Lastare Stress och oro gör att hjälpmedlen blir stående. Foto: Tya

Svårt få gehör för förbättringar på orolig arbetsplats

Utbildningen var bra med det är svårt att få till ett säkerhetstänkande runt flygplanslastarnas arbetsförhållanden. Hjälpmedlen blir stående när tiden är knapp. Det visar en utvärdering av projektet Från ord till handling vid ett av de större handlingbolagen.

 

 Eva Bergsten är doktorand och forskar vid CBF, Centrum för belastningsskadeforskning, Gävle högskola. Hon har arbetat både med den första studien, Skadefria flygplanslastare, som CBF genomförde, och med Tyas satsning på utbildning av flygplanslastare, i projektet Från ord till handling. När Tya erbjöd alla deltagande handlingbolag utbildning ville CBF undersöka hur framgångsrik satsningen var.

Eva Bergsten har utvärderat hur man har lyckats nå sina mål och vad som har hindrat och underlättat. Framför allt ville hon undersöka om förbättringen verkligen fick genomslag i hela företaget, också på lång sikt.

– Arbetsmiljön är tuff på många sätt, både psykiskt och fysiskt. Satsningen handlade mycket om att öka användningen av hjälpmedel, berättar Eva Bergsten.

 

Tid för att öva

Det blev ett av de större handlingbolagen som blev det bolag som deltog i utvärderingen.

Ett antal nyckelpersoner rekryterades som skulle delta i studien. Det var skyddsombud, handledare, chefer och andra, totalt deltog 50 personer. Utbildningen bestod dels av utbildning i ergonomi och i vikten av att använda hjälpmedel, både teoretiskt och praktiskt, och dels i psykosociala frågor. Datainsamlingen skedde både vid kurstillfällena och upprepat under åtta månader efteråt.

– Deltagarna var nöjda med utbildningen, både till innehåll och till omfattning. Men man ville ha fler möjligheter att öva med de olika hjälpmedlen när man väl var i jobbet. Även forskningen visar att detta är viktigt för att användningen ska fortsätta. Men den tiden fanns inte, säger Eva Bergsten.

Eva Bergsten

Eva Bergsten

Det är en sak att anse sig kunna någonting, en annan att använda hjälpmedlet praktiskt i det löpande arbetet när tiden är knapp.

– Man behöver jobba in en metod med lyftar och andra hjälpmedel. Den som inte känner sig helt säker avstår hjälpmedel i ett skarpt läge.

Deltagarna ville diskutera med sina medarbetare under arbetstid, när, hur och varför man använder verktygen. Det tyckte deltagarna att de hade blivit bättre på.

– Nyckelpersonerna hade ett stort engagemang, men kanske en bättre förankring av utbildningen högre upp har gjort det lättare att skapa ringar på vattnet, tror hon.

Man saknade också en uppföljning av hela kursen vid ett senare tillfälle och efterlyste stöd för att uppdatera och framför allt sprida kunskapen.

– På lång sikt, efter åtta månader upplevde deltagarna ingen ökad användning av hjälpmedlen.

 

Organisationen gungade

Svårigheter uppstod runt omkring. Företaget gjorde en del neddragningar under undersökningsperioden, man varslade folk och ville ändra arbetssätt. Det skapade oro bland personalen.

– Det var ett hinder att organisationen var i gungning. Oron gjorde att det var svårt att väcka uppmärksamhet för utbildningsinsatsen, säger Eva Bergsten.

Hjälpmedlen spelar en viktig roll för att undvika arbetsskador. Orsaken till att man inte använder dem kan vara att de saknas, de är trasiga eller att man anser sig sakna kunskap om dem.

– Man ansåg att det tog längre tid att använda hjälpmedlen och det fanns en outtalad norm om att tid är viktigare än att jobba rätt. Lastarna är ju sist i en kedja för att få iväg ett flygplan på utsatt tid.

Eva Bergsten anser att budskapet måste bli tydligare både till arbetsgivare och arbetstagare om att god och säker arbetsmiljö inte är ett erbjudande utan ett krav och en skyldighet. En organisation måste se till att allt fungerar.

– En långsiktig plan för att följa upp utbildningarna och diskutera målsättningarna saknades, säger hon.

Rampen är en farlig arbetsplats. Livsfarliga – men också dyra – olyckor kan inträffa.

– Där tror jag att säkerhetstänkandet hamnar. Men det får inte stanna där. Ansvaret för individens hälsa kommer då i andra hand.

Eva Ekelöf