik
En konceptbil är en idébil som man plockar idéer från till de verkliga bilarna, ett led i att komma fram till den slutliga designen av de riktiga bilarna. På samma sätt är Framtidsfabriken en konceptfabrik, inte en konkret fabrik, utan en vision av ett produktionssystem, en källa att ösa ur för framtidens produktionsutvecklare.
Volvos tanke var inte att låta kvinnorna skapa en mjukare kvinnligare produkt. Your Car blev en ganska dyr, snabb och kraftfull bil för både kvinnor och män, inte en familjebil.
– I Framtidsfabriken var tanken inte att utveckla ett mjukare produktionssystem. Vi tänkte inte heller att kvinnor skulle vara bättre än män på att utforma produktionssystem, sade Lena Abrahamsson.
Men det finns studier som visar att om man utformar miljöer med tanke på att både kvinnor och män ska jobba där, då blir resultatet en bättre arbetsmiljö för både män och kvinnor.
– När kvinnorna får vara med blir det en bonus för männen, enligt Lena Abrahamsson.
God arbetsmiljö sänker kostnaderna
Projektets uppgift var att bidra till en effektiv, attraktiv och långsiktigt hållbar arbetsmiljö i industrin.
– Vi vet vad som kännetecknar en bra arbetsmiljö och organisation sedan femtio år. Det är lättillgängliga kunskaper, sade Lena Abrahamsson.
– Men det är lättare sagt än gjort. Kunskapen används inte alltid när vi utformar fabriker. Kriterierna används inte, kanske behöver de uppdateras?
Det var mot den bakgrunden Luleå tekniska universitet fick medel från FAS, AFA Försäkring och EUs regionala utvecklingsfond för att utveckla visionen Framtidsfabriken. Projektet bedrevs under åren 2008 till 2010 vid Luleå tekniska universitet i en tvärvetenskaplig grupp med kunskap om industriell produktion, design, systemdesign, förändringsprocesser, genus och arbetsmiljö.
Det finns både humanistiska och samhälleliga skäl att utveckla en god arbetsmiljö, men utgångspunkten för det här projektet har främst varit företagsekonomiskt.
– En god arbetsmiljö ger hälsa, det kan sänka kostnader och säkra en rad saker som produktivitet, innovativitet, rekrytering, konkurrenskraft, tillväxt och fler arbetstillfällen, sade Lena Abrahamsson.
Visionen av den goda fabriken
Hur ser den då ut, denna vision av framtidens industriarbetsplats? Dess organisation, teknik och lokaler, har beskrivits av doktoranden i projektet Åsa Wikberg Nilsson i boken Framtidsfabriken (Luleå tekniska universitet, 2011). Här följer en sammanfattning:
Framtidsfabriken har moderna attraktiva lokaler med ljusa, rena, genomsiktliga material, och lokalerna speglar företagets identitet och kultur. Ljusgårdar med arbetsplatser erbjuder en mötesplats som förenar de olika produktionsenheterna. Atmosfären i fabriken är lugn, all bullrande trafik är inbyggd, grönområden, trädalléer och små gröna oaser ger möjlighet till avkoppling.
En del av verksamheten i fabriken är offentlig, för att sprida kunskap om och bidra till en positiv inställning till industriarbete och produktion. Ett kontinuerligt förbättringsarbete nyskapar ständigt en god arbetsmiljö fysiskt och psykiskt.
Framtidsfabriken är demokratisk och jämställd. Det mesta av chefsarbetet utförs av de anställda. Uppdelningen mellan arbetare och tjänstemän är borta och en mångfald av medarbetare samarbetar på lika villkor. Det är lika många män och kvinnor på alla typer av befattningar. Medarbetarna roterar inom hela organisationen för att få kunskap om helheten.
Alla är med
Alla är med och utvecklar företagets planer och strategier. De anställda utformar själva arbetsscheman, barnomsorg och hemhjälp. Fabriken är öppen mot omvärlden och de anställda ingår i olika intressegrupper och nätverk. Där deltar utomstående som kunder, leverantörer och forskare.
Framtidsfabriken har egen produkt- och produktionsutveckling med forskning integrerad i verksamheten. Det finns ett väl utvecklat informationssystem, där medarbetarna får en helhetsbild av verksamheten och aktuella händelser på företaget var de än befinner sig. Fabriken är miljövänlig, med minimala utsläpp och energisnål produktion.
Lokaler, organisation och teknik främjar innovationer, kreativitet, effektivitet och livslångt lärande. Arbetsmiljön utvecklas ständigt med investeringar i hjälpmedel för arbetet, och man ersätter enformiga uppgifter med ny teknik och automation.
Idéarbete med scenarier
Visionen Framtidsfabriken har utformats av teoretiker och praktiker i samverkan. Förutom forskarna är det 121 personer som har deltagit i intervjuer, fokusgrupper och workshops, 59 procent kvinnor och 41 procent män. Själva designteamet har bestått av 18 kvinnor.
– Vi jobbade med en rad metoder för att förändra sättet att tänka och vi använde en interaktiv forskning tillsammans med produktionsutvecklare, säger Lena Abrahamsson.
En metod i designarbetet var framtidsseminarier där deltagarna utifrån en kritik av nuet utvecklade framtidsvisioner, som de försökte konkretisera. Som ett stöd använde man så kallade personas, fiktiva karaktärer.
I projektet uppfanns tre sådan påhittade personer: Anna, Eva och Dan. Anna är sammansatt utifrån de problem som kvinnor i industrin möter. Hon är en ung kvinna vid ett löpande band som kämpar för att vara ”en av grabbarna ” i arbetslaget, men ändå stöter på en rad svårigheter på jobbet. Eva är en medelålders kvinna, som personifierar det motstånd mot förändring som kan finnas på en industriarbetsplats. Dan jobbar på ett bemanningsföretag och får personifiera de problem som inhyrda kan stöta på i industrin.
Personas är ett sätt att fokusera designprocessen på användarens behov och önskemål. Det är lättare för designern om det finns tänkta personer att utforma för.
– Designteamet fick till uppgift att utforma framtidsfabriken så den blev bättre för Anna. Men det var inte så lätt att klara den uppgiften. Det visade sig bli lättare om vi bytte kön på personan Anna!
Scenarier är en annan metod att utveckla och bedöma lösningar i designarbete. Det kan vara en film eller en bildserie som beskriver en händelse. Scenarier är ett hjälpmedel när man vill låta fler delta i en utvecklingsprocess.
Utopia och dystopia
I projektet deltog också ungdomar, eftersom företagen klagar över att de är så svåra att rekrytera. Gymnasieungdomar fick berätta om sina visioner om framtiden. Resultatet kunde renodlades i två tydliga bilder: en negativ, Dysopia, och en positiv, Utopia.
I Dystopia förstör industrin samhället. Världen går under på grund av att industrin förstör miljön.. Arbetet i Dystopia är själsdödande och bedrivs vid löpande band, ungefär som i Chaplins film Moderna Tider. De ungas lösning på miljöförstörningen i Dystopia var att lägga alla industrier under jord, men ingen ville jobba där de aldrig skulle få se dagsljuset.
– De unga målade upp dystra bilder av industriarbetet. Med den framtidsvisionen av industrin är det självklart att ingen vill jobba där, sade Lena Abrahamsson.
De unga utvecklade också en annan framtidsvision som forskarna kallar Utopia. Där var alla anställda med och påverkade, arbetet var konstnärligt och intellektuellt, samarbetet hade elektroniskt stöd, fabrikerna var snygga, häftiga, läckra, med mycket glas. I den här fabriken i Utopia kunde de unga tänka sig att jobba
Tjata inte på kvinnorna
Lena Abrahamson vände på perspektivet när det gäller industrin rekryteringsproblem. I dagens industri är bara tjugo procent av de anställda kvinnor. Det är också svårt att rekrytera ungdomar.
– Företagen säger att industri och teknik inte lockar unga män och kvinnor, och de vill ha hjälp att rekrytera dessa. Det finns en tendens att tjata på kvinnorna att välja ingenjörsutbildningar. Men det kanske handlar om att ändra på industrin, inte på kvinnorna och ungdomarna, sade Lena Abrahamsson.
– Vi forskare tänkte: Vi tar fokus på industrin, kanske ligger problemet där. Och vi sade till företagen: sluta sucka och gör något!
Anna Holmgren