Vad som är psykiskt påfrestande på jobbet handlar både om kropp och själ. Den som blir utsatt för hot och våld i tjänsten kan också bli mycket trött. Ett exempel på detta är personalen i kollektivtrafiken. Forskaren Anna Anund och hennes kollegor har studerat deras arbetsmiljö.
Anna Anund är forskningschef på Statens väg och transportforskningsinstitut, VTI. Hon har lett ett projekt om villkoren för bussförare och tågvärdar, finansierat av Afa Försäkring.
Studien visar att bussförare och tågvärdar ofta är utsatta för hot ochvåld i sitt arbete. Här är några typiska exempel på vad bussförare berättar, hämtat ur rapporten ”Hot och våld mot bussförare och tågvärdar”, K2 Research 2017:
- En resenär bröt mitt finger då jag bad honom att lugna sig efter att han sparkat kraftigt på den bakre dörren.
- Någon sköt mot bussen. Rutan gick sönder och jag fck glas i ansiktet.
- Körde bussen. Resenär bråkade och gick till angrepp.
- Körde bussen, blev hotad av passagerare och knivhuggen.
- Blev slagen med ett knytnävsslag rakt i ansiktet av okänd gärningsman medan jag körde bussen.
- Här är några exempel på vad tågvärdar berättar:
- Jag biljettviserade resenär. Resenären skar mig i halsen
med en kniv. - Jag blir spottad på samt knuffad av resenär.
- Misshandlad på tåg, slagen med knytnäve.
- Slagen av okända personer i huvudet, bilateralt mot öronen.
- Slagen i ansikte och på arm av passagerare.
- Fyra stycken killar som överföll mig vid visering av deras biljetter. Slag och sparkar och en sparkcykel som dom använde till tillhygge.
Trötta förare gav idé
Enligt rapporten inträffade under fem år 220 allvarliga arbetsolyckor i Sverige till följd av hot och våld mot bussförare och tågvärdar (2010–2014). Bussförare drabbades i 154 fall och tågvärdarna i 66. Varje olycka ledde till minst 30 dagars sjukskrivning. Anna Anund fck idén till det aktuella projektet redan 2012 när hon studerade trötthet hos bussförare. Det visade sig då att många av dem kämpade för att hålla sig vakna när de körde.
– Dessa trötta förare var också de som upplevde mest stress i arbetet. Och en av de faktorer de upplevde som mest stressande var att de utsattes för hot och våld, säger Anna Anund.
I projektet om hot och våld mot bussförare och tågvärdar har Statens väg och transportforskningsinstitut, VTI, studerat bussförarna, och Malmö universitet har studerat tågvärdarna.
Kartlagt
Forskarna har kartlagt omfattningen av hot och våld i trafken. De har också intervjuat sexton bussförare, tolv tågvärdar och sju chefer. Intervjuerna handlar om hur hot och våld tar sig uttryck, hur personalens utsatthet hanteras och hur ledningen arbetar med frågorna.
– Det är väldigt individuellt hur bussförarna mår. Det handlar om hur den enskilda föraren förhåller sig till olika saker i sitt arbete, säger Anna Anund.
Hotfulla situationer uppstår främst vid biljettkontroller. Hur hotfullt det blir handlar då om vilken strategi föraren har i mötet med resenärer utan färdbevis.
Likgiltiga
– Några förare är likgiltiga, de bara släpper förbi resenärer utan färdbevis. Andra upplyser om att man måste betala annars åker man på eget ansvar. Några förare säger att resenären inte har rätt att åka med. Det är då det blir konflikt, säger Anna Anund.
Samma förare kan hantera resenärerna utan biljett olika. ”Ibland kan jag envisas men då förstör jag min dag”, säger en bussförare. Saknas tydliga riktlinjer Grunden till skillnaderna är att det är otydligt vad som egentligen är förarens uppgift.
– Det finns helt olika bilder av vad som är bussförarens uppdrag bland förare, chefer och beställare och det saknas tydliga riktlinjer för bussförarnas uppgift, säger Anna Anund, som anser att det behövs en enad bild.
–Det ska inte bara vara förarnas ansvar hur de agerar mot resenärerna. Det är viktigt att tydliggöra vad som förväntas.
Forskarna föreslår:
- återkommande och obligatorisk utbildning i konflikthantering,
- tydliga riktlinjer för vad som gäller kring biljettvisering,
- erfaren personal som handledare för nyanställda,
- information till resenärerna om gällande regler och att fordonet är kameraövervakat,
- tydlig skyltning av regler, till exempel om antalet barnvagnar och förbud mot alkohol och
- oannonserade poliskontroller på utsatta sträckor och tidpunkter
Dialog om värdegrund
Intervjuerna visar att det är oklart hur man definierar hot och våld på trafikföretagen. Många bussförare anser att diskriminerande glåpord och hot tillhör vardagen.
–Har man inte diskuterat vad man menar med hot eller våld är det svårt att veta vad som är okej och vad som inte är okej, säger Anna Anund.
Det är viktigt att diskutera den diskriminering som sker mot kvinnliga och manliga förare och även invandrade förare.
– De får en massa glåpord mot sig, som utgör ett hot mot deras integritet.
Forskarna rekommenderar en gemensam värdegrund på trafikföretagen, till exempel att man inför obligatoriska arbetsplatsträffar då man diskuterar:
- kulturen på arbetsplatsen,
- medarbetarnas roll i mötet med resenärerna,
- vad som förväntas av medarbetare och chefer,
- vad som är diskriminering och
- hur personalen kan skydda sin integritet i mötet med resenärerna.
Rapportering av tillbud
Anna Anund
Intervjuerna visar att det finns en stor grad av underrapportering av incidenter i trafiken.
– Det är oklart för personalen vad som ska rapporteras. Om företaget har en flytande värdegrund leder det till att incidenter bara rapporteras ibland. Det behövs en gemensam bild av vad som är viktigt och vad som inte är viktigt, säger Anna Anund.
Det är inte tydligt när rapportering ska göras och det är oklart vem som ska betala för tiden detta tar. Det finns också en oro bland förarna för att de ska bli skuldbelagda för det som inträffat.
Dessutom saknas det ofta ett förebyggande arbete med rapporterna som utgångspunkt.
–Det är viktigt att företaget tar till vara på allt som rapporteras. Det är en guldgruva att veta vad som skett för att sedan veta vad man ska göra för att det inte ska hända igen, säger hon.
Ansvaret faller mellan stolarna
Oklarheterna kring hot och våld i vardagen hänger också samman med brister i samverkan mellan de olika aktörerna i trafiken. Det är de regionala trafikmyndigheterna som ansvarar för kollektivtrafiken, som de upphandlar av trafikföretagen. I upphandlingen överförs ansvaret för personalen till operatörerna. De offentliga arbetsgivarna överför ansvaret till bussbolagen.
– Ansvaret för förarna är inte helt tydligt och det finns risk att ärenden, rutiner och processer faller mellan stolarna i den typen av organisation, säger Anna Anund.
Rapporten kritiserar de brister i samverkan mellan aktörerna som framkommit i studien. Dessa gör att bussförarna och tågvärdarna hamnar i en utsatt mellanposition där de kan ifrågasättas av både aktörer och resenärer.
Forskarna påpekar att hot och våld inte handlar om enskilda medarbetare. Ett påhopp mot en bussförare eller en tågvärd utgör våld mot tjänsteman, det är ett påhopp även mot trafikföretaget, mot kollektivtrafikmyndigheten och mot en viktig funktion i samhället.
Forskarna rekommenderar därför en ökad samverkan i kollektivtrafiken mellan myndigheter, trafikföretag och polisen.
Anna Holmgren