Mer kunskap om högkänslighet i arbetslivet behövs, visar Antonia Axelsson och Mi

Okunskap om högkänsliga i arbetslivet

2014-09-30

Att vara högkänslig kan vara en tillgång i arbetslivet, men också extremt påfrestande. Vissa har tvingats lämna sina jobb eller byta yrke. Orsaken är dels hur mycket de själva accepterat egenskapen och dels okunskap på arbetsplatserna, visar en studie från högskolan i Borås.

–  En del har känt sig tvungna att sluta på sina jobb och starta eget eller byta yrkesinriktning för att kunna hantera sin arbetsvardag, säger Antonia Axelsson, tidigare student på Högskolan i Borås som tillsammans med Mikaela Hansson utfört den kvalitativa studien "Högkänslighet - en begränsning eller tillgång i arbetslivet"

Stimmig arbetsmiljö

Ett gemensamt drag de såg är att acceptans kombinerat med hög eller låg självkänsla hänger ihop med om den högkänslige ser sitt personlighetsdrag som en defekt eller en tillgång på jobbet. De som inte hade accepterat hade haft svårigheter och önskat att det funnits möjligheter att låta arbetet anpassa sig efter dem och inte tvärtom.

– På grund av stimmig arbetsmiljö och tidsbrist, beskriver de att den förväntade kvaliteten på arbetsuppgifterna inte har kunnat uppnås. De har blivit överbelastade, inte kunnat hantera arbetsbördan och inte fått rätt förutsättningar för att kunna fullfölja kvalitetsmässigt, säger Antonia Axelsson.

 

Några av de intervjuade uttryckte:

 

"Vill man ha den höga kvalité som högkänsliga med deras samvets- och noggrannhet oftast levererar, kan man samtidigt inte köra slut på dem."

 

"Kommer du in i något som du tycker är intressant finns det egentligen ingen gräns för hur mycket du kan prestera. Det gör ju att du kan sitta i timmar… Men man blir fruktansvärt slutkörd efteråt."

 

"Stressen att ha överblicken över många samtidigt och att ha det ansvaret att fatta snabba beslut… Man tar in så mycket runt omkring som man inte kan sortera bort, som gör att det blir överbelastning i hjärnan.

 

Orsaken till att de flesta ändå inte är öppna och berättar om sig själva och sina behov är att högkänslighet fortfarande har en stark koppling till svaghet. Kunskapen om personlighetsdraget är ännu inte så etablerat vare sig ute i samhället eller i arbetslivet.

 

 Studiens frågeställningar

• Upplever högkänsliga personer att de kan utnyttja sin högkänslighet positivt i arbetslivet? I så fall, på vilka sätt?

• Upplever högkänsliga personer att deras högkänslighet får negativa följder i arbetslivet? I så fall, på vilket sätt?

• Påverkar individens självbild hurvuvida högkänslighet går att utnyttja i arbetet? I så fall, på vilket sätt?

 

Resultaten visade att högkänslighet många gånger är en tillgång, samtidigt kan det vara svårt för dem att hitta rätt i arbetslivet. Genom rätt resurser och ökad medvetenhet kring egenskapen, skulle de få större möjligheter att nå framgång och bidra med sin kompetens, menar studiens författare.

 

Brytpunkt blev vändpunkt

De flesta intervjuade, sju kvinnor och en man, beskrev att de hade kommit till en brytpunkt, exempelvis blivit utbrända eller brutit ihop för att de tagit på sig för mycket och varit andra till lags. Någon beskrev sig som en psykologisk papperskorg, som alla vänder sig till med sina problem. Antonia Axelsson förklarar.

– Många har haft svårt att säga nej och tappar därför bort sig själva och blir helt dränerade på energi. Så det har varit nödvändigt med en brytpunkt för att kunna vända det till något positivt. En "nödvändig käftsmäll" som en av de intervjuade uttryckte.

 

"Det är väldigt lätt att tappa bort sig själv när man känner så mycket för andra... och det har varit jättesvårt att veta vilka som är mina egna känslor och vilka som är någon annans.

...

Det är ju fint med en sådan människa i en grupp men det kostar för mycket. För mig blev jag dränerad på arbetsplatser, och flera saker gjorde att jag fick stressyndrom... Jag blev kontorets lilla papperskorg eller psykolog."

 

"Nånstans kan jag tänka att det är det man behöver... eller jag behövde en rejäl jävla käftsmäll alltså… för att fatta att jag måste vara snällare mot mig själv."

 

Högkänslighet en tillgång

Många i studien anser ändå att högkänsligheten är en tillgång på jobbet. De mest utmärkande egenskaperna är att de är väldigt inkännande och känner av andras sinnesstämningar och behov. Och att många har en reflekterande förmåga, kan se långsiktigt, är analytiska och kan "se bakom hörn".

 

"Jag gillar att göra utredningsarbete, kartlägga, analysera, gå på djupet i frågor. Och det hör även samman med nätverksarbetet..."


"De som inte är högkänsliga kanske tycker man är långsam... De fattar inte vad som rör sig i min hjärna... Medans de lallar på där och är glada och gör nåt ganska enkelt... samtidigt som jag håller på att planera “Hur ska vi göra detta?” och analyserar liksom hur vi ska hantera nästa situation..."

"Det här låter som skryt men vi håller en högre kvalité på jobbet... långsiktigt sett... Medans för en icke högkänslig kan det se ut som jag bara står och drömmer."

 

Att kunna se det som en tillgång hänger samman med en hög grad av självacceptans då de hade genomgått en inre självutvecklingsprocess. En resa med sig själv.

Avresan var låg självkänsla och att vara defekt; slutdestinationen var acceptans och stolthet. De som har kommit så långt blir också bättre på att visa vilka de är och kan ta fram sitt starka jag.

Processen fram till insikten om det egna personlighetsdraget har för vissa även inneburit moment av stressrelaterad ohälsa. Bland annat finns risken att köra slut på sig själva om de inte själva klarar av eller får hjälp från andra att sätta gränser för ambitionerna. Det kan bli en smärtsam erfarenhet att passera den gränsen.

 

Mindre stress mer pauser

Angående arbetsmiljöanpassning efterfrågades en mindre stressande miljö och fler möjligheter att ta paus. De önskade också en förändrad psykosocial arbetsmiljö där var och ens olika kvaliteter tas till vara. Och att deras analytiska och inkännande förmågor ska värderas högre.

Överlag efterfrågas en ökad medvetenhet om högkänslighet, framförallt hos män. Forskning visar att personlighetsdraget inte skiljer sig hos män och kvinnor vid födseln. Ofta är det tankar om stereotyper om hur män och kvinnor är som skapar fördomar.

 

Känna sig annorlunda

Andra baksidor med att vara högkänslig är att känna sig annorlunda i sociala sammanhang eller i en arbetsgrupp. Till exempel att kollegorna känner sig obekväma med någon som ser, tolkar och läser in hur andra mår eller känner sig.

Flera av de intervjuade beskriver också problemet med att ligga sömnlös och grubbla på tankar som fastnar och maler i huvudet, om något som någon sagt eller gjort på jobbet.

 

Ett gemensamt karaktärsdrag som framkom hos flertalet intervjuade är konflikträdsla och känslighet för kritik, förknippat med ett behov av att vara andra till lags. Många viker sig hellre än att ta en diskussion.

– Det hänger ihop med självkänslan och att känna sig tvungen att göra allt perfekt, rätt och bra. Då är det rätt tufft att få kritik, säger Antonia Axelsson.

 

Henrietta Ahlberg, embryolog, Carl von Linnékliniken i UppsalaHenrietta Ahlberg, embryolog, Carl von Linnékliniken i Uppsala. Foto: PrivatHenrietta Ahlberg vet

En som vet hur det är att vara högkänslig på jobbet är 39-åriga Henrietta Ahlberg. För ett och ett halvt år sedan jobbade hon som embryolog på en fertilitetsklinik i Uppsala. Arbetsuppgifterna var bland annat odling av embryon och att hjälpa till och ta ut ägg till provrörsbefruktning. Hon jobbar också som spinninginstruktör, har klasser i qigong och är kontaktperson.

Just nu är hon sjukskriven på 25 procent för depression, som inte har med jobbet att göra, men ska snart tillbaka till kliniken och vikariera på 60 procent. Nu mår hon bättre och känner sig mycket starkare.

 

Har accepterat

Henrietta Ahlberg upptäckte sin högkänslighet för två år sedan när hon kände igen sig i en artikel. I dag har hon accepterat sitt personlighetsdrag som en gåva och en tillgång. Hon känner av om någon inte mår bra och kan hjälpa till och hon ser små problem och detaljer som skulle kunna förändras och förbättras.Nu fattas bara att hon ska våga säga det hon ser också.

 

Hon ser positivt på sin kommande arbetssituation nu när hon har accepterat högkänsligheten. Men tidigare hade hon en del problem.

– På min arbetsplats var det en extremt stressig arbetsmiljö. Allt skulle gå så snabbt och det var mycket att hålla koll på samtidigt. Något som är jobbigt för de flesta, men jag var nog extra känslig och började lätt gråta.

 

Det sociala jobbigast

Allra jobbigast tyckte hon var den sociala biten. Som på fikarasterna när många samtal pågick samtidigt. Henrietta Ahlberg pratar hellre med en eller några få i taget.

– Jag är väldigt ljudkänslig och hör inte när det blir ett myller av röster. Då brukade jag gå iväg en stund. Jag har en bra arbetskamrat som jag kan anförtro mig åt.

 

Starka dofter, som parfym tycker hon också är jobbigt, och mår inte bra av att det ofta är alldeles för varmt på jobbet. De kan inte ha fläktar igång hela tiden eftersom de jobbar med embryon. Hon löser det genom att klä sig svalt och ta pauser.

 

Vågar uttrycka behov

Tidigare skulle hon inte ha vågat säga något om sina behov och anpassning av arbetsmiljön, men känner att hon kommer göra det nu när hon kommer tillbaka.

– Exempelvis kan jag säga på fikarasten att om jag behöver gå ifrån så är det inte något personligt mot mina kollegor. Och med chefen kan jag prata om att anpassa arbetsmiljön.

 

Suzanne Vikström

 

 

Fakta

Studien genomfördes höstterminen 2013 på psykologiska institutionen på Högskolan i Borås. Det är en kvalitativ studie där personer med en högre känslighet än genomsnittet intervjuats. Fokus har varit att undersöka hur så kallat högkänsliga individer möter krav och utmaningar i arbetslivet, och hur de kan använda högkänsligheten som ett verktyg i sitt arbete.

 

Syftet var att bidra till en djupare förståelse för och öka medvetenheten om högkänslighet som personlig egenskap i arbetslivet. Därtill riktades intresse mot de medverkande personernas självbild och för hur denna har förändrats. Åtta personer inom vitt skilda yrkesområden intervjuades, sju kvinnor och en man, samtliga boendes i Göteborgsområdet och samtliga medlemmar i Sveriges förening för högkänsliga.

 

Studien finns att ladda ner här

 

Fakta om HSP

Högkänslighet finns hos 15-20 procent av befolkningen. Grundaren till begreppet Highly Sensitive Persons (HSP) är den amerikanska psykologen och författaren Elaine Aron. Hon har forskat kring högkänslighet sedan 1991. Det var då hon myntade begreppet. Enligt henne är högkänslighet i de flesta fall ärftligt, men kan även utvecklas under livet, vanligtvis i barndomen.

 

Att vara högkänslig innebär i korthet att man har ett känsligare nervsystem till skillnad mot de flesta andra, och därför tar in fler sinnesintryck från omgivningen. Högkänsliga kan därför lägga märke till subtila detaljer i omgivningen, reagera starkt på ljus, ljud och dofter samt vara känsliga för smärta och hunger. Andra exempel på vad som utmärker högkänslighet är att bli starkt påverkad av andras humör och lättare bli överväldigad och utmattad av för mycket stimuli från omgivningen.

 

Högkänslighet kan ta sig olika uttryck beroende på om personen är intro- eller extravert. Faktorer som uppväxtmiljö och ärftlighet är avgörande för utveckling av personlighetsdraget. Av alla högkänsliga definieras 70 procent som socialt introverta, medan resterande 30 procent anses vara extraverta (Aron & Aron, 1997). I utvecklandet av teorin Sensory Processing Sensitivity (SPS) är forskningen kring intro- och extraversion en stor del (Aron m.fl. 2012).

 

Individens förutsättningar

Attityden andra hade mot ens känslighet som barn formar i stor utsträckning hur den högkänslige som vuxen ser på sin känslighet. Som konsekvens av tidiga erfarenheter kan den högkänslige vuxna personen komma att ständigt pressa sig själv och sin kropp för hårt, alternativt motsatsen; att inte våga sig ut i nya främmande situationer över huvud taget (Ellis, Essex & Boyce, 2005).

 

Melinda 23 oktober, 2014 - 21:12

Riktigt bra och informationsrik artikel!

suzanne 24 oktober, 2014 - 17:34

Tack Melinda! Roligt att artikeln kommer till nytta.

 

Vänlig hälsning

Suzanne Vikström

Ångestman, 30 25 februari, 2015 - 16:42

Bra artikel detta. Även om jag än så länge är tveksam till begreppet "HSP" pga att det känns forcerat, så vet jag med egen erfarenhet hur fruktansvärt sjukdom detta är.

Ja jag kallar det "sjukdom".

- Mår någon i närheten dåligt så mår jag dåligt. Kommer aldrig kunna skaffa familj (ska snart göra vasektomi för säkerhets skull).

- Min flickvän är också högkänslig, men kan det verkligen hålla när båda bara mår dåligt och oroliga för varandra hela tiden.

- Varje antydan till kritik eller att ha gjort fel orsakar extrem ångest, depressionsscenarion och värst av allt; en sorts psykisk plåga som jag inte vet om den ens har något namn. Inte ens de starkaste ångestdämpande medicinerna har nämnvärd effekt.

- Mobbingen i grundskolan gör fortfarande att jag får raserianfall och tankar på hämnd; fantasier om vad man kunnat göra om man fått tag på pistol som 13-åring. Eller fantasier om att lura ut mobbarna i skogen en och en genom att låtsas att man ska ge dom pengar i utbyte mot att bli lämnad ifred, men istället för pengar skulle man plocka upp en kniv och skära halsen av dom, en och en, på olika platser. Eller favoriten, att få tag på några blad från ett nässelträd...

Men det är för sent för hämnd. Skulle förstås aldrig göra något sådant i verkligheten men när man sitter på jobbet och är gjord av lidande så är det svårt att hålla tankarna borta. Särskilt när jag länge trodde att högkänsligheten och ett helt liv av nästan enbart lidande berodde på mobbarna.

Går det ens att anpassa sin tillvaro till denna sjukdom? Självkänslan har jag övat upp men när man har ångest hjälper inte det eftersom man ändå inte kan vara social utan att riskera kritik, och det enda självkänslan gör är att man blir arg istället för deprimerad, när man uppfattar någons nedlåtande tonfall, och man kan inte ryta ifrån varje gång utan att man uppfattas som någon man måste "tassa på tå runt", vilket gör att man blir utstött vilket ger ännu mer ångest och flashbacks till mobbingtiden, då man äntligen började "säga till" efter 8 års mobbing, vilket gav "tassa-på-tå"-status som gjorde att "alla" (egen uppfattning) ansåg att man förtjänade att straffas för att man var så känslig, vilket ledde till dold mobbing av anonyma personer (sönderrivna saker, saker skrivna på tillhörigheter etc).

Kan hypotetiskt förstå vissa skolskjutare, med tanke på det fruktansvärda lidande man kan uppleva som högkänslig. Lidande som jag tror är att likställa med att bli dödad flera gånger om.

Innan jag förstod att inte alla lider lika mycket av samma stimuli, så ansåg jag att de som frivilligt skaffar barn begår ett fruktansvärt brott, eftersom de tvingar någon till ett liv av närapå ren tortyr. Men numera tror jag att vissa av de jag uppfattat/uppfattar som onda helt enkelt inte förstår hur det känns.

Önskar någon kunde bygga en maskin som gör det möjligt att utbyta subjektiva erfarenheter och känslor med varandra. Jag vill bli förstådd och jag vill förstå andra, men mest av allt önskar jag att jag aldrig blev född.

Håller med. Mer forskning krävs. Det finns säkert liv att rädda.

En dag får en 13-årig högkänslig tag på den där pistolen.