–Det ingår inte i lärarnas utbildning att vara psykologer och kuratorer, säger Petra Lindfors. Foto: Anna Holmgren

Jobbar med höga emotionella krav

Många lärare jobbar i dag under hård tidspress och med höga emotionella krav. Deras utbildning är inte anpassad för den bredd i olika arbetsuppgifter som läraryrket innebär. Det kan bidra till att många lärare lämnar yrket.

Arbetsmiljöverkets nya föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö kom inte som någon överraskning, utan är ju en vidareutveckling av tidigare dokument, anser Petra Lindfors, professor i psykologi vid Stockholms universitet. Hon forskar om arbetsmiljön inom skola, vård och omsorg.

–Föreskriften handlar inte om att göra något nytt. Vi har länge haft en arbetsmiljölag och föreskrifter om arbetsmiljön.

–Vi har också policydokument. Men det handlar om att följa upp dessa regler och få in dem som en del i det dagliga förhållningssättet i skolan.

– Då måste det finnas tid att göra detta. Utöver den schemalagda tiden i klassrummet behövs det tid för planering och förberedelser, och även tid för gemensam reflektion, säger hon.

Segregerad arbetsmarknad

Petra Lindfors har medverkat i Arbetsmiljöverkets kunskapssammanställning Kvinnors och mäns arbetsvillkor. Resultatet är tydligt. Kvinnor är mer sjukskrivna än män och den psykiska ohälsan är högre bland kvinnor i arbetsför ålder. Kunskapssammanställningen visar dock att det inte är några stora skillnader mellan män och kvinnor med samma arbetsuppgifter.

–De stora skillnader som finns mellan könen beror på en segregerad arbetsmarknad, där kvinnor främst arbetar inom skola, vård och omsorg, säger Petra Lindfors. Om man tittar närmare på resultaten för skolan finns det klara samband. När de emotionella kraven i arbetet är höga trivs folk sämre. I skolan handlar de emotionella kraven till exempel om krav på att möta elevernas behov, och samtidigt kunna hantera sina egna känslor fastän tiden kanske är knapp eller belastningen hög.

–Här visar våra resultat en klar koppling mellan höga emotionella krav och lägre arbetstillfredsställelse, vilket kan öka benägenheten att se sig om efter andra jobb, säger Petra Lindfors.

Tid för reflektion

Statistiska Centralbyråns undersökningar tyder på att nästan var sjätte lärare lämnar yrket. Slutsatsen forskarna har dragit är att orsaken till problemen finns i organiseringen i arbetet, inte hos den enskilda individen.

–Det går att göra något väldigt konkret åt saken. Det måste finnas tid för arbetsuppgifterna, men också till planering och förberedelser. Det måste finnas tid för gemensam reflektion i lärarlagen såväl som för skolledningen. Studien har också visat vilka resurser som är positiva i arbetet. Det resultatet gäller för hela sektorn skola, vård och omsorg. Viktigt är kontroll över arbetsuppgifterna och ett socialt stöd bland kollegorna. Det bidrar till att både män och kvinnor stannar kvar längre i yrket och har mindre psykiska och fysiska besvär.

–Det finns skolor som fungerar väldigt bra och har god arbetsmiljö. Det är en fråga om att i hela organisationen sprida att det måste finnas en dialog, säger Petra Lindfors.

Andra yrken

Hon nämner en annan studie som leds av professor Petter Gustavsson på Karolinska institutet. Den har följt lärare under utbildningen och ett par år in i yrket. Avgörande för att klara övergången från utbildning till yrkesliv och stanna i yrket var bland annat upplevelsen av att ha tillräcklig kompetens för att utföra sitt arbete, och realistiska förväntningar på arbetslivet. Petra Lindfors ifrågasätter om det är lärarna ensamma som ska sköta en mängd olika uppgifter, som kan bidra till höga emotionella krav i skolan, om dessa inte borde skötas av andra yrken.

–Det ingår inte i lärarnas utbildning att vara psykologer och kuratorer. Utbildningen fokuserar på den pedagogiska uppgiften förutom själva skolämnet och det är helt rimligt, anser hon.

Arbetsmiljöverkets rapport:

Kvinnors och mäns arbetsvillkor: Betydelsen av organisatoriska faktorer och psykosocial arbetsmiljö för arbets- och hälsorelaterade utfall. Kunskapssammanställning 2016:2.

Rapporten har genomförts av forskare vid Stockholms universitet i samverkan mellan Psykologiska institutionen och Stressforskningsinstitutet inom ramen för Stockholm Stress Center, ett FORTE-finansierat forskningscenter.

 

Anna Holmgren