Gruvarbete har av tradition varit ett manligt yrke. Foto Lena Abrahamsson

Kön – en konserverande kraft i den tunga industrin

Gruvarbete är av tradition en mansdominerad bransch. Så sent som 1978 avskaffades den gamla lagen från år 1900 som förbjöd kvinnor att arbeta i gruvor.

Stora satsningar på ny teknik med fjärrstyrda maskiner för transporter, borrning och lastning har på senare år gett en bättre arbetsmiljö och andelen kvinnor i branschen har ökat till 15 procent.

 

Lena Abrahamsson Foto: LTU

‒ Globalt i gruvbranschen är det viktigt plocka bort människan från den farliga miljön. Ju längre bort man kan arbeta från det farliga, desto bättre arbetsmiljö, säger Lena Abrahamsson, professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet. Hon har ägnat mycket tid åt att studera jämställdhet i manligt dominerade branscher.

I gruvarbetet finns en tendens att kvinnorna jobbar ovan jord och att männen jobbar i underhållsarbetet, men också närmare berget, i det manuella arbetet närmare fronten.

‒ I gruvbranschen tänker man sig ofta att den nya tekniken är kvinnlig, att arbetet under jord är det manliga, säger Lena Abrahamsson.

Gigantiska kvinnomaskiner

I Australien finns exempel på hur nya gigantiska gruvtruckar och bulldozers med en vikt på över 20 ton blev ”kvinnomaskiner”. Det fick till följd att de gruvarbetare som var män vägrade att lära sig köra dem. (Eveline och Booth 2002)

I Sverige finns flera liknande exempel, bland annat hur gruvarbetarna under jord gav fjärrstyrarna smeknamn som ”velourarbetare”, kallade styrcentralen för ”sjunde himlen” eller på andra sätt tydligt markerade att fjärrstyrarna uppe på styrcentralen inte var riktiga gruvarbetare (Abrahamsson och Johansson 2006).

Men det finns ingen garanti att den nya tekniken hanteras av kvinnor.

‒ Det är inte så om vi tittar på andra branscher. Tvärtom är det ofta männen som får den spännande nya tekniken, säger Lena Abrahamsson.

Gruvnostalgi

Lena Abrahamsson förutser att kvinnornas plats vid den nya tekniken i gruvorna kan bli en övergående period när den gamla brytningstekniken försvinner och ersätts av den nya tekniken. I gruvbranschen ser forskarna ett motstånd mot förändringar som utmanar den traditionella synen på manligheten i gruvarbetaryrket.

‒ Under en tid kommer den gamla bilden av en gruvarbetare leva kvar, men den blir mest något nostalgiskt. Det moderna gruvarbetet är något helt annat. Då kan det bli så att gränsen för vad som anses som manligt och kvinnligt flyttas till kontrollrummet. Det blir en spännande process!

Vad har då manligt och kvinnligt för betydelse i arbetsmiljön? Lena Abrahamsson hävdar bestämt att ojämställdhet ger dålig arbetsmiljö. Hennes avhandling ”Att återställa ordningen” handlar om organisationsförändringar på industriföretag. Avhandlingen är baserad på hennes egna erfarenhet av hur svårt det är att genomföra förändringar i organisationer.

Som civilingenjör hade hon jobbat som konsult med produktionsutveckling i stålbranschen, pappersindustrin, gummiindustri och verkstadsindustrin.

‒ Även om de mansdominerade industribranscherna har olika produkter så liknar de varandra och jag tror att man kan använda våra resultat både inom gruv- pappers-,skogs-, stål- och gruvbranscherna, säger hon.

Konserverande kraft

Lena Abrahamssons slutsats i avhandlingen är att kön är en konserverande kraft.

‒ Ju mer betydelse man låter kön ha i organisationen desto trögare går förändringar, sägerLena Abrahamsson.

‒ Brist på jämställdhet är ett hinder på olika sätt i olika företag. Om man får bort problemenmed ojämställdhet, då blir det bättre fungerande organisation. Då ökar effektiviteten i hela organisationen.

Jämställdhet har också demokratiska aspekter. Men om jämställdhet ska handla om etik, normer, rättvisa och demokrati kan det bli för mycket att greppa över för en enskild företagare.

‒ Jag tror att ett steg framåt för att få mer verkstad i jämställdhetsarbetet är att se jämställdhet som ett verktyg för att få bra arbetsmiljö, säger hon.

Det handlar inte bara om rekrytering, att öka andelen kvinnor. Det handlar om att ändra arbetsmiljön. Lena Abrahamsson nämner några exempel:

Arbetsmiljön blir bättre för kvinnorna om de får lika villkor som männen. Det innebär bland annat lika bra arbetskläder, lika bra utbildning, lika bra karriärmöjligheter, lika möjligheter att vara med i olika grupper.

‒ Om kvinnor slapp förklara sina yrkesval, om kvinnor slapp olika förminskande kommentarer, då vore det bra även för männen, säger hon.

Ge inte upp!

Vad tycker du att företagen ska göra? Har du några råd?

‒ Det viktigaste är att överhuvudtaget göra något. De flesta företag gör inget alls eftersom detfinns ett motstånd, säger hon.

Lena Abrahamssons viktigaste råd till företagsledningen är att hålla ut, att fortsätta göra åtgärder, att mäta jämställdheten, att styra, att inte ge sig:

  • koppla åtgärderna till samma krav som företaget ställer på andra prestationer
  • mäta kraven också på jämställdheten
  • lönesätta med jämställdheten som ett av kriterierna
  • ställa krav på mellancheferna

Ansvaret att driva på utvecklingen ligger hos chefer och produktionsledning. Ofta är det ett fåtal högljudda, lite besvärliga män, som protesterar väldigt mycket.

‒ Då gäller det att hantera motståndet på ett klokt sätt, man vill inte ha en dysfunktionell arbetsplats. Kan chefer och ledning hålla ut är det bra. Om man börjar ge sig eller glider och duckar, då har man fått en klassisk återställare, säger Lena Abrahamsson.

En återställare

I sin avhandling fokuserar hon på motståndet mot förändring. Om organisationen är mycket ojämställd i ett företag blir det segt när man försöker förändra ordningen och det finns en stark tendens till reaktion tillbaka till den gamla ordningen, det Lena Abrahamsson kallar en återställare.

‒ Folk vill omedvetet eller medvetet bevara könsmönster och då bevaras även andra saker, till exempel organisationsstruktur, arbetsfördelning, yrkesidentitet, lärande och rekrytering, säger hon.

Genusteori

I sin forskning använder hon genusteori för att förstå organisationsproblem.

‒ Basen i den teori jag använder är att se kön som en social konstruktion. Det kallas det socialkonstruktionistiska perspektivet, säger hon.

Tanken är att kön är något vi gör tillsammans. Alla gör kvinnlighet och manlighethela tiden. Det sker i huvudet på människor Var och en skapar sitt könsuttryck. Vi skapar bilden av oss själva på grund av det kön vi tycker att vi har. Den processen pågår hela tiden. Och andra ser dig och skapar dig alldeles oavsett vad du gör själv.

Om du ser ut som kvinna blir du behandlad på ett visst sätt. Detta sker på alla plan, mellan människor, inbäddat i tekniken och i organisationen. De perspektiv vi har på kön och organisation formar arbetsplatsen och yrket.

‒ Det är inget vi själva kan kontrollera, det bygger på hundraåriga traditioner. Det sker överallt, i hur vi blir sedda av myndigheter och organisationer, på arbetsmarknaden, av lärare och av förskolepersonal.

Handlingsutrymme

Nästa steg i teorin är att eftersom alla gör aktiva val, då kan man göra andra val. Det går att göra på annat sätt.

‒ Vi kanske inte själva som individer klarar det, men vi kan vidta olika åtgärder i samhället. Regeringen kan fatta beslut, det går att förändra i skolan, i läroplanen finns möjlighet att göra åtgärder.

‒ Det finns ett handlingsutrymme. Eftersom vi gör kön, kan vi också göra det på ett annorlunda sätt, säger Lena Abrahamsson.

 

Anna Holmgren

Läs mer om genus på jobbet: 

 
  Ringblom, Lisa & Abrahamsson, Lena (2017). Omförhandling i gruvan? Om kön, arbete och förändring i den mansdominerade gruvnäringen. Tidskrift för genusvetenskap, TGV. 38 (1-2) 2017, sid 33-54. 

 

  Yvonne Hirdman: ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning”.