Lisbeth Rydén, vänster, och Maria Kullberg, höger, med talare

Cybermobbning och personalenkäter på Arbetslivets Dag

Personalenkäter är populära, men varför har så många svårt att hantera svaren?

Det var en av de frågor som togs upp på Arbetslivets Dag. Annat var utmaningar i det traditionella arbetslivet, som cybermobbning.

Deltagarna fick även möta en arbetslivets vardagshjälte, gaypolisen Jeanette Larsson.

 

I början av april var det premiär för Arbetslivets Dag i Malmö, anordnad av Nätverket Arbetslivet, och dags att visa upp en rad forskningar kring nya arbetslivsfrågor.

Modellen var att forskarna gjorde korta inspel som följdes av möten kring frågan med grupper ur de 70 anmälda deltagarna som kom från företagshälsan, var skyddsombud eller arbetsmiljöansvariga inom privata eller offentliga sektorn, eller forskare.

Usla enkäter

Frågan om personalenkäter väckte stort intresse, och många kom med negativa inpass om enkäter som runnit ut i sanden, förvärrat läget och kostat en hel del pengar. I några fall berättade man om motsatsen, att svaren använts för att lyfta arbetsmiljön.

Forskaren Robert Holmberg vid institutionen för psykologi, Lunds universitet, bekräftade om det finns ett högt spannet mellan ”usla enkäter med hög styrning uppifrån” till ett ”jättebra stöd för att hitta problemen och höja nivån på samtalen”.

Enkäter bör utformas genomtänkt och alla inblandade bör vara klara över sina roller och relationer, menade han. Man ska dessutom vara klar över att enkätsvaren måste tolkas, för att förstå vad svaren egentligen innebär.

Hälften

Personalenkäter förekommer på drygt 50 procent av alla arbetsplatser och är en jätteaffär för enkätföretag och konsulter. Trots det är förekomsten av enkäter en sällan diskuterad och lite beforskad fråga. Nu har Robert Holmberg med kollegorna Magnus Larsson och Peter Svensson börjat ta reda på hur de genomförs i praktiken, och hur chefer, medarbetare och konsulter förstår resultatsvaren.

En viktig fråga är hur tolkningarna sker och vilka som ses som betydelsefulla när enkäterna ska omsättas i handling, liksom vilken betydelse enkäten har för maktbalansen mellan ledning och medarbetare.

Forskarna följer sex privata och offentliga organisationer ur olika branscher, med sextiotalet intervjuer om procedur för enkäten, processen hos ledningen och lärandet av enkätsvaren.

– Våra preliminära slutsatser är att enkäterna har mer eller mindre tydlig funktion och att viktiga företeelser på arbetsplatsen ofta är mindre synliga i dem, säger Robert Holmberg. Dessutom går det snabbt att samla in enkäterna, men ofta väldigt långsamt att visa upp resultatet för medarbetarna. Om de någonsin får höra svaren.

Ingen mobbfrizon

Forskarna Rebecka Forsell, Tuija Muhonen och Sandra Jönsson vid Malmö högskola talade om sin forskning om mobbning som utförs bland annat via Internet. Cybermobbning kallar de fenomenet.

Det har mycket gemensamt med ”klassisk” mobbning, men det finns även skillnader.

Forskarna inledde med att visa upp scener ur Uppdrag Gransknings program Näthat mot kvinnor.För sju år sedan mätte man antalet som risker att bli mobbade på nätet till upp mot 9 procent av såväl män som kvinnor. Internationellt gäller ännu högre siffror.

Numera är det säkert högre, med tanke på att 88 procent har tillgång till internet, 52 procent finns i sociala nätverk och 55 procent får mejl dagligen.

– Cybermobbning utmärker sig av att den inte begränsas i tid och rum, har snabb spridning och är svår att radera, säger Rebecka Forsell. Förövaren är anonym och ser inte reaktionen hos den utsatta. Det väcker inte samma känsla av empati som vanlig mobbning, visar en studie.

Forskarna ska nu söka svaren på cybermobbning förekomst, hantering, ansvar och gränser inom arbetslivet med ett anslag från FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.

Ett syfte är att ge stöd och hjälp på arbetsplatser att arbeta förebyggande mot mobbningen. Projektet inleder sin studie genom att göra en pilotstudie med intervjuer och enkät på Facebook: Se på projektets hemsida: www.facebook.com/cybermobbningiarbetslivet.

Vabba friskt barn

Stefan Larsson, forskare vid Rättsociologiska enheten, Lunds universitet, talade om sin forskning ”Gårdagens metaforer i dagens arbetsliv- om hur digitalisering utmanar vårt sätt att förstå arbete”.

Han menar att bland annat påverkan från sociala medier utmanar arbetslivets organisering och utformning. Gränser mellan människors privata och offentliga liv suddas ut alltmer, vilket ställer gamla idéer på ända.

– Man lämnar ut sig för allmänheten, men det tänker vissa inte på när de skriver på Facebook. Vi måste fråga oss i vilken grad det är dags att omformulera eller tänka nytt om arbetslivets organisering, sade Stefan Larsson.Som exempel tar han den bemanningsanställde som gick ut på Facebook och tyckte till om arbetet på Volvo: ”Endast en dag till på detta dårhus”.

Eller den sjuklediga barnskötaren som skrev på Facebook att hon ”är hemma och vabbar friska barn”. Detta såg och reagerade arbetsgivaren på.

2 000 anställda

Han har studerat 2 000 tjänstemän med tillgång till e-post, och frågat om stress.

Mer än hälften kollar e-post även på fritiden.

En tredjedel av dem känner ingen stress av det, sex procent känner stress och 12 procent känner delvis stress.

Frågan om det underlättar arbetet besvarar 30 procent att det gör det och det minskar stressen, 35 procent att det delvis gör det medan fem procent tycker att det inte avstressar.

– Det är ett förändrat arbetsliv vi lever, och det måste återspeglas i sättet att organisera arbetet, säger Stefan Larsson.

Nya riskögon

Den dominerande modellen för att bedöma psykosociala arbetsmiljörisker i svenskt arbetsliv är att undersöka vilka krav arbetsgivaren ställer, vilken kontroll arbetstagaren har och hur det sociala stödet ser ut (krav/kontroll/socialt stöd-modellen).

Men den räcker inte till, menade forskaren Lisbeth Rydén.

– Det har visat sig att där man borde ha låga arbetsmiljörisker mår folk ändå dåligt av arbetet, säger hon.

Därför har hon tagit ett annat grepp och utgår från vilka diskurser, eller resonemang och tankefigurer, som råder på en arbetsplats för att finna andra ingångar i riskanalysen. Diskurser som gör att man inte kommer till tals, som marginaliserar personen så att denne inte räknas. Eller som gör att den anställde inte ses som person utan endast som funktion.

Se vidare i en tidigare publicerad text här på hemsidan. Läs mer:

Kreativ hjärnväg

Kreativitet är som småvägarna som går mellan motorvägarna i hjärnan, säger Farida Rasulzada, psykologiska institutionen vid Lunds universitet.

Hon har studerat hundratals chefer i såväl små som stora, offentliga som privata myndigheter och företag. Farida Rasulzada har visat på att det är lönsamt att släppa fram kreativiteten bland de anställda.

– Alla är kreativa, och arbetsplatsen ska främja det med god struktur och nytänkande, säger hon. Det bör finnas en hejaklack för kreativa uttryck på varje jobb. Man måste främja ifrågasättandet av rådande normer på jobbet.

Det som ger stöd åt kreativiteten är ett klimat som inspirerar och utmanar. Man måste skapa arenor för utveckling och interaktion med tolerans för misslyckanden och risktaganden.

– Det är viktigt att få snubbla på vägen, säger Farida Rasulzada. Det lär oss ta nästa steg rätt, och kunna gå vidare.

Ledningen viktig

Det måste även finnas verktyg för att fånga upp idéer och system för att presentera dem. Ledningens funktion är viktig, för att delegera, stödja och främja kreativitet även bland cheferna.

Den belöning som motsvarar kreativa insatser handlar inte om pengar, presenter och bonus. Det kan vara bra erkännanden, men är inte lika viktiga som att man får fortsatt chans att vara kreativ med plats och tid för utvecklingsarbete.

Se tidigare artikel om kreativitet och Farida Rasulzada på vår hemsida: Läs vidare:

Se även Farida Rasulzadas test för att visa på företagets kreativa förmåga via hemsidan www.farida.se/test

Civilkurage är omtanke

Fördomar och mod i arbetslivet var rubriken för Jeanette Larsson. Hon har varit polis sedan 1989 och gjort en riktig hbt-resa. På senare tid har hon varit instruktör och utbildare på Polismyndigheten i Skåne för värdegrunds-, mångfalds- och hatbrottsutbildningar.

Hon har uppmärksammats för sitt civilkurage, bland annat när hon varit tydlig i sin sexuella läggning, vilket lett till att hon är vice ordförande i landets Gaypolisförening, och vice ordförande i den europeiska Gaypolisföreningen.

När hon fick frågan vid anställningstillfället om hon ”enligt flera oberoende källor hade viss förkärlek för kvinnor” svarade hon nej.

Inte mogen

– Jag var inte mogen, och tänkte att jag inte skulle få tjänst som polis om jag berättade hur det låg till, säger Jeanette Larsson. Men det kändes jobbigt att gömma sig i fem år, innan jag gick ut med min relation till en kvinna.

– Det är inte heller enkelt numera heller, fortsätter hon. Forskning visar att enbart 25 procent vågar vara öppna på sina arbetsplatser med att de är hbt-personer. Dessutom är ju polisen en väldigt manlig organisation.

Så småningom gick hon med i paraden under Stockholm Pride, där länspolismästaren Carin Götblad hade beslutat att poliser fick gå i sina polisuniformer.

Det var år 2002, och det följdes några år senare av en beslutad värdegrund hos polisen ”för allas lika värde och ökad trygghet”.

En händelse gjorde ett starkt intryck på Jeanette Larsson. Vid en genomgång hos polisen meddelades att en transperson tagit livet av sig genom att hoppa från åttonde våningen. Det kommenterades som ”ett lustigt och annorlunda ärende” med efterföljande skratt i salen.

Jeanette Larsson tog illa vid sig, och reagerade med frågan: ”Hur kan man skratta åt en död person?”.

Hon fick kritik från poliserna för att hon inte lät dem skratta när de ville, och att det inte fick vara ”högt i tak”, ”det är bara du som reagerar så”.

Detta kom ut i media och efter att hon hade medverkat i Radio Malmöhus program Lunchboxen kom en man efter henne på gatan och frågade om hon inte var Jeanette Larsson. Han tackade henne för hennes mod att säga ifrån. Det var sambon till den döda kvinnan.

– Det var mitt starkaste möte hittills i livet, och jag bröt samman. Vilken känsla att se honom där, säger Jeanette Larsson.I samma veva gjorde Rikspolischefen en utredning som slog fast hur felaktigt ärendet hanterats av polischeferna i Malmö.

Då blev Jeanette Larsson nominerad till Aftonbladets Svenska hjältar. Hon fick pris för sitt civilkurage av transföreningen i Sverige, FPE-S. Det har betytt mycket för henne.

– Civilkurage är omtänksamhet, utan det faller samhället ihop, säger hon. Som Einstein har uttryckt det: ”Världen är alldeles för farlig att leva i. Inte på grund av de människor som gör det onda, men på grund av de människor som står bredvid och låter dem göra det”.

 

Suzanne Vikström

 

Fotnot: Arrangemanget Arbetslivets Dag var ett samarbete mellan Nätverket Arbetslivet och Centrum för Tillämpad Arbetslivsforskning och Utvärdering, CTA, vid Malmö högskola.

– Syftet med Arbetslivets Dag är att skapa en mötesplats i Skåne för att diskutera arbetslivets olika frågor, säger Maria Kullberg, ordförande för nätverket. Vi fick en fantastisk respons, större än vi vågat hoppas på. Vår tanke är att köra Dagen regelbundet framöver.